Fru talman! Vi har hört, och lyssnarna har också hört, ett antal replikskiften här. Det är märkligt att polletten inte ramlar ned för Karin Åström. Vi har ju hur många gånger som helst talat om att vi tycker att den lagstiftning vi har är alldeles utmärkt. Den är tillfyllest. Vi har en alldeles utmärkt minerallag och miljöbalk. Vi har en kärntekniklag som är helt tillfyllest. Vi har ett kommunalt veto. Folket bestämmer, och vi ändrar inte spelreglerna beroende på vilken majoritet det är, utan vi tycker att det här är något som är rätt och som så ska förbli. Vi har en regering som följer tillämpningen.
När jag nu hör diskussionen får jag tillfälle att fråga Karin Åström: Ditt parti har ju haft makten i det här landet förut i väldigt många år - före 2006 var det tolv år. Om det här var något som var så brinnande för dig, Karin, och för ert parti, hur kommer det sig då att ni inte har tagit något initiativ tidigare? Ni har inte sagt flaska.
Är inte det här ett exempel på eftergiftspolitik för att få med Miljöpartiet? Den här gruvfientligheten, som det så riktigt har sagts från talarstolen flera gånger, har nu kommit rätt in i era gemensamma överenskommelser. Det är beklagligt.