Fru talman! Ja, det är riktigt att det blir sår i naturen när man tar fram mineraler. Men vi ska också ha klart för oss att den lagstiftning vi har i Sverige är den tuffaste i världen. De lagar vi har, också när det gäller urantillverkning, är väldigt tuffa. Det gör att det kommer att kosta mycket mer pengar att investera i dessa områden än det skulle kosta i andra länder.
Men när nu stora internationella företag vill gå in och investera och vill söka mineraler är det konstigt om de inte får göra det när de ska säga nej till uran som förstahandsval. De är ju inte dumma, utan de räknar med att se hur mycket koppar och zink det finns och gör analyser av det också. De tittar inte bara på uran. Det är en psykologisk effekt. Om vi skulle säga nej till uranprospektering sprider det sig naturligtvis till de bolag som investerar.
När det sedan gäller den kommunala demokratin kan jag bara säga att det är ett utmärkt tillfälle för dem att säga nej till uranbrytning om de inte vill ha det. Om de är oroliga ska de naturligtvis inte säga ja till det.
Sedan har vi kärnkraften, som jag måste säga några ord om. Det försvinner väldigt mycket industrier.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Det här handlar om mineralpolitik och inte om energipolitik.)
Okej. Jag vill bara säga att jag gillar kärnkraften.