Fru talman! Helt ärligt begärde jag den här repliken i första hand för att jag är trött. Jag är trött på att vi i flera månader efter budgetomröstningen fortfarande får höra att Sverigedemokraterna inte skulle stå upp för den politik vi har gått till val på.
Samtliga som sitter i den här kammaren är mycket väl medvetna om att vi lade fram en budget med grund i det vi gick till val på och att vi röstade på den budgeten i första hand.
Att vi efter kontrapropositionen valde att inte blunda för att vi faktiskt hade avgörandet i vår hand när det gäller hur samhället kommer att fortsätta att utvecklas och att vi inte avstod utan faktiskt gjorde ett val att försöka påverka i den mån vi kan, när vi utesluts från alla andra överläggningar, är inte särskilt konstigt.
Vi tänker inte sitta en hel mandatperiod som panelhönor utan att på något sätt ges möjlighet att faktiskt påverka politiken.
Med detta sagt reagerade jag också, föga förvånande, på diskussionen om föräldraförsäkringen och den så kallade individualiseringen av den. Jag nämnde redan i mitt anförande att vi ställer oss emot kvotering, och så även gällande föräldraförsäkringen.
Jag tycker att det är en bild som tydligt illustrerar hur man väljer att se till makronivåer snarare än till hur vanliga människor lever i sin vardag. Familjer ser olika ut, har olika förutsättningar och kommer därmed alltid att behöva göra olika val.
Föräldraförsäkringen är som bekant redan individualiserad. Föräldrarna får hälften var av dagarna, men det har också gett dem en möjlighet att anpassa om just deras liv eller villkor gör att den ena föräldern vill ta ut fler dagar än den andra. Den möjligheten tycker jag är en självklarhet och ska finnas kvar. Den borde också vara fullkomligt total.