Herr talman! Debatten om kränkningar av svenska
vatten har periodvis varit väldigt intensiv. Påstådda
och verkliga kränkningar har sysselsatt politiker,
militärer och journalister från tid till annan. Det finns
många frågor - besvarade och obesvarade. Var det
ubåtar eller inte? Från vilket land kom dessa båtar
och varför befann de sig på svenskt territorium? De
s.k. typljuden har dissekerats och undersökts. Var det
ubåtar eller sillstim?
Ända sedan början av 1980-talet med den s.k.
Utöincidenten har frågan om undervattenskränkning-
ar i svenska vatten varit en återkommande fråga i den
svenska debatten. Detta accentuerades ytterligare när
den ryska ubåten U 137 gick på grund i Gåsefjärden
utanför Karlskrona 1981.
Undervattenskränkningar och indikationer om
kränkningar har undersökts av två kommissioner.
Den första, Ubåtsskyddskommissionen, vars uppgift i
första hand hänförde sig till incidenter i Hårsfjärden
år 1982, lämnade sin rapport 1983. Den andra,
Ubåtskommissionen, fick ett mer heltäckande upp-
drag att utvärdera och analysera ubåtsfrågan från
1980. Ubåtskommissionen lämnade sin rapport 1995.
Kommissionen pekade på två frågor som borde
utredas vidare. Den ena frågan gällde möjligheten att
med modern bildbehandlingsteknik göra analyser av
fotografier i samband med den s.k. Karlskronainci-
denten år 1984. Regeringen gav ett uppdrag till pro-
fessor Gösta Granlund vid Linköpings universitet att
analysera bildmaterialet. Han återkom i december
1998 med beskedet att det inte varit möjligt att för-
bättra fotografiet så att det kan utgöra relevant un-
derlag.
Den andra frågan gällde det s.k. typljudet. Sedan
år 1984 hade marinen registrerat en ljudeffekt som så
småningom gavs benämningen typljudet. 1995 till-
satte Försvarsmakten en utredning om typljudet i
syfte att skapa klarhet i vad som orsakar ljudeffekten.
I årsredovisningen för 1999 överlämnade Försvar-
smakten en rapport över utredningen. I rapporten
säger Försvarsmakten att det är ställt utom allt rimligt
tvivel att typljudet vid ett inspelningstillfälle fram-
bringats av sillstim. Sammanfattningsvis har, enligt
Försvarsmakten, tidigare utredningar visat att typ-
ljudsliknande effekter kan komma från ubåt, kölvat-
ten och, med nu tillförda kunskaper, också från
fiskstim.
År 1995 lämnade Emil Svensson en rapport som
består av hans samtalsuppteckningar från rysk-
svenska ubåtssamtal som pågick från 1992 till 1994.
År 1996 fick en grupp ledd av Lars-Erik Lundin i
uppdrag att genomföra en säkerhetspolitisk gransk-
ning kring kränkningarna av svenska vatten under
perioden 1980-1995. De två sistnämnda har i mycket
begränsad omfattning varit offentliga.
Herr talman! Den 7 mars i år presenterades två re-
portage, dels i Dagens Eko, dels i TV-programmet
Striptease, där man bl.a. påstod att officerare i mari-
nen beslutat om gemensamma övningar med Na-
toländer och att man släppt igenom ubåtar från Na-
toländer. Striptease hade också en intervju med förre
försvarsministern Caspar Weinberger, som uppgav att
Nato regelbundet skickat in ubåtar på svenska vatten.
Enligt Weinberger skulle detta ha godkänts av svens-
ka myndigheter.
Med anledning av dessa uppgifter beslutade både
Försvarsmakten och Regeringskansliet att undersöka
om det fanns belägg för dessa påståenden. Regerings-
kansliet har enbart koncentrerat sig på uppgifterna
från förre försvarsministern Caspar Weinberger.
Jag har i dag tagit del av de undersökningar som
gjorts av Regeringskansliet och Försvarsmakten.
I det skriftliga materialet inom Utrikesdeparte-
mentet och Försvarsdepartementet finns inget stöd för
de påståenden som sagda redaktioner presenterat från
intervjun med Weinberger. Från svensk sida har inga
utländska ubåtar fått tillåtelse att på svenskt territori-
um få testa det svenska försvaret. Förutvarande för-
svarsministrar eller statssekreterare har aldrig hört
talas om att något sådant förekommit.
