Herr talman! Den som är minnesgod vet ju att de-
batten när det gäller kärnkraften har vandrat fram och
tillbaka. Det är också så att när det har hänt en olycka
inom kärnkraften, när det har hänt en allvarlig olycka,
vi har ju haft några sådana, har den allmänna opinio-
nen, medierna och andra krävt att vi ska avveckla
kärnkraften direkt. Det har varit lite av grunden eller
basen för den här diskussionen.
Jag skulle vilja ställa en fråga. Nu lär jag inte få
något svar på den, men jag kanske kan få det någon
annan gång. Om vi nu skulle få en olycka här i Sveri-
ge eller någon annanstans och det börjar ställas krav
på snabbavveckling av kärnkraften, eller en snabbare
avveckling än vad vi har tänkt oss, vad har ni då för
svar? Hur ska ni lösa detta? Den frågan är faktiskt
viktig att ställa.
Vi har svar på det. Bl.a. vill vi nu utarbeta den s.k.
tyska modellen där marknaden och kraftindustrin
själva ska hantera detta. Det innebär att de som är
äldst lägger man först. Dem man vill investera i och
utveckla investerar man i. Det är själva tanken.
Vi har också en energieffektivisering genom att vi
nu för en diskussion med basnäringarna och har utsett
en förhandlingsman till detta för att få långsiktiga
avtal för att få ned energiförbrukningen. Det ska
alltså vara effektivt för basnäringarna.
Vi har också de s.k. gröna certifikaten och en hel
del annat som vi föreslår. Det betyder att vi har en
beredskap. Vi vet att vi successivt måste lägga ned
kärnkraften, men vi har en beredskap och vi har alter-
nativ för detta. Moderaterna har ingenting, bara en del
allmänna saker.
Avslutningsvis vill jag säga något om forskning-
en. Det finns inte alls något förbud i den s.k. tanke-
förbudslagen om att man inte får forska inom kärn-
kraften. Man får inte bygga nya kärnkraftsreaktorer,
men man får forska. Detta är också en sådan här slä-
pande, påhittig argumentation som ska låta bra. Vi
skulle alltså förbjuda forskning på detta område, men
så är det inte.