Fru talman! Jag sa nog inte att det inte hade hänt någonting. Jag sa att det gick åt fel håll med den borgerliga regeringen. Till exempel var väl inte vårdnadsbidraget så lysande utifrån en jämställdhetssynpunkt. Det kan man knappast kalla för en jämställdhetsreform. Visst hände det saker på jämställdhetsområdet som ledde till ökad ojämställdhet. Det är ingenting som jag skulle klappa mig på bröstet för.
Sedan gäller det bolagsstyrelser. Återigen kommer vi till frågan om makt och maktpositioner. Det är viktigt. Men jag hörde på nyheterna häromdagen. Där sa man att unga i dag aldrig någonsin kommer att uppleva jämställda bolagsstyrelser. Jag tänkte då: Vet ni, det största problemet jag ser är att unga tjejer som går ut på arbetsmarknaden i dag aldrig kommer att uppleva jämställda löner. Det ser jag som ett förbannat stort problem, och det är det som vi måste göra någonting åt.
Det var det som jag försökte komma fram till i mitt anförande. Vi måste faktiskt göra saker på riktigt. Om vi kallar oss för feminister och om vi anser att vi vill arbeta för jämställdhet måste vi ta tag i de frågor som betyder någonting på riktigt.