Regeringen har också varit i kontakt med den
amerikanska administrationen, Pentagon, för att få
klarhet i om förre försvarsministern Weinbergers
uttalanden i svensk TV har någon relevans. Amerika-
narnas svar är entydigt - det har inte förekommit
någon sådan amerikansk verksamhet.
Försvarsmakten har bl.a. undersökt om det före-
kommit kontakter mellan svenska marinen och före-
trädare för vissa Natoländer. Där framkommer att
marinen eller Försvarsmakten inte försökt ingå över-
enskommelser om övningsverksamhet utan regering-
ens medgivande.
Undersökningen visar också att det inte träffats
några avtal med Nato om att testa Sveriges förmåga
att bl.a. upptäcka främmande undervattensfarkoster
på svenskt territorialhav. Däremot har det framkom-
mit uppgifter om några övningar med främmande
makt där formella regeringsbeslut saknats. Det gäller
två övningar med Storbritannien, en på 1960-talet och
en på 1980-talet. En särskild övning skulle också ha
ägt rum i början på 1990-talet med Finland. Försvar-
smakten kommer, liksom Regeringskansliet, att gå
vidare för att kartlägga bakgrunden till övningen med
Finland - en information som kom ÖB till del för
endast två dagar sedan.
I dag nås vi av nya uppgifter via medierna som
säger att marinofficerare lämnat ut hemliga handling-
ar. Skulle dessa påståenden vara riktiga är det mycket
allvarligt. Låt mig också understryka att om en del av
de uppgifter som nu lämnats i medierna vid en när-
mare granskning verkligen visar sig stämma kan det
givetvis bli aktuellt att lämna över delar av detta
ärende för rättslig prövning.
Herr talman! Regeringen anser att det är hög tid
att göra ett bokslut över det som har varit. Det finns
dock fortfarande stenar att lyfta på. Det är viktigt att
vi får slut på de spekulationer - politiska och militära
- och uttalanden om enskilda händelser och hemlig-
hetsmakeri som förekommit under åren. I och med
dagens beslut och offentliggörandet av rapporterna är
det mesta i ubåtsfrågan öppet för såväl forskare som
journalister för en öppen granskning.
Det första steget i detta är att regeringen i dag be-
slutat offentliggöra Emil Svenssons rapport, med
vissa begränsade undantag, och den s.k. Lundinrap-
porten i dess helhet.
Det andra steget är att regeringen kommer att till-
sätta en enmansutredning. Uppdraget kommer att ges
till en av våra mest framstående diplomater, vår nuva-
rande Washingtonambassadör Rolf Ekéus.
Utredningen ska bedöma det politiska och militära
agerandet i ubåtsfrågan från 1980 och fram till i dag.
Utredningen ska analysera och utvärdera hur rege-
ringen och Försvarsmakten och andra berörda myn-
digheter som hanterat undervattenskränkningar agerat
och de indikationer som funnits sedan början av
1980-talet. Utredningen ska också analysera beslut
och beslutsunderlag som legat till grund för politiska
ställningstaganden och ageranden samt hur underla-
gen har tagits fram.
Utredaren ska också utvärdera vilken påverkan ti-
digare kommissioner och utredningar har haft för
både politiska och militära ställningstaganden.
Att det har förekommit kränkningar vet vi redan.
1995 års ubåtskommission var enig om att kränk-
ningar förekommit 1981, 1982, 1988 och 1992. Det
vi bör koncentrera oss på nu är hur och vad som gjor-
des. Återigen finns det många frågor. Hur påverkades
politiken, politikerna och i sin tur debatten? Vad
betydde militärens agerande och uttalanden? Medier-
nas betydelse, agerande och slutsatser är ytterligare
en fråga.
Herr talman! Utredningen kommer självfallet att
få möjlighet att ta del av all tillgänglig skriftlig och
muntlig information, både politiska och militära käl-
lor. Det är dags att korten läggs på bordet, så att vi får
en så heltäckande bild som möjligt av vad som skett
och varför.