Fru talman! Kära kolleger! På min sons förskola
kryllar det av poliser. De är dock inte så gamla. De är
fyra år och springer omkring i T-shirts som ska före-
ställa polisuniformer. De leker tjuv och polis. De
speglar någonting som är väldigt viktigt i vårt sam-
hälle, att det finns statliga tjänstemän som ser till att
människor håller sig till de lagar och regler som vi
har ställt upp.
Tyvärr är behovet att spana, störa och utreda brott
i dag större än tillgången på poliser, så man kommer i
en sådan här debatt inte undan att nämna, även om
det egentligen är en budgetfråga, det faktum att det är
brist på poliser i storstad, småstad och glesbygd.
En helgkväll i Gällivare-Jokkmokk finns det två
poliser på en yta som är större än Belgien. Dock är
det inte riktigt lika mycket folk som bor där.
Jag var nyligen i Norsborg, en förort till Stock-
holm, och träffade företagareföreningen. De brydde
sig inte ett dugg om sänkt skatt. Men det kanske jag
inte ska säga i kammaren. De pratade med mig om en
enda sak. De pratade om behovet av poliser som
hjälpte till att hålla ordning där så att deras gäster
vågade gå till restaurangen, så att folk vågade gå och
handla. Det finns alldeles för mycket som stör där
ute, som förslummar miljön och som gör att det brin-
ner en bil varannan vecka på den stora parkeringen
utanför Norsborgs centrum, för det finns inga poliser.
Ringer man så kommer de inte. Att det är för få poli-
ser är ett problem.
Ansvaret får väl delas, lite historiskt sett, om jag
ska vara helt ärlig. Men man kan inte bara pumpa ut
poliser som inte håller kvaliteten. Här finns både rätt
och fel. En sådan här debatt visar bara på det gamla
ordspråket: Segern har hundratals fäder, men neder-
laget är föräldralöst, dvs. ansvaret finns lite tillbaka i
tiden. Men jag måste stödja min kollega Ragnwi
Marcelind och säga att det är flera här i kammaren
som har pratat om mer resurser hela den här mandat-
perioden och kanske även innan. Majoriteten har ett
visst ansvar här.
Det handlar också om att polisen ska göra rätt sa-
ker. Vi kan inte bara ha fler poliser. Här har Folkpar-
tiet länge krävt att ärenden om tillstånd ska tas bort
från polisen. Hittegods kan man lägga ut på någon
annan, passärenden och transporter av missbrukare
och psykiskt sjuka kan någon annan få hålla på med.
Polisen ska vara polis. Förlösande nog har också en
utredning presenterats som verkligen understryker
detta. Plockar man bort en del uppgifter kan man
snabbt få fram 500 nya operativa poliser. Det är inte
en droppe i havet. Det är inte tillräckligt, men det är
en bit på väg.
Men det gäller också, tycker jag, att titta närmare
på vilket ansvar polisen har när det gäller idrottseve-
nemang och sådant. Underhållningsidrotten är i dag
inte bara en viktig förebild för unga människor när
det gäller att hålla på med idrott, som är bra av flera
skäl. De här evenemangen är tyvärr också en förebild
när det gäller att ägna sig åt våldsverkan. Ni vet hur
det kan se ut på en fotbollsmatch när det är hundratals
poliser där för att hålla tillbaka några sjuka supportrar
som ska slå ihjäl varandra. Så kan vi inte ha det.
Det gäller att fokusera på rätt saker. Men det
handlar också om att göra saker effektivt. Det handlar
om polisens möjligheter att ägna sig åt spaning och
avlyssning, om tillgången på vittnen. Det begås ett
brott, polisen kommer dit, de undersöker och männi-
skor vittnar, men backar sedan. Människor vägrar
alltså i dag att vittna, vilket är ett stort problem i
brottsbekämpningen så klart. Man kommer inte åt de
grovt kriminella.
Men det kan också gälla den suddiga gränsen som
i dagarna är aktuell efter en händelse i Malmö, alltså
gränsen mellan bevisprovokation och brottsprovoka-
tion. Den får inte vara så absurt dragen att polisen i
Sverige inte kan möta grov organiserad brottslighet.
Men jag kan gärna tillstå att det är en mycket svår
gräns att dra.
Hur som helst: Jag vet mycket väl att detta hand-
lar om processfrågor, och de har egentligen inte plats
i dagens debatt. Men när det gäller polisens arbets-
metoder, fru talman, går det att lyfta fram New York-
modellen och nolltolerans. Bra exempel på hur dessa
modeller fungerar finns i de län där polismyndighe-
terna har ägnat sig åt dessa frågor, t.ex. klotter och
vandalisering, och därmed har även en hel del annan
brottslighet minskat. Man har tagit itu med problemen
tidigt. Det finns all anledning att lyfta fram de ex-
emplen.
Närpolisreformen var en bra tanke men en kata-
strof i sitt genomförande. Här krävs mycket ledarskap
för att räta upp reformen. Någon annan har också
varit inne på frågan om ledarskap. Det gäller hela
tiden att utveckla polisens arbetsmetoder. Tanken
med verksamhetsstyrning, med det töntiga namnet
Polisens Balanced Scoreboard - det låter käckt -
verkar vara ett vettigt sätt att tydligt knyta ihop olika
övergripande strategier och prioriteringar med det
praktiska med fokus på vilken framgång det kan bli,
vilken personal som finns, vilka resurser som finns
och att medborgarnas trygghet ska stå i centrum.
En enorm flaskhals i polisarbetet är avrapporte-
ringen av påstådda brott, allra helst som de så små-
ningom till stor del kommer att skrivas av - som flera
talare innan mig har berört. Det här har naturligtvis
att göra med brist på utredningsresurser. Det handlar
också om att den s.k. RAR, den rationella anmäl-
ningsrutinen, måste uppgraderas och effektiviseras.
Det är helt meningslöst att skriva ut papper på
"djupet" som sedan slängs i papperskorgen.
Sverige är i dag en del av en värld som ser mycket
annorlunda ut. Det ställer krav på polissamarbete. Jag
ser gärna att man effektiviserar polissamarbetet. Det
är betydligt lättare att smälta än det faktum att vi i
dagarna diskuterar arresteringsorder och utlämnande.
Jag är mindre rädd för danska poliser i Sverige än för
danska narkotikalangare.
Någon tidigare talare berörde också polisens radi-
okommunikationssystem. Det kommer att visa sig att
bristen på effektiv kommunikation spelade en ganska
stor roll vid den katastrof som inträffade i Göteborg
vid EU-toppmötet under det svenska ordförandeska-
pet. Det är häpnadsväckande att det inte har gått att få
fram ett gemensamt system med TETRA-standarden
för hela den offentliga säkerhetssektorn. Här är en
vädjan från Folkpartiet liberalerna att regeringens
företrädare skickar med till regeringen att ta till sig av
detta och ta med i vårpropositionen att inte slösa med
skattepengar. Det är vad detta innebär när man upp-
handlar duttvis. Här handlar det om att upphandla en
gång för alla och kraftfullt säga att detta behövs för
att rädda liv, säkra liv och beivra brott i Sverige.
Fru talman! Jag skulle kunna prata mycket om
detta, men för tids vinnande yrkar jag i detta läge
bifall bara till reservation nr 3 i betänkandet. Jag står
naturligtvis bakom samtliga mina reservationer och
det särskilda yttrandet som handlar om Göteborg. Där
pågår en utredning som vi ser fram emot.