Fru talman! Utgångspunkten är för Centerpartiets
och min personliga del alldeles klar, nämligen att vi i
Sveriges riksdag inser skogsnäringens mycket stora
betydelse. Jag behöver inte upprepa det som har sagts
här tidigare. Jag instämmer i det. Vi fick också delta i
en mycket informativ konferens om skogliga frågor i
detta hus under gårdagen.
Självklart är näringsklimatet väldigt viktigt och -
betoningen på infrastrukturen - där vägarna har en
utomordentlig betydelse. För oss som bor i de delar
av landet där vi vet vad bristen på tjälsäkring innebär
ger detta en särskild dimension. Skogforsk i Uppsala
har efter en betydande utredning tagit fram att skogs-
näringen drabbas enbart av bristen på tjälsäkring och
därmed uteblivna leveranser till industrin under våren
med ökade kostnader på 800 miljoner kronor per år.
Självklart har också drivmedlen och drivmedelsskat-
terna en stor betydelse för näringen. Det är ganska
anmärkningsvärt att man för fordon som inte får be-
träda allmän väg ändå ska betala den indirekt fiskala
skatten som kan anses utgöra en vägtrafikskatt. Man
betalar skatt för skördare och skotare trots att de inte
får köras på allmän väg.
Det som också nämndes i går var kompetensför-
sörjningen. Det är en fråga av mycket stor vikt för det
långsiktiga perspektivet. Det är något som vi får åter-
komma till. Självklart kommer också frågan om vida-
reförädling upp. Här har vi diskussioner som förs i ett
annat sammanhang. Det får vi återkomma till, och det
är en stor utmaning.
Vi står bakom de reservationer som vi har med-
verkat till, men jag nöjer mig i detta sammanhang
med att yrka bifall till reservation nr 5. Vi pekar till-
sammans med Moderaterna på samordningen av
skogspolitiken centralt. Det finns anledning att även
ur ett lokalt och regionalt perspektiv se på betydelsen
av samordning för den enskilde. Det dubbelkomman-
do som miljöbalken och skogsvårdslagen innebär kan
vara komplicerat i många fall, särskilt i samband med
byggande av skogsbilvägar samt vid markavvatt-
ningsfrågor. Där får den enskilde två myndigheter att
stå i kontakt med, både skogsvårdsorganisationen och
länsstyrelsen. Vi anser att det fulla sektorsansvaret för
skogsvårdsorganisationen skulle förenkla för den
enskilde markägaren.
Fru talman! Jag måste få återkomma till det jag
trodde vi var överens om, nämligen skogens enorma
betydelse. Eftersom vännen Harald Nordlund ska
komma efter mig i talarstolen vill jag ändå fråga på
en del punkter i hans särskilda yttrande. Som jag läser
det ser han mer av hot än möjligheter. Han säger att
skogen bidrar till försurningen, att det skördas mer,
att vi inte klarar den biologiska mångfalden och att
avsättningarna måste öka ytterligare.
Fru talman! Med den erfarenhet jag har vill jag
påstå att verkligheten ser lite annorlunda ut. Skogen
har stor betydelse för klimatarbetet. Det fick vi veta i
går av skogssakkunniga. Vi har ingen nämnvärd ök-
ning av avverkningsvolymerna sett över tiden. Vir-
kesförrådet ökar med 30 miljoner skogskubikmeter
per år. Därmed ökar också skogens betydelse som
kolsänka. Ett rätt bedrivet skogsbruk klarar den bio-
logiska mångfalden. De frivilliga avsättningarna har
ökat markant under 90-talet och uppgår nu till mellan
3 och 5 % av arealen. I det läget kan det inte vara
rimligt att avsätta ytterligare stora markområden. Det
är också tveksamt ur forskarsynpunkt om man för all
evinnerlig tid ska avsätta samma stora områden. Man
pekar på att forskningen går framåt, andra alternativ
kommer fram och att skyddsområdena kan behöva
ändras. Det är i och för sig en ny del i reservatsav-
sättningspolitiken.
Jag vill avsluta med att fråga Harald Nordlund,
som nu får inta platsen efter mig, om han ser någon
övre gräns för samhällets behov att skydda ytterligare
stora markarealer i landet.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation nr
5.