Herr talman! Det här ärendet handlar om företa-
gens ökning av aktiekapitalet. Nuvarande minimikapi-
tal är 50 000 kr, och det anses vara för litet för att
skapa en stabil ekonomisk säkerhet i företaget. Detta
är en samstämmig svensk uppfattning, och det är
självfallet också en utländsk uppfattning. Därför har
det kommit krav på en höjning. Man begränsar det till
100 000 kr, som skulle vara det nya minimikapitalet.
Detta skall ha skett senast den 31 december 1997.
Nu har de flesta bolag höjt sitt aktiekapital, men
andra har inte gjort det. Ca 40 % av de 220 000 före-
tagarna, dvs. 90 000 företag, hade den 1 oktober 1997
av skilda orsaker inte höjt sitt aktiekapital. Det finns
olika orsaker till det. Grundorsaken är väl att det har
varit dåliga tider, som bekant, för företagen. En del
företag har nu hamnat i svårigheter när det gäller att
anskaffa de extra 50 000 kronorna.
Denna problematik för småföretagen har iakttagits
av Företagarnas riksorganisation. Det gjorde man
redan under försommaren. Den påtalades för rege-
ringen genom en skrivelse från företagarorganisatio-
nen i början av oktober 1997. Då krävde man för-
längd tid för företagen att höja sitt aktiekapital.
Regeringen gick företagarorganisationen till mö-
tes, om än inte fullt ut, genom en proposition som
innebar ett förslag om förlängning av tiden för att
höja aktiekapitalet med ett år. Ett enigt lagutskott
biföll förändringen, dvs. att det skulle bli en förläng-
ning. Ett par partier tyckte dock att det skulle vara två
års förlängning i stället för ett. Till dem hör Folkpar-
tiet. Det var helt i enlighet med företagarorganisatio-
nens egen uppfattning.
Egentligen borde allt ha varit frid och fröjd. Men i
stället utbröt det stora kriget i lagutskottet. Modera-
terna kräver ekonomisk kompensation till alla företag
som redan har ökat sitt aktiekapital 100 000. Social-
demokraterna vägrar förstås att införa sådana kom-
pensationsregler.
Herr talman! Folkpartiets bedömning är följande.
Jag börjar med behovet av stabila spelregler. Inom
såväl näringsliv som andra sektorer i samhället finns
det ett starkt uttalat behov av stabila spelregler. Man
skall veta vad man har att rätta sig efter. Regeländ-
ringar som genomförs med kort varsel motverkar ett
gott företagsklimat. De kan också, vilket nästan är
ännu allvarligare, leda till att tilltron till regelsyste-
men undergrävs.
Med all säkerhet finns det en mängd företagare,
aktiebolag och näringsidkare som anser att de föränd-
rade lagregler som vi nu talar om inte uppfyller kra-
ven på stabila spelregler. Jag tycker att detta är en
principiellt berättigad kritik mot regeringen.
Jag tycker heller inte att regeringen kan skylla
ifrån sig och säga att det var Företagarnas riksorgani-
sation som begärde ändringen. Jag tycker att rege-
ringen på ett tidigare stadium skulle ha insett denna
problematik. Den var tydligt skönjbar redan under
våren 1997. Hade man gått litet längre tillbaks hade
man kunnat erinra sig vilka problem det var när vi
skulle införa bestämmelser om höjt aktiekapital förra
gången. Jag tycker att det hade varit rimligt att rege-
ringen hade ingripit tidigare.
Den andra punkten är frågan om kompensation till
de företag som redan har höjt sitt aktiekapital. Det är
min bestämda uppfattning att Moderaternas inställ-
ning är orealistisk. Jag tycker att den moderata analy-
sen är ensidig. Det är klart att det också uppkommer
fördelar i och med bestämmelsen om en höjning av
aktiekapitalet.
Om Moderaterna hade framställt sitt krav tidigare
är jag rädd för att det hade stoppat all förlängning av
tiden för ökning av aktiekapitalet. Det hade i sin tur
kvaddat en lång rad småföretag. Jag tycker att det
borde vara svårt för varje politiskt parti, inte minst för
ett parti som påstår sig vara företagarnas främsta vän,
att ta ansvar för att en lång rad småföretag går omkull.
För övrigt kan jag tillägga att inte heller företagar-
nas branschorganisation har krävt någon kompensa-
tion. Vi andra i lagutskottet är i gott sällskap. Företa-
garnas egen branschorganisation borde ha väl så stor
kompetens att bedöma om man skall säga ja eller nej
till förlängning. Jag tror att man har en kompetens
som borde kunna mätas med Moderaternas på denna
punkt.
Herr talman! Folkpartiets slutsats av detta blir att
vi säger ja till en förlängning av tiden för ökning av
aktiekapital. Vi tycker att ett år är otillräckligt. Förra
gången var övergångstiden längre. Jag vill erinra om
att övergångstiden i Danmark var sju år. I den situa-
tion vi nu är i borde den i varje fall ha varit två år, i
linje med Företagarnas riksorganisations uppfattning,
för att undvika framtida problem.
Vi säger från Folkpartiets sida nej till generell
kompensation. Vi inser att vissa företag kan ha drab-
bats ekonomiskt genom att onödigt tidigt ha anpassat
sig till den nuvarande övergångsregeln. Jag utgår från
att regeringen på lämpligt sätt i ömmande fall ser till
att de särskilt drabbade företagen kan hållas skadeslö-
sa.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar Folkpartiet bi-
fall till reservation nr 1 och avslag på nr 2.