Fru talman! Det var intressant att lyssna på Carl B Hamiltons anförande även om det inte hade särskilt mycket med verkligheten att göra. Det kan man beklaga.
Jag trodde att det var tydligt för alla som läst vår reservation vad vi egentligen beslutar om och vad vi yrkar på. Det är inte ett förbud mot prospektering. Det är ingenting av det som Carl B Hamilton påstår. Jag vill uppmana alla som lyssnar på debatten och är intresserade av frågan att läsa på för att se vad det handlar om och inte ta Carl B Hamiltons ord för sanning, för den ligger långt från det han sade.
Vi är överens om att i lagstiftningen införa att vi inte ska ha någon brytning av uran i Sverige. Vi har sett vad uranbrytning leder till runt om i världen, och vi vill inte att det ska bli följden i Sverige. Vi vet att det har svåra miljökonsekvenser och svåra hälsokonsekvenser och att det alltså är en mycket riskabel verksamhet.
Självklart innebär det inte att vi säger nej till mineralbrytning över huvud taget eller till gruvnäringen i Sverige. Det är ett uppseendeväckande påstående som det inte ligger någon som helst sanning i.
När man söker tillstånd för att leta och utvinna mineraler anges tydligt vilket mineral man har som förstahandsintresse. Bara sedan 2005 har 178 undersökningstillstånd med förstahandsintresse av uran getts i Sverige. Det visar att det finns ett stort intresse från uranindustrin runt om i världen att söka efter uranfyndigheter i Sverige.
Frågan är om vi ska bejaka det och skicka signalen till dessa bolag att visst, det är fritt fram med uranbrytning i Sverige, eller om vi redan från början ska vara tydliga med att vi inte är intresserade av att ha den verksamheten här eftersom den har för stora negativa konsekvenser. Det är därom frågan handlar.
För oss är det inte svårt att hålla isär förstahandsintresset att bryta uran eller förstahandsintresset att bryta andra mineraler. Frågan är varför det är så svårt för Carl B Hamilton att förstå det.