Fru talman! Jag skall först be att få yrka bifall till
reservation 2, som innebär att vi vänder oss emot
naturgasledningar från Norge över Sverige till Balti-
kum.
När det gäller vår samverkan med länderna i öst
finns det en stor överensstämmelse mellan oss och
flera av partierna här, bl.a. regeringspartiet. Vi ställer
upp på de mål som vi var ense om tidigare vid be-
handlingen av propositionen om samarbete med län-
derna i öst. Som jag nämnde också när vi behandlade
det förra betänkandet ser vi med tillfredsställelse att
EU-samarbetet med all säkerhet kommer att leda till
en ökad integration av våra grannländer i öst. Vi anser
att det är den absolut viktigaste grunden för vårt fort-
satta samarbete, och vi ser med stora förhoppningar
fram emot att dessa länder mer och mer integreras i
EU-samarbetet. Även där är många partier här i riks-
dagen överens: Vi skall verka för att också de baltiska
staterna får vara med i förhandlingarna från början.
Det som skedde när Berlinmuren föll är själva
grunden till att vi nu kan tala om ett stort och vitt
samarbete med dessa länder. Vi vet att demokratiut-
vecklingen är oerhört viktig. Det ställer ju alla partier
upp på med stort intresse. Jag tror också att många av
partierna, om inte alla, har samarbetspartner i något
eller några av dessa länder och den vägen försöker att
verka för en demokratiutveckling på ett mer person-
ligt plan.
Jag tror att det är oerhört viktigt att olika rörelser
från det civila samhället där bidrar. I Sverige byggdes
demokratin upp till stor del genom ideella organisa-
tioner, genom folkrörelser, genom inte minst frikyr-
korna som utvecklades vid seklets början. De var en
grogrund för demokrati. Nykterhetsrörelsen kan jag
också nämna i sammanhanget. Där utvecklades män-
niskors förmåga att gemensamt kämpa för mål som
man satte upp, och där utvecklades också en stark
känsla för att alla kunde bidra till att bygga upp ett
gemensamt samhälle där man arbetade mot gemen-
samma mål och där man också kunde göra en insats
på ett personligt plan. Detta tror jag att vi kan dela
med oss av i våra kontakter med dessa länder. Det tror
jag har stor betydelse.
När det gäller demokratiutvecklingen skulle jag
speciellt vilja nämna en farhåga som gäller ett par av
de länder vi samarbetar med, men den berör också
våra baltiska grannar, och det är att dödsstraff fortfa-
rande är lagenligt i dessa länder. Av rapporter från
Amnesty vet vi att även efter det att exempelvis
Ryssland och Ukraina inför Europarådet försäkrat att
man inte längre skulle tillämpa dödsstraffet har det
förekommit allvarliga övertramp.
Amnesty menar att man i den ryska federationen
under 1996 har avrättat 140 fångar - 103 av dem
sedan man anslöt sig till Europarådet. Det här tycker
jag är skrämmande. Det är någonting som är viktigt
för Sverige, för Europarådet och för EU-länderna att
ta upp i kontakterna med Ryssland.
Samma sak gäller Ukraina. Där finns det också
starka vittnesbörd om att många människor har avrät-
tats, trots att man har försäkrat att så inte är fallet.
Jag har också personligen diskuterat med politiker
i Lettland. De känner det svårt att föreslå dödsstraffets
avskaffande därför att det stöds av mer än 80 % av
befolkningen. Här har vi en fråga som vi behöver
driva opinion kring. Vi behöver i våra kontakter med
alla olika organisationer och med enskilda människor
tala om vår syn på dödsstraffet.
Vi är inte säkra i vårt land heller. Det var oerhört
skrämmande att för något år sedan höra att var fjärde
gymnasist var positiv till återinförande av dödsstraff i
Sverige. Jag vet inte hur den undersökningen gjordes
och om det är siffror som man kan lita på, men det är
en varningssignal. Därför är det också oerhört viktigt
att vi arbetar för dödsstraffets avskaffande i vår nära
omvärld - annars kan det smitta av sig också på vårt
land.
Vi har stora förutsättningar att på många olika sätt
arbeta för demokratiutvecklingen. Naturligtvis gäller
det då också att arbeta med samhällets institutioner.
Jag vet att det görs, och jag tycker att det är ett arbete
som vi skall fortsätta med. Vi behöver utveckla de
rättsliga institutionerna genom ett nära samarbete
mellan motsvarande institutioner här i vårt land och i
andra länder som samarbetar med dessa stater. Vi
behöver utveckla tull- och polismyndigheter. Det
arbetet sker, och det tycker vi skall fortsätta.
Vi tror att samarbetet och det ekonomiska bistånd
som vi också ger till dessa länder har en alldeles sär-
skilt stor betydelse därför att länderna ligger oss så
nära. Det gör att många fler människor kan vara in-
volverade i detta arbete. Det ökar förståelsen för hur
det går till, och det ökar också människors känsla av
att de kan bidra.
