Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att jag står bakom våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till någon av dem i dag.
På söndag firar vi Internationella kvinnodagen. Det är verkligen en dag som är värd att uppmärksamma, en dag när vi särskilt uppmärksammar ojämställdhet men också kvinnors situation världen över. Jag tror att många av oss känner en stark solidaritet med kvinnor över hela världen som är drabbade av våld och diskriminering och av ett ojämställt samhälle på andra sätt.
Att stärka kvinnor och flickor genom utbildning är temat för Internationella kvinnodagen 2015. Vi vet hur viktigt det är att flickor och kvinnor får utbildning för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden och få en egen inkomst för att kunna försörja sig själva. Det ger möjlighet att bli delaktig i samhällets olika delar, och det ger möjlighet till egen utveckling.
Även kvinnors hälsa påverkas positivt av att ha ett arbete. Att förena barn och arbete är en utmaning som till stora delar har legat på kvinnan. Men vi kristdemokrater vill förstås att både kvinnor och män ska ta sitt ansvar, även om vi inte ser kvotering som lösningen. Vi vill uppmuntra familjer att dela lika med hjälp av incitament och stöd på olika sätt.
Fru talman! Det betänkande som vi i dag debatterar tar upp många olika områden som berör jämställdhet och diskriminering. Det är två viktiga områden. Trots att vi under många år har haft en jämställdhetslagstiftning lönediskrimineras kvinnor fortfarande på arbetsmarknaden. I vår partimotion anser vi att stat, landsting och kommuner, alltså det offentliga, måste föregå med gott exempel. Det krävs ett aktivt arbete för att uppnå minskad lönediskriminering.
I den statliga verksamheten har alliansregeringen också arbetat hårt för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser. I det aktiva arbetet har vi nu fått ett bra resultat. Tyvärr har inte de privata bolagen gjort samma hemläxa som det offentliga har gjort. Här finns fortfarande mycket kvar att trycka på så att de privata bolagen gör sin del. Om kvinnor inte kan komma till toppen, och om kvinnor ständigt diskrimineras på vägen dit via löner eller ojämställda villkor, kommer det att ta lång tid innan vi får reell jämställdhet.
Även om vi kristdemokrater inte ser kvotering till bolagsstyrelser som lösningen hoppas jag att när kvinnor nu intar universitets- och arbetsmarknadspositioner som aldrig förr kanske det kommer att ske en förändring som går fortare än vi anar. I andra länder i Europa väljer kvinnor ofta bort barn för att nå toppen. Det vill vi inte se i Sverige. Vi vill att man ska kunna göra både och. Det imponerar på alla andra länder som tittar på Sverige. Men när vi pratar med andra europeiska kvinnor tvingas vi konstatera att i Sverige når kvinnor långt, vi kan kombinera familj och arbete, men vi får inte kvinnor upp på de högsta toppositionerna i privata bolag. Här behöver fler incitamentsstrukturer komma fram.
Fru talman! Den lönediskriminering som i dag sker måste motverkas - naturligtvis med hjälp av den lag som finns. Regelbundna lönekartläggningar ska göras ute på arbetsplatserna, men det ska också göras handlingsplaner för jämställda löner. När handlingsplanen görs, som jag tidigare själv har varit med om att jobba fram på min arbetsplats, bör det också framgå hur de osakliga löneskillnaderna ska rättas till. Det måste göras en budgetering för hur de orättvisa löneskillnaderna ska minska i lönekuverten.
När vi i Alliansen gick med på lönekartläggningar vart tredje år för att minska den administrativa bördan för företagen handlade det inte om att man däremellan inte skulle göra någonting utan om att det skulle finnas en konkret handlingsplan för hela tidsperioden. Det var Diskrimineringsombudsmannen som kom med förslaget om en kartläggning vartannat år, men vi landade på vart tredje år. Tanken var att hitta olika sätt att minska den administrativa bördan för företag.
Fru talman! Oavsett om kartläggningar görs varje eller vart tredje år måste alla arbetsgivare ha en plan för hur osakliga löneskillnader ska rättas till. Det är viktigt att regelbundet ta fram åtgärdsplaner för att motverka löneskillnaderna.
Fru talman! En av de prioriteringar som Kristdemokraterna har på jämställdhetsområdet, och som vi är överens om i Sveriges riksdag, är att bekämpa våldet mot kvinnor. Vi hörde tidigare att 17-20 kvinnor mördas varje år av sin nuvarande eller före detta partner. Statistiken när det gäller misshandelsbrott visar att 27 100 kvinnor misshandlades förra året. Brå rapporterar också - det är fruktansvärda siffror - om 19 200 sexualbrott, varav 6 620 rubriceras som våldtäkt. Det var alltså 6 620 våldtäkter under förra året. Det är fruktansvärda siffror! Flera kvinnor våldtas varje dag runt om i vårt land. Hur detta påverkar kvinnor, både fysiskt och psykiskt, kan man bara tänka sig.
Ibland tänker jag att de höga sjuktalen bland kvinnor nog hänger mycket ihop med det våld som pågår mot många av dem. Det är ett gissel som vi måste fortsätta att bekämpa så att kvinnor kan leva fria och friska liv.
