Fru talman! Gruvdriften är en viktig del av svensk basindustri. Det har sagts av de flesta talarna i den här debatten. Den utförs dessutom ofta i bygder där det finns behov av basindustrin för att hålla sysselsättningen på en bra nivå.
För ett antal år sedan var gruvnäringen närmast utdömd. Under senare år har vi sett en fantastisk utveckling när det gäller sysselsättning och investeringar.
Som centerpartist vill jag börja med att slå fast att vi ser värdet av en fortsatt stark gruvindustri i vårt land. Det är en viktig signal att skicka både till väljarna i dessa bygder och till dem som ägnar sig åt prospektering och gruvdrift och därmed funderar över investeringar i den här sektorn.
Samtidigt som gruvdriften ger jobb och tillväxt finns det ett antal miljöproblem som hänger ihop med gruvdriften. Vi ska ha tuffa miljökrav, inte bara lämna över deponierna till lokalbefolkning och efterkommande generationer. Vi har tuffa miljökrav i Sverige. Samtidigt gäller det att fortsatt ha en teknik- och metodutveckling som gör att vi ytterligare kan skärpa miljökraven och minska miljöpåverkan.
Så till uranet. Det går att göra det lätt för sig och säga att uran ska vi inte hålla på med, inte i närheten. Säger man på det sättet har man också sagt att vi inte ska ha någon gruvdrift i Sverige. Det finns nämligen ingen del av den svenska berggrunden som inte innehåller uran i större eller mindre mängder. Det är inte heller så att uranet ligger för sig och andra mineraler ligger för sig. Jag ska inte dra skapelseberättelsen, men under årmiljardernas lopp har det hänt att mineralerna har hamnat lite huller om buller. När man lyssnar på oppositionen kan man få intrycket att de ligger var för sig, staplade i fyrkantiga block, färdiga att plockas upp eller ligga kvar.
Hur vi hanterar frågan om prospektering efter uran påverkar också hur vi kan leta efter en massa andra metaller. I det fall vi skulle gå på reservationen och oppositionens förslag blir det svårt att överskåda konsekvenserna för svensk gruvindustri. Reservationen skiljer särskilt ut prospektering efter uran. Man pratar inte om att leta efter guld, koppar eller något annat. Det ska vara särskilt krångligt att få ett undersökningstillstånd för uran. Det får absolut inte vara förstahandsvalet.
Då måste man lite lutherskt fråga sig: Vad leder detta till? Ja, om jag som projektör märker att det är extra knöligt när jag skriver uran på ansökan anger jag kanske koppar som förstahandsval. Jag analyserar fortfarande för att hitta uran.
Följden av oppositionens förslag blir att laboratorierna flyttar ned i källaren. Man anger koppar, järn eller något annat, men man gör fortfarande analyser för att hitta uran. Och det sker utan att lokalbefolkning, politiker eller myndigheter har insyn. Betänk detta!
Avslutningsvis vill jag peka på det som vi skriver i majoritetsförslaget när det gäller motionen om utökat lokalt och regionalt inflytande över prospekteringsprocessen. Där pratar vi inte bara om uranet utan om helheten. Vi hänvisar till att regeringen genom näringsminister Maud Olofsson nära följer tillämpningen av minerallagen. Vi i majoriteten tycker att det är ett bra svar på de motioner om det lokala inflytandet som behandlas i detta betänkande.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till majoritetens förslag och avslag på samtliga motioner.