Herr talman! Vem har sagt att jag är nöjd med det? Jag tycker att Jimmie Åkesson gav ett föredömligt kort svar när han fick frågan i kammaren förra eller förrförra året: ett kort nej. Självfallet skulle jag önska att vi lyckades nå ut till kvinnor i samma utsträckning som vi når ut till män, eftersom jag är övertygad om att vår politik är precis lika bra för kvinnor som för män. Någonstans har vi därmed uppenbart misslyckats i vår kommunikation.
Gällande kvotering och jämförelsen med riksdagens sammansättning vill jag framhålla att vi har en rikslista i vårt parti. Precis lika glad som jag är över att inte vara inkvoterad för att jag är kvinna är jag över att inte vara inkvoterad för att jag bor i en viss ända av landet. Vi har byggt ett lag där vi har kompetens och generella sammansättningar. Och se, vi har faktiskt en överrepresentation av kvinnor sett till vår medlemskår, och vi kommer från hela landet, alldeles utan regler som definierar oss efter vårt kön eller efter var vi bor. Snarare handlar det om vad vi bidrar med i gruppen.
Det är detta som skiljer oss. Jag vill inte bli sedd som mitt kön. Jag vill bli sedd som min kompetens. Därför ser jag det som en personlig förolämpning varenda gång någon säger att jag ska ha förtur bara för att jag är kvinna eller att min dotter ska ha det bara för att hon är kvinna. Om min son skulle sorteras bort bara för att han är man skulle det också vara en förolämpning. Därför vänder jag mig mot kvotering. Så enkelt är det.