Herr talman! Svenska folket har rätt till sin histo-
ria - därom råder ingen tvekan. Vi vet att historien
inte är tillräckligt utförligt skildrad, särskilt inte efter
1969. Det kommer löpande uppgifter som väcker
förvåning både hos politiker, militärer och allmänhet.
En konsekvens av detta är att dagens säkerhetspo-
litiska debatt förs på fel grund. Vi vet att en rad bety-
dande förändringar skedde efter november 1969 i vår
omvärld, men vi vet inte i vad mån detta påverkade
den svenska regeringens agerande.
Jag måste säga att jag är förvånad över försvars-
ministerns kritik mot formen i en neutralitetskommis-
sion. Dels fanns det en enighet hos socialdemokrater-
na om den första Neutralitetskommissionen och att
den skulle kunna tillkomma, dels gav den allmänt sett
värdefulla bidrag till kunskapen om den svenska
neutralitetspolitiken. Formen har alltså prövats och
funnits lyckosam - så varför avvisa den den här
gången, försvarsministern?
Jag tror också att detta är en fråga där det är vik-
tigt, för att inte säga nödvändigt, med breda lösningar
över partigränserna. Nu vet vi att det finns ett större
antal partier i riksdagen som faktiskt förespråkar och
vill rösta fram en ny neutralitetskommission. Även av
det skälet förvånar det mig att försvarsministern väl-
jer att gå sin egen väg och välja en smal lösning. Nog
är det bra med vetenskapliga studier, men vad kan
vara skadan med att införa en ny neutralitetskommis-
sion som får gå från november 1969 till november
1989, försvarsministern?