Jag har skrivit en motion, som har hänvisats till ett annat utskott, om en nollvision för att helt avskaffa mäns våld mot kvinnor. Kristdemokraterna arbetade i alliansregeringen för en samtyckeslagstiftning för att motverka våldtäkter.
Fru talman! Många kvinnor lever också under hedersnormer, vilket har nämnts tidigare. De är oerhört ofria. Det handlar om våld, trakasserier och tvångsäktenskap. Det är flera olika områden som påverkar en flickas eller kvinnas liv oerhört negativt. Jag har föreslagit här i riksdagen att vi måste bekämpa de skadliga hedersnormerna och framför allt att vi måste ta fram en ny brottsrubricering för dessa brott. Förslaget behandlas i justitieutskottet.
Alliansregeringen har gjort stora framsteg och har satsat stora resurser på att bekämpa våld mot kvinnor - men mer finns att göra. Kampen tar dessvärre inte slut. Normer och värderingar i ett samhälle påverka tjejer, och de känner att de inte räcker till eller inte duger. Utseendefixering och krav på att vara på ett visst sätt för att passa in gör att många får svårt att hantera situationen och börjar ägna sig åt självskadebeteende. Likaså känner många killar ett tryck att agera på ett visst sätt - att vara macho och tuff. Det påverkar dem redan i skolan, till exempel att det inte är tufft att plugga, vilket är oerhört negativt. Det finns mycket mer kvar att göra på skolans område för att förändra attityder och värderingar.
Vi måste också tala mer om hur alla måste få vara den de vill vara oavsett kön, sexuell läggning, funktionshinder eller annat som gör att killar och tjejer inte får vara fria människor och inte ges möjlighet att utvecklas på sina egna villkor.
Fru talman! Jag vill också säga några ord om bristande tillgänglighet och diskriminering. Det är viktigt att de lagar som vi har fattat beslut om i riksdagen för att förhindra diskriminering på arbetsmarknaden verkligen gör skillnad för den enskilda människan. Alltför många upplever sig fortfarande vara diskriminerade på grund av kön eller funktionsnedsättning. Tillgänglighet i arbetslivet och anpassning av arbetsplatser måste bli mer vanligt än i dag.
Vi kristdemokrater har vid olika tillfällen påpekat att den offentliga sektorn även här måste vara en föregångare och ta emot människor i arbetslivet som har en funktionsnedsättning. Vi har också sett till att lagen har skärpts så att bristande tillgänglighet från och med januari är en uttrycklig diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. Nu krävs det också att det blir handling i frågan.
Fru talman! Diskriminering på grund av ålder är en annan fråga som tyvärr fortfarande är ett stort problem. I januari 2013 förstärktes skyddet mot åldersdiskriminering genom en ändring i lagen. Skyddet omfattar nu flera samhällsområden. Det är bra att det tydliggjordes. Nu framgår det av betänkandet att riksdagen ska följa frågan för att se om det räcker eller om det krävs andra åtgärder. Ännu har lagen inte varit i kraft så lång tid. Därför får vi se om den kommer att vara verkningsfull.
I det arbete som sker vad avser mångfald i arbetslivet och att motverka diskriminering på grund av etnicitet och religion krävs det att många arbetsgivare tänker nytt. Alltför ofta rekryterar vi dem som är lika oss själva, och alltför många med utländsk bakgrund diskrimineras vid jobbansökningar. Om namnet inte är svensktklingande hindras många redan där, och de sorteras bort.
Vi har inte råd med diskriminering. Alla måste få en chans, även om de har en annan bakgrund. Mångfaldsarbetet ute på våra arbetsplatser är viktigt. Det är svårare än jämställdhetsarbetet eftersom vi inte kan registrera personer med annan etnisk bakgrund. Vi kan inte skriva upp hur många som kommer från olika länder. Det är i alla fall något som försvåras. Frågan är om det är önskvärt att registrera statistiskt varifrån olika personer kommer ute på arbetsplatserna. Det aktiva arbetet blir svårare för mångfaldsarbetet än för jämställdhetsarbetet.
Lagen om att arbeta mot diskriminering på grund av etnicitet är viktig. Arbetsgivare kan göra mycket mer för att skapa arbetsmiljöer som är generösa mot olikheter och som välkomnar mångfald i en arbetsgrupp.
Man kan också göra mer för att inbjuda personer med olika bakgrund vid rekrytering.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag kommentera den så kallade feministiska regeringen. Det är väldigt mycket ord nu. Frågan är vad som kommer att åstadkommas av den här regeringen. Blir det bara via piskor, eller kommer man också att förändra attityder och värderingar? I slutändan kokar det ned till det: Vi måste förändra attityder och värderingar för att få långsiktiga effekter.
Alliansregeringen tiodubblade stödet till kvinnoorganisationerna när vi kom till makten 2006. Vi satsade över 1 miljard på olika jämställdhetsåtgärder. I utrikespolitiken satsade vi över ½ miljard bara på att motverka mödradödlighet.
Nu krävs det inte bara ord utan också handling för att vi ska få se en reell jämställdhet. Det finns utmaningar kvar, herr talman; det är vi nog överens om. Men vi har kommit långt på vägen.