Herr talman! Först vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Boendet är centralt för alla människor. Det utgör en plattform för den egna privata sfären och för det sociala och yrkesmässiga livet. Det är alldeles självklart att det är allas vår uppfattning och vilja att alla ska ha möjlighet att ha en bra bostad.
Det är också viktigt att det finns en valfrihet på bostadsmarknaden som möter människors olika behov och önskemål om hur de vill bo. Det är också viktigt att möta de olika behov som finns beroende på var i livet vi befinner oss.
Alliansregeringens målsättning är att skapa långsiktiga och stabila villkor för ägande och byggande av bostäder så att det är möjligt att söka den bostad som motsvarar de behov som finns när människor kommer i olika situation i livet. Detta innebär att vi inte vill ha snedvridande subventioner och detaljregleringar. Dem har vi avskaffat. Vi menar att andra rimliga villkor förbättrar möjligheterna för bostadsbyggande oavsett upplåtelseform och ägarkategori.
I dag byggs det alldeles för få bostäder - det har vi varit inne på - men det byggs. I Linköping har det under de första fyra månaderna byggts precis lika mycket som under alla tidigare år med hyfsat bostadsbyggande. Vi hade några dåliga år i slutet av 90-talet, och det hade man på många ställen. Men i år fungerar det bra. Det gäller både hyresrätter och bostadsrätter, kan jag berätta.
Den pågående ekonomiska krisen förklarar att det finns en rad problem på många olika ställen och på bostadsmarknaden. Byggbranschen är en särskilt utsatt sektor då den karakteriseras av långsiktiga investeringar. Byggbolagen vill inte riskera att försätta sig en situation där de nyproducerade lägenheterna står tomma. Krisen påverkar arbetsmarknaden, och många har blivit varslade. Det här leder till att människor skjuter upp att investera i och byta bostäder. Det får naturligtvis konsekvenser.
Herr talman! I betänkandet avstyrker vi motioner om bland annat behovet av fler hyreslägenheter, men det är en viktig fråga. Alliansregeringen ser hyresrätten som en central upplåtelseform för en flexibel bostadsmarknad. Tidigare regeringar har faktiskt blundat för de problem som hyresrätten står inför. De har varit ovilliga att genomföra förändringar som krävts för att upprätthålla goda villkor för hyresrätten. I stället för att åtgärda det har man sysslat med kostnadsdrivande subventioner, och det vet vi i dag. Konsekvenserna har blivit att hyresrättens ställning har försvagats. Det försöker vi nu åtgärda. Vi vill förstärka hyresrätten. Vi vill att det ska vara attraktivt att investera i hyresrätter. Därför krävs nya gynnsamma villkor för att bygga, äga och förvalta hyresbostäder.
Problemet i Sverige är att vi har en mycket lägre bostadsproduktion än våra grannländer. Vi kan jämföra med Danmark och Norge. De har en befolkning som är ungefär hälften så stor som Sveriges. De bygger dubbelt så mycket som vi gör. I Sverige bygger vi bostäder för ungefär 6 procent av bruttonationalprodukten. I Finland gör man det för 12 procent. Detta är ett problem. Varför är det på det här sättet?
De problem som vi ser på bostadsmarknaden i dag har skapats tidigare. De här problemen är inte skapade de senaste två åren. De omfattande regleringarna och stöden inom den svenska bostadssektorn som Socialdemokraterna införde har, bland annat enligt en undersökning från Eurostat, skapat världens mest komplexa och statsstyrda bostadsmarknad. Byggpriserna 2005 var de högsta i Europa. De låg 55 procent över EU-genomsnittet. Man kan inte tolka det på något annat sätt än att det berodde på kostnadsdrivande subventioner, låga importnivåer och omfattande regleringar.
Dessutom ansågs den svenska bostadsmarknadsmodellen ha lett till ett system där de som redan är inne på marknaden gynnas på bekostnad av dem som står utanför. Det har lett till långa bostadsköer och en omfattande svarthandel.
Slutligen konstaterade man i utredningen att då bostadshyrorna inte har stigit i takt med att efterfrågan har stigit samtidigt som priserna på egnahem och bostadsrätter har gått upp har investeringarna i nya hyresbostäder generellt sett blivit olönsamma.
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi nu skapar goda förutsättningar så att byggföretagen har spaden i jorden när det vänder och kan se till att det byggs nya bostäder, inte minst hyresrätter. Jag tror faktiskt att utvecklingen gynnar hyresrätten såtillvida att många nu är rädda för att köpa bostäder. De vill hellre hyra. Det gör att byggen som är projekterade som bostadsrätter projekteras om till hyresrätter.
Tillsammans med hyresgäströrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Sabo och Fastighetsägarna försöker vi nu forma nya spelregler som ska göra det mer attraktivt att långsiktigt investera i hyresrätter. Det är det viktiga.
Den svartmålning som görs av vissa i oppositionen, inte minst Miljöpartiet, förvånar mig. När man talar om en högerledd moderatregering som saknar bostadspolitik uppfattar jag det så att man inte har förstått någonting i sammanhanget.
För det första är vi fyra allianspartier som jobbar tillsammans. Det tror jag i och för sig att oppositionen kan vara avundsjuk på. Det måste vara jobbigt att inte ha nått över den gränsen så att man kan samarbeta på ett effektivt sätt.
För det andra har vi en bostadsminister, Mats Odell, som har gjort allt för att vi ska komma till rätta med de problem som Sverige står inför både när det gäller ungas och äldres bostadssituation och när det gäller att få ett utbud som motsvarar behoven. Den svartmålning som finns får närmast stå för hur man har ställt till det i tidigare regeringar.
Med detta, herr talman, tackar jag för ordet.