Fru talman! Jag ska prata om tre ämnesområden
där Miljöpartiet också har reservationer. Det första
gäller reservation 2, som jag yrkar bifall till. Det
handlar om EU-toppmötet i Göteborg.
Tyvärr har det framkommit omfattande kritik mot
polisens insatser också vid enskilda tillfällen, t.ex. i
samband med händelserna vid Schillerska gymnasiet
och demonstrationerna på Järntorget. Dessa händelser
är viktiga eftersom det har att göra med förtroendet
för polisen - det gäller speciellt unga människors
förtroende.
Det har lagts en våt filt över dessa händelser. Det
har framkommit att ungdomar som kom till Göteborg
och var engagerade - också politiskt - blev mycket
illa behandlade. Miljöpartiet tycker att händelserna
ska utredas av en särskild utredning som är självstän-
dig och oberoende. Det finns dock inga tendenser till
att detta kommer att ske.
Folkpartiet hänvisar till Göteborgskommittén.
Men den kommittén ska inte utreda polisens ageran-
de. Den ska titta på andra frågor runt demonstratio-
nerna, såsom polisens beväpning, om det ska finnas
maskerade demonstranter osv. Jag sitter i den parla-
mentariska sidogruppen, alltså referensgruppen till
Göteborgskommittén, och jag är därför helt säker på
att det förhåller sig på det viset. Därför behövs en
extra utredning som tittar på de andra frågorna.
Vi hade hoppats få med Folkpartiet på en sådan
utredning. De har i stället lämnat ett särskilt yttrande.
Reservation 3 handlar om evenemangskostnader.
Den frågan har varit uppe till behandling många
gånger. Det handlar om att stora idrottsklubbar kan
köpa spelare för massvis med pengar, men de kan inte
vara med och delta i samhällets kostnader i samband
med händelser som kräver stora insatser från polisens
sida.
Dessa idrottsklubbar är klassade som ideella före-
ningar och behöver alltså inte delta i kostnadsansva-
ret. Vi tycker att detta är fel. I stället borde man öpp-
na upp för andra möjligheter. Vi tycker inte att alla
ideella klubbar ska betala ordningskostnader, men i
extraordinära situationer borde det vara så. Kulturut-
skottet och konstitutionsutskottet har tyckt att så
borde vara fallet, men justitieutskottet hävdar fortfa-
rande att vi inte ska göra någonting åt saken. Det är
beklagligt.
Frågan har också utretts inom polisen, som bara
har konstaterar att man inte kan begära att ideella
klubbar själva ska stå för kostnaderna. Man har hän-
visat till att det blir bättre när klubbarna bolagiseras
eftersom de då kan stå för kostnaderna. Men under
alla dessa år har ingenting hänt, utan klubbarna är
fortfarande ideella föreningar.
Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om poli-
sens arbetsmiljö. Det behövs resurser för att bl.a.
förebygga stress bland poliser, t.ex. att de inte ska
använda tjänstevapen på fel sätt.
För att kunna hantera människor i svåra situatio-
ner, vilket polisen hela tiden måste göra, krävs också
att polisen får hjälp och stöd i sitt dagliga arbete. De
ska kunna söka professionell hjälp, men också kunna
få vardagshandledning i en processinriktad metodik
för att inte hamna i konfliktsituationer som kan leda
till felaktiga lösningar. Det kan också handla om
panik och rädsla.
I betänkandet står endast upptagna de klassiska
åtgärderna när det gäller dessa problem. Rikspolissty-
relsen har t.ex. anställt en särskild person som ska
samordna arbetsmiljöfrågorna och starta projekt.
Projekt är det som pengar ska läggas på. Man ska
också ha en gemensam arbetsmiljöutbildning där
chefernas roll speciellt betonas. Vidare ska det ordnas
arbetsmiljökonferenser med föreläsningar och semi-
narier.
Jag tycker att det är helt fel att lägga pengarna på
detta. Lägg i stället pengarna på att ge polismyndig-
heterna tillgång till den dagliga vardagshjälpen.
Jag måste också kommentera det som tidigare har
sagts här. Det var nämligen precis de reservationerna,
de ämnesområdena, jag hade tänkt ta upp.
När Ragnwi Marcelind och kd gör de salvelsefulla
inläggen om allt som är fel måste de ha slutit öronen
när det talades om alla projekt som har satts i gång
för att rätta till felen. Riksdagens revisorer lämnade
t.ex. 1998 en granskningsrapport om polis och åkla-
gare. Enligt rapporten var förundersökningarna inom
polisen så dåliga att de fick till följd att utredningarna
avskrevs. Det är alltså inte så enkelt som Ragnwi
Marcelind säger.
Vi tog denna rapport på stort allvar, och den bor-
gerliga sidan och Miljöpartiet fick till stånd en utred-
ning som nu pågår. Den ska se över frågan om det
behövs ett kontrollorgan som har tillsyn över polis
och åklagare för att inte situationer liknande de som
leder till att så många utredningar avskrivs ska upp-
stå. Det är inte alls bra att sådant sker, och därför
biföll Miljöpartiet tillsättningen av denna parlamenta-
riska utredning. Jag hoppas att utredningen ska kom-
ma fram till att detta kontrollorgan behövs.
Också när det gäller pengar måste Ragnwi Mar-
celind och den borgerliga sidan ha slutit öronen. Visst
har Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern
gett mer pengar till rättsväsendet. Och huvuddelen av
pengarna till rättsväsendet har gått till polisen. År
2001 gick polisen 600 miljoner kronor. Innevarande
år, 2002, får de över 1 miljard kronor. Vi har hela
tiden ökat tilldelningen.
Men jag har också sagt att vi har en gemensam
pengapung som vi har fått ihop genom skattemedel,
och ur den kan vi ju inte vräka ut pengar enbart till
polisen och rättsväsendet. Jag sitter i justitieutskottet
och har ansvar för dessa frågor och skulle förstås
önska hur mycket resurser som helst. Men det handlar
om ansvarstagande. Vi måste se till hela samhället
när vi ska fördela dessa pengar. Jag har inte ansvar
enbart för rättssäkerheten och polisfrågorna, utan jag
har som riksdagsledamot det totala ansvaret. Därför
har vi gjort bedömningen att vi inte kan lägga alla
pengarna på rättsväsendet. Det vore ju absurt.
Ibland låter det nästan som om vi ska ha poliser
ute i varenda buske i hela vårt avlånga land för att
ingripa så fort något händer. Så kan vi ju inte heller
ha det. Det vore också absurt. I stället måste vi orga-
nisera polisen så att den fungerar på ett rimligt sätt,
arbeta förebyggande och det sociala området i balans.
Ja, fru talman, det var det viktigaste jag ville säga.