Därför tror jag att vi på allt sätt skall uppmuntra
det vänortssamarbete som är på gång, att kommuner
tar ansvar och att olika delar av Sverige tar ansvar för
olika delar i ett eller annat land. Jag tror att också
politiker på det lokala eller regionala planet kan göra
en stor insats på det personliga området och tillsam-
mans som organisationer.
Detta är så utvecklingsbart, och det kan betyda så
mycket för känslan för solidaritet och känslan för att
vi som land skall gå vidare när det gäller att hjälpa till
på olika sätt.
Vi får också väldigt mycket tillbaka både ekono-
miskt och naturligtvis först och främst när det gäller
att lära av andra och när det gäller att på det personli-
ga planet uppleva gemenskap med de länder som står
oss så nära.
När det gäller miljöarbetet har vi många olika plan
som vi kan samarbeta på: genom Nordiska rådet,
genom Barentssamarbetet, som har nämnts här, ge-
nom Östersjösamarbetet och naturligtvis inom EU. Vi
bör göra allt vad vi kan för att få ekonomiskt stöd från
EU både när det gäller Barentssamarbetet och Öster-
sjösamarbetet. Det är vår sak att arbeta för denna del
av Europa, samtidigt som vi också är med och stöder
t.ex. Medelhavsområdet. Men vi bör föra talan för
dessa landsändar.
När det gäller miljön har vi haft motioner vid ett
par tillfällen. En av dem, som handlar om oljespillet i
Östersjöområdet, behandlas även här. Vi har fått ett så
pass bra svar att vi inte har sett någon anledning att
reservera oss. Man arbetar för att komma till rätta
med detta problem, och det är vi glada för.
Jag nämnde tidigare att vi är med på en reserva-
tion som gäller att det inte skall byggas gasledning
från Norge till Baltikum. Jag kan bara uttrycka litet
förvåning över att Vänstern inte har varit lika klarsynt
när det gäller den överenskommelse som man har
gjort med regeringen och Centern om avvecklingen av
en känkraftsrektor. I t.ex. Västsverige måste den ersät-
tas med naturgas, vilket jag som göteborgare vänder
mig mycket starkt emot. Men det är bra att ni är med
på den här reservationen.
Demokratiutveckling, samarbete när det gäller
institutioner och miljö är viktigt. Jag vill också säga
att vi från Kristdemokraternas sida tycker att det be-
hövs ännu fler insatser när det gäller det sociala om-
rådet. Naturligtvis skall vi inte uppmuntra att man
behåller gamla strukturer, vilket Moderaterna har vänt
sig emot. Det tycker inte jag heller. Men vi kan inte
överge dessa länder när det gäller den sociala utveck-
lingen. Om det går snett på detta område kan det
tyvärr göra att hela demokratiutvecklingen under-
känns. Om alltför många människor får lida alltför
svårt under det sociala trycket alltför länge kan vi se
misslyckanden.
Vitryssland kan här vara ett varnande exempel.
Där har man återgått till diktatur och envälde. Jag
tycker inte att vi skall lämna dem i sticket, utan vi
skall stödja demokratiska rörelser i Vitryssland. Vi
skall försöka att komma dem till hjälp på de sätt vi
kan genom täta kontakter. Men det är oerhört viktigt
att den sociala situationen förbättras.
Jag vill nämna ett exempel som jag har stött på i
Litauen. När vi höll kongress mot sexuell exploate-
ring av barn i Sverige var det en representant från
Litauen som nämnde att det fanns tusentals och åter
tusentals gatubarn eller barn som inte gick i skola i
Vilnius. Jag fick bekräftat att det var på detta sätt när
jag träffade en av de tre ledande politikerna i kom-
munfullmäktige i Vilnius. Det är en oerhörd fara för
demokratiutvecklingen i längden. Om många av dem
som i dag är unga inte får en riktig skolgång kan det
gå väldigt illa med demokratin. Jag tycker att det är
oerhört viktigt att vi hjälper till med kunskapsutveck-
ling och att vi gör en insats för att se till att dessa barn
så snart som möjligt kommer i skola.
Jag vill innan jag avslutar säga en sak till när det
gäller Lettland. Där träffade jag på ett väldigt fint
exempel när jag mötte kristdemokratiska politiker. Ett
ungt par var med i en samling, och den unga kvinnan
berättade att hon själv hade startat en egen privat
skola utan att egentligen ha några medel - hon hade
lyckats att få en del medel från USA - därför att hon
själv hade ett handikappat barn. Barnet var så pass
gravt handikappat att det inte fick gå i en vanlig skola.
Hon kände att hennes barn måste få gå i skola, och
hon startade därför en privat skola. Hon hade 64 barn
i denna skola, varav flera var handikappade.
Sådana initiativ är lovvärda, och dem skulle vi
kanske kunna stödja. Vi skulle kunna göra skolan till
en modellskola och tala om att man kan och skall ge
undervisning också till handikappade barn, och åstad-
komma en kunskapsutveckling också på detta område.