Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Polisfrågor

JOHAN PEHRSON (fp), 2002-03-21 (riksmöte 2001/02).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Kära kolleger! På min sons förskola

kryllar det av poliser. De är dock inte så gamla. De är

fyra år och springer omkring i T-shirts som ska före-

ställa polisuniformer. De leker tjuv och polis. De

speglar någonting som är väldigt viktigt i vårt sam-

hälle, att det finns statliga tjänstemän som ser till att

människor håller sig till de lagar och regler som vi

har ställt upp.

Tyvärr är behovet att spana, störa och utreda brott

i dag större än tillgången på poliser, så man kommer i

en sådan här debatt inte undan att nämna, även om

det egentligen är en budgetfråga, det faktum att det är

brist på poliser i storstad, småstad och glesbygd.

En helgkväll i Gällivare-Jokkmokk finns det två

poliser på en yta som är större än Belgien. Dock är

det inte riktigt lika mycket folk som bor där.

Jag var nyligen i Norsborg, en förort till Stock-

holm, och träffade företagareföreningen. De brydde

sig inte ett dugg om sänkt skatt. Men det kanske jag

inte ska säga i kammaren. De pratade med mig om en

enda sak. De pratade om behovet av poliser som

hjälpte till att hålla ordning där så att deras gäster

vågade gå till restaurangen, så att folk vågade gå och

handla. Det finns alldeles för mycket som stör där

ute, som förslummar miljön och som gör att det brin-

ner en bil varannan vecka på den stora parkeringen

utanför Norsborgs centrum, för det finns inga poliser.

Ringer man så kommer de inte. Att det är för få poli-

ser är ett problem.

Ansvaret får väl delas, lite historiskt sett, om jag

ska vara helt ärlig. Men man kan inte bara pumpa ut

poliser som inte håller kvaliteten. Här finns både rätt

och fel. En sådan här debatt visar bara på det gamla

ordspråket: Segern har hundratals fäder, men neder-

laget är föräldralöst, dvs. ansvaret finns lite tillbaka i

tiden. Men jag måste stödja min kollega Ragnwi

Marcelind och säga att det är flera här i kammaren

som har pratat om mer resurser hela den här mandat-

perioden och kanske även innan. Majoriteten har ett

visst ansvar här.

Det handlar också om att polisen ska göra rätt sa-

ker. Vi kan inte bara ha fler poliser. Här har Folkpar-

tiet länge krävt att ärenden om tillstånd ska tas bort

från polisen. Hittegods kan man lägga ut på någon

annan, passärenden och transporter av missbrukare

och psykiskt sjuka kan någon annan få hålla på med.

Polisen ska vara polis. Förlösande nog har också en

utredning presenterats som verkligen understryker

detta. Plockar man bort en del uppgifter kan man

snabbt få fram 500 nya operativa poliser. Det är inte

en droppe i havet. Det är inte tillräckligt, men det är

en bit på väg.

Men det gäller också, tycker jag, att titta närmare

på vilket ansvar polisen har när det gäller idrottseve-

nemang och sådant. Underhållningsidrotten är i dag

inte bara en viktig förebild för unga människor när

det gäller att hålla på med idrott, som är bra av flera

skäl. De här evenemangen är tyvärr också en förebild

när det gäller att ägna sig åt våldsverkan. Ni vet hur

det kan se ut på en fotbollsmatch när det är hundratals

poliser där för att hålla tillbaka några sjuka supportrar

som ska slå ihjäl varandra. Så kan vi inte ha det.

Det gäller att fokusera på rätt saker. Men det

handlar också om att göra saker effektivt. Det handlar

om polisens möjligheter att ägna sig åt spaning och

avlyssning, om tillgången på vittnen. Det begås ett

brott, polisen kommer dit, de undersöker och männi-

skor vittnar, men backar sedan. Människor vägrar

alltså i dag att vittna, vilket är ett stort problem i

brottsbekämpningen så klart. Man kommer inte åt de

grovt kriminella.

