Herr talman! Flyktingfrågor diskuteras ofta i
samhället. Det diskuteras hur vi skall ta hand om
flyktingar, var detta skall ske -- om det skall ske i
närheten av hemländerna eller i andra, främmande
länder. Det talas om hur många flyktingarna är. Det
finns siffror på att antalet är uppe i 20 miljoner
utanför landets gränser och ytterligare ett antal
miljoner som flyr inom sitt lands gränser. Det
diskuteras kostnader. Men mindre ofta talar man
om orsakerna till att människor flyr.
Det finns åtskilliga orsaker till att folk tvingas fly.
De vanligaste är krig, hunger, svält,
miljöförstöring.
Men ett annat viktigt skäl som berörs i betänkandet
är just bristen på respekt för mänskliga rättigheter
och avsaknad av demokrati. Det är också skälet till
varför det är oerhört viktigt att få till stånd
förbättringar vad gäller situationen med mänskliga
rättigheter i olika länder. Det är på så sätt vi främst
minskar flyktingskarorna i världen. Ett antal
motioner har väckts just i syfte att få till stånd
påtryckningar på olika länder som brister i
respekten för mänskliga rättigheter.
Herr talman! Jag tänker särskilt belysa situationen
för kurderna i världen. De utgör ca 20 miljoner
människor i huvudsak boende i Turkiet men också
i Irak, Iran, Ryssland och Syrien.
I en centermotion, och i andra motioner, framhålls
just att situationen är mycket svår för kurderna.
Särskilt betonas situationen i norra Irak, som också
har berörts här av andra talare. Det finns behov av
mat, medicin och olja. Behovet av dessa varor är
extra stort eftersom det finns FN-sanktioner mot
Irak. Nu gäller inte dessa sanktioner mat och
mediciner, då Irak har rätt att sälja olja för att köpa
dessa varor. Men nu är inte Irak särskilt intresserat
av att sälja dessa varor, dessutom är Irak speciellt
intresserat av att göra livet svårt för kurderna i
norra Irak. Förutom den allmänt besvärliga
situationen för den irakiska befolkningen, är den
extra besvärlig för kurderna i norra Irak. Därför är
behovet stort av hjälp till att distribuera varor, att
bygga upp byar och att förbättra de jordar som har
förstörts under kriget. Där finns ett akut behov av
humanitär hjälp utifrån.
Sverige har bidragit med medel. Under 1992/93
avsattes 18 miljoner kronor. Dessutom har Sverige
gett ekonomiska bidrag via olika
hjälporganisationer. Jag vill betona hur viktigt det
är att stödet fortsätter att utgå. Det är också
oerhört viktigt att fortsätta med demokratistödet
till området även i fortsättningen.
Jag skall nu gå över till situationen för kurderna i
Turkiet. Det är inte bara kurderna som har det svårt
i Turkiet. Det gäller alla oppositionella, t.ex.
aktivister som arbetar för mänskliga rättigheter.
Men speciellt kurderna har det svårt. Det har nu i
dagarna kommit nya alarmerande uppgifter. Jag
skall läsa upp ett informationsblad som jag har fått
alldeles nyss från MR-arbetare i östra Turkiet. Det
är skrämmande uppgifter.
''Läget inom Turkiet är mycket spänt. Den kurdiska
frågan är fortfarande olöst. Etniska och religiösa
konflikter utnyttjas för att splittra det civila
samhället. Staten förespråkar alltmer militära
lösningar som enda utvägen. Det är karakteristiska
drag av ett samhälle på väg in i ett krigsliknande
tillstånd.''
Det här är uppgifter som verkligen oroar.
''Respekten för mänskliga rättigheter får allt
mindre utrymme. Upptrappningen av våldet
fortsätter. Koalitionsregeringen tycks ha förlorat
kontrollen över händelsernas utveckling.''
Det här är särskilt märkbart i bl.a. östra och
sydöstra Turkiet, och där har man hamnat i en
återvändsgränd.
''Talet om militära lösningar har fått allt större
utrymme. Vid den partikongress som ägde rum
nyligen band premiärminister Ciller upp sig till
kortsiktiga militära lösningar för att söka behärska
konflikterna i sydöstra Turkiet. Komplexet ''den
kurdiska frågan' med dess sociopolitiska,
ekonomiska och kulturella implikationer
reducerades till en enkel fråga och karakteriseras
enbart som PKK-terrorism.''
Tortyren fortsätter och leder också till dödsfall.
''Under premiärminister Cillers styre har 8
personer dött i polis- eller gendarmhäkte av tortyr.
