Herr talman! Jag ska tala en hel del om diskriminering, som det står om i betänkandet, men jag tänkte också ställa några frågor med anledning av Lars Püss, Annika Qarlssons och Paula Bielers uttalanden om kvotering. Jag tänkte fråga om de inte står bakom FN:s kvinnokonvention, artikel 4. De får gärna svara på det, för det är frågor man har motsatt sig.
Herr talman! Att skyddas mot diskriminering är en mänsklig rättighet och inte en förhandlingsbar förmån. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är alla människor fria och lika i värde och rättigheter. Vi anser att det är självklart att det ska bedrivas ett kontinuerligt arbete med att förebygga diskriminering i alla dess former.
Det skydd mot diskriminering som diskrimineringslagen föreskriver och Diskrimineringsombudsmannens tillsyn över bland annat arbetsgivare är viktiga verktyg i arbetet för att förebygga och förhindra diskriminering.
Diskrimineringsombudsmannen informerade vid arbetsmarknadsutskottets sammanträde den 12 februari om den granskning av små arbetsgivare som man genomförde 2013. Resultatet visar att arbetet med aktiva åtgärder i princip var obefintligt bland de arbetsgivare som granskningen omfattade. Detta är oacceptabelt, och vi anser att ett fortsatt och intensifierat arbete med aktiva åtgärder är nödvändigt för att komma till rätta med den diskriminering som förekommer. Att den förekommer vet vi.
Ytterligare exempel på betydelsefulla åtgärder är de antidiskrimineringsstrategier med sikte på att motverka diskriminering som ett antal statliga myndigheter arbetar med sedan några år tillbaka. Lokala aktörer, exempelvis antidiskrimineringsbyråer, som Christina Höj Larsen nämnde, spelar en viktig roll när det gäller att uppmärksamma och synliggöra olika former av diskriminering.
Diskriminering tar sig olika uttryck. Delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättning är en grundläggande mänsklig rättighet. Ändå ser vi att detta inte riktigt fungerar i praktiken.
Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är en förutsättning för att uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Ett sådant synsätt är i linje med vad som kommer till uttryck i flera internationella konventioner som Sverige har tillträtt.
Diskriminering förekommer dessvärre fortfarande inom olika samhällsområden, och arbetet med att skapa bättre förutsättningar för dem som utsatts för diskriminering att ta till vara sina rättigheter behöver därför fortsätta. Det finns ett behov av att ytterligare stärka den diskrimineringslagstiftning vi har för att nå målet om ett samhälle fritt från diskriminering.
Flera har nämnt den lagändring om bristande tillgänglighet som började gälla den 1 januari i år. Désirée Pethrus var nöjd med den. Men det är svårt att vara nöjd med en lagstiftning som är omgärdad av så många undantag. Vi fick en föredragning om att ca 92 procent av alla företag var undantagna. Diskrimineringsombudsmannen har påpekat detta.
Vi välkomnar därför regeringens avsikt att utreda hur diskrimineringslagens skydd mot bristande tillgänglighet kan stärkas ytterligare.
Herr talman! Det är viktigt att främja ett långsiktigt hållbart arbetsliv så att människor som kan arbeta får möjlighet att göra det efter sina egna förutsättningar. Människor ska kunna vistas i en god arbetsmiljö med arbetsvillkor som möjliggör detta.
I insatserna för att förbättra arbetsmiljön ingår åtgärder för att förhindra att arbetstagare utsätts för diskriminering och kränkningar. Genom införandet av diskrimineringslagen har Sverige en lagstiftning som är en nödvändig förutsättning för att uppnå målet om ett arbetsliv fritt från diskriminering.
Tidigare nämndes bristen på tillgänglighet. Jag tänker på de personer jag träffat som beskriver hur de har både kompetens och kunskap och skulle kunna ta ett arbete om det fanns en hiss på arbetsplatsen, om den där dörrposten inte var så smal att de inte kommer in med sin rullstol eller om det fanns talsyntes och så vidare. Det är personer som har kompetens.
En del av oss har en funktionsnedsättning. Jag står här med glasögon, andra har problem att röra sig. Men vi har kompetens och kunskaper. Jag tycker att det är en brist i vårt samhälle att inte ta till vara dem. Diskriminering är oacceptabelt. Man tar inte vara på allt värde man skulle kunna omsätta.
Skyddet mot åldersdiskriminering är ett uttryck för ett samhälle som slår vakt om alla människors lika värde och som ger alla människor möjlighet att utvecklas.
Nyligen såg vi hur en man som sökt jobb på Migrationsverket inte fick komma på anställningsintervju därför att han var för gammal. Han var 52 år. Migrationsverket tog ingen som var äldre än 36 år. Nu har det skett en förlikning där Migrationsverket erkänt att man har diskriminerat, men detta är förfärligt.
Här pratar vi om att det är viktigt att ha ett arbetsliv där människor ska kunna finnas och arbeta ända fram till pensionen och använda de kunskaper och kompetenser de har fått under sitt liv, och så diskriminerar man på det här sättet. Det är inte tillständigt.
Vi tycker att Sverige ska vara ett tolerant och humant samhälle som präglas av respekt för individens mänskliga fri- och rättigheter. Arbetet för att förebygga och motverka främlingsfientlighet och rasism behöver intensifieras. Det ökade engagemanget i Sverige mot främlingsfientligheten behöver tas till vara.
Herr talman! Det finns några förslag som vi tycker är lite märkliga. Utskottet har föreslagit avslag på bland annat en motion från Sverigedemokraterna. Jag ska ägna mig lite åt den, för jag tycker att det är viktigt att peka på att arbetsmarknadsåtgärder utgår från den faktiska situationen på arbetsmarknaden, där vissa grupper är i behov av specifikt stöd.
Sverigedemokraterna tar i sin motion upp att ett instegsjobb innebär en nackdel genom svenskar inte kommer i fråga för dem. Instegsjobb innebär en subventionerad anställning som ska vara kopplad till svenska för invandrare, med avsikt att kombinera teori med praktisk språkträning.
Jag undrar faktiskt hur Sverigedemokraterna har tänkt. Har man tänkt att personer med svenska som modersmål ska läsa sfi och teori och ha ett instegsjobb? Det är ju i praktiken detta man säger med motionen.
Det finns olika subventionerade anställningsformer som är kopplade till ålder, längden på arbetslösheten eller nedsatt arbetsförmåga. Förespråkar då Sverigedemokraterna att personer som har full arbetsförmåga ska ha en lönebidragsanställning? Det måste man kunna svara på om man tycker att vissa typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är diskriminering.
Det finns anställningsstöd som innebär att en arbetsgivare får 85 procent av den totala lönekostnaden via Arbetsförmedlingen. Åtgärden är inte kopplad till sfi.
Visst finns det olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men de bygger på de faktiska förutsättningarna för den enskilda individen, ålder, arbetslöshet och arbetsförmåga. Det är inget konstigt med det.
Med detta undrar jag om jag kanske får några svar från SD, Moderaterna och Centerpartiet. Centerpartiets representant har visst gått, så det blir väl inga svar därifrån.
(Applåder)