Men det kan också gälla den suddiga gränsen som

i dagarna är aktuell efter en händelse i Malmö, alltså

gränsen mellan bevisprovokation och brottsprovoka-

tion. Den får inte vara så absurt dragen att polisen i

Sverige inte kan möta grov organiserad brottslighet.

Men jag kan gärna tillstå att det är en mycket svår

gräns att dra.

Hur som helst: Jag vet mycket väl att detta hand-

lar om processfrågor, och de har egentligen inte plats

i dagens debatt. Men när det gäller polisens arbets-

metoder, fru talman, går det att lyfta fram New York-

modellen och nolltolerans. Bra exempel på hur dessa

modeller fungerar finns i de län där polismyndighe-

terna har ägnat sig åt dessa frågor, t.ex. klotter och

vandalisering, och därmed har även en hel del annan

brottslighet minskat. Man har tagit itu med problemen

tidigt. Det finns all anledning att lyfta fram de ex-

emplen.

Närpolisreformen var en bra tanke men en kata-

strof i sitt genomförande. Här krävs mycket ledarskap

för att räta upp reformen. Någon annan har också

varit inne på frågan om ledarskap. Det gäller hela

tiden att utveckla polisens arbetsmetoder. Tanken

med verksamhetsstyrning, med det töntiga namnet

Polisens Balanced Scoreboard - det låter käckt -

verkar vara ett vettigt sätt att tydligt knyta ihop olika

övergripande strategier och prioriteringar med det

praktiska med fokus på vilken framgång det kan bli,

vilken personal som finns, vilka resurser som finns

och att medborgarnas trygghet ska stå i centrum.

En enorm flaskhals i polisarbetet är avrapporte-

ringen av påstådda brott, allra helst som de så små-

ningom till stor del kommer att skrivas av - som flera

talare innan mig har berört. Det här har naturligtvis

att göra med brist på utredningsresurser. Det handlar

också om att den s.k. RAR, den rationella anmäl-

ningsrutinen, måste uppgraderas och effektiviseras.

Det är helt meningslöst att skriva ut papper på

"djupet" som sedan slängs i papperskorgen.

Sverige är i dag en del av en värld som ser mycket

annorlunda ut. Det ställer krav på polissamarbete. Jag

ser gärna att man effektiviserar polissamarbetet. Det

är betydligt lättare att smälta än det faktum att vi i

dagarna diskuterar arresteringsorder och utlämnande.

Jag är mindre rädd för danska poliser i Sverige än för

danska narkotikalangare.

Någon tidigare talare berörde också polisens radi-

okommunikationssystem. Det kommer att visa sig att

bristen på effektiv kommunikation spelade en ganska

stor roll vid den katastrof som inträffade i Göteborg

vid EU-toppmötet under det svenska ordförandeska-

pet. Det är häpnadsväckande att det inte har gått att få

fram ett gemensamt system med TETRA-standarden

för hela den offentliga säkerhetssektorn. Här är en

vädjan från Folkpartiet liberalerna att regeringens

företrädare skickar med till regeringen att ta till sig av

detta och ta med i vårpropositionen att inte slösa med

skattepengar. Det är vad detta innebär när man upp-

handlar duttvis. Här handlar det om att upphandla en

gång för alla och kraftfullt säga att detta behövs för

att rädda liv, säkra liv och beivra brott i Sverige.

Fru talman! Jag skulle kunna prata mycket om

detta, men för tids vinnande yrkar jag i detta läge

bifall bara till reservation nr 3 i betänkandet. Jag står

naturligtvis bakom samtliga mina reservationer och

det särskilda yttrandet som handlar om Göteborg. Där

pågår en utredning som vi ser fram emot.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

JOHAN PEHRSON (fp): Polisfrågor (2002-03-21) — PRESS0