Rapporterna om fängslade journalister,
konfiskerade publikationer, bl.a. brev om
mänskliga rättigheter, är många. Amnesty
rapporterar om extra-judikala avrättningar, om
''försvinnanden', om urskillningslösa beskjutningar
mot civila demonstranter från säkerhetsstyrkorna.
Från olika håll ställs nu krav att åtgärder skall
vidtas som suspenderar demokratiska och
mänskliga rättigheter. I parlamentet krävs att
dödsdomar skall verkställas.''
Herr talman! I det turkiska parlamentet ligger nu
vidare förslag om en ny antiterroristlag. Om den
antas innebär det att mänskliga rättigheter
allvarligt inskränks. Pressens frihet inskränks, och
förenings- och organisationsfriheten inskränks. Det
är en antiterroristlag som dessutom i sina delar
innehåller inslag som till sin karaktär är ett förebud
om kommande stridigheter. Skadade soldater,
säkerhetspersonal och deras anhöriga får speciella
privilegier och högre lön, bl.a. med hjälp av
skattelättnader.
''Rättigheter till advokathjälp begränsas. Förhör av
misstänkta kan hemligstämplas. Tidningar och
publikationer som verkar för illegala organisationer
eller deras åsikter skall beläggas med stora
bötesbelopp och fängelse upp till två år skall
utdömas. Utgivningsförbud upp till en månad kan
meddelas. Fängelse upp till tre år kan utdömas för
dem som stödjer förbjudna organisationer eller
deltar i protestaktioner till stöd för dessa
organisationer. Om finansiellt stöd utgår till
förbjudna organisationer från politiska partier, från
fackföreningar m.m. skall dessa läggas ned och all
deras egendom konfiskeras. Som en följd av
oförmågan att lösa den kurdiska frågan ökar inte
bara etniska motsättningar utan också
polariseringen mellan olika folkgrupper -- även
motsättningarna mellan olika religiösa
grupperingar.
Frågan är om det finns möjlighet, innan det är för
sent, att förhindra en utveckling likt den vi redan
har sett hända i Jugoslavien. Alarmsignalerna är
många. Det är synnerligen angeläget att Sverige
tydligt markerar sin oro över utvecklingen. Varje
stat har förvisso sin rätt och skyldighet att bekämpa
terrorhandlingar, men detta skall göras inom ramen
för demokratiska värderingar och med respekt för
de mänskliga rättigheterna. Den turkiska staten går
i dag utanför denna ram.''
Herr talman! Det är därför bra att det i
betänkandet slås fast att Turkiet måste följa de
konventioner landet har skrivit under, bl.a. när det
gäller mänskliga rättigheter men också
konventioner mot tortyr. Vi måste på olika sätt öka
trycket på den turkiska regeringen så att de följer
de ratificerade konventionerna. Det är också
viktigt att vi uttrycker en beredskap att ställa upp
som medlare mellan parterna i Turkiet om det
kommer en sådan framställning.
Herr talman! Till sist några ord om behovet av att
stärka kvinnans ställning i världen. I en
centerkvinnomotion till riksdagen -- även den finns
med i betänkandet -- framförs behovet av att
kvinnor i betydligt högre utsträckning blir
representerade inom samhällets alla nivåer -- också
i internationella fora. Vi framför i motionen att
kvinnorepresentationen inom FN-systemets alla
organ måste öka. Målet måste självfallet vara en 50-
procentig representation. Vi framför vidare att
kvinnor måste delta i alla konferenser, särskilt
freds- och konfliktslösningskonferenser. Kvinnor
måste delta för att kunna påverka frågor som är
angelägna i ett kvinnoperspektiv, men också på
grund av de erfarenheter vi har som kvinnor. Vi
måste få nödvändiga resurser för att kunna
involveras i arbetet. Särskilt viktigt är detta inför
kvinnokonferensen i Peking. Det framgår i
betänkandet att Sverige lägger stor vikt vid att olika
konferenser tar upp frågor som rör behovet av att
stärka kvinnans ställning. Sverige arbetar också för
att öka andelen kvinnor i beslutande församlingar.
Sverige driver frågan om kvinnors representation i
FN-sekretariatet hårt. Bl.a. är Sverige
medförslagsställare på en resolution i
generalförsamlingen angående förbättrandet av
kvinnans ställning inom FN -- speciellt måste
andelen kvinnor från utvecklingsländer öka.
Herr talman! Vi har emellertid ännu långt kvar till
målet i världen, nämligen att uppnå hälften var för
kvinnorna.