Fru talman! Det råder för närvarande högtryck inom den svenska gruvindustrin. Inom järnmalmsområdet investerar statliga LKAB för fullt uppe i Kiruna i norra Sverige, och Northland Resources satsar på gruvor i Pajala i samma region.
I Mellansverige pågår ett par mindre järnmalmsprojekt. Man vill återuppta produktion i gamla gruvor. Dannemora Mineral är verksamt i Dannemora gruva, Grängesberg Iron Ore i Grängesbergsgruvan samt Nordic Iron i Bergslagen.
Faktum är att Sverige år 2008 svarade för 90 procent, ca 24 miljoner ton, av järnmalmsproduktionen i EU. Att gruvindustrin är viktig för sysselsättningen i norra Sverige håller nog alla här i kammaren med om. Men också de återöppnade gruvorna i andra delar av landet betyder mycket för jobbskapandet.
I mitt hemlän, Uppsala län, i kommunen Östhammar, ligger Dannemora gruva där dräneringsarbetet avslutades i förra månaden. Dannemora är en liten uppländsk ort med ca 500 invånare. Den nya gruvan kommer att sysselsätta 140 personer, vilket förstås innebär ett jätteuppsving för hela bygden och en ökad framtidstro.
Generellt sett är också den svenska gruvindustrin en investerare i mångmiljardklassen. År 2008 levererade den in vinster till svenska staten på drygt 10 miljarder, trots den globala ekonomiska krisen. Allt detta visar att gruvindustrin spelar en avgörande roll för Sverige som exportland.
Vid brytningen av olika slags mineraler måste hänsyn tas till flera intressenter. Det är både prospektörer, markägare och gruvindustrin, men framför allt är det viktigt att ta miljöhänsyn. För mig som kristdemokrat innebär detta att nuvarande och kommande generationer ska tillförsäkras en så hälsosam och god miljö som möjligt.
Detta uppnås inte genom att vi stoppar all gruvbrytning eller förbjuder prospektering. Det uppnås inte genom att man gör alla dem som i dag arbetar inom gruvindustrin arbetslösa eller genom att strypa de vinster som industrin bibringar den svenska statskassan.
Det uppnås genom en tydlig miljölagstiftning som skyddar de svenska naturvärdena. En sådan har vi genom den miljöbalk som berörda tillståndsmyndigheter tillämpar vid sidan av den minerallag som prövar prospektörers förmåga och avsikt att tillvarata eventuella fyndigheter.
Även denna minerallag präglas av ett tydligt hänsynstagande till miljön. I 3 kap. 3 § tredje stycket finns en bestämmelse om att undersökningar ska utföras så att minsta möjliga skada och intrång uppkommer på natur- och kulturmiljöer och annans egendom.
Genom de ändringar som genomfördes i lagen år 2005 har också äganderätten inom denna sektor på ett tydligt sätt stärkts. En så kallad mineralersättning från koncessionsinnehavaren till den berörda markägaren har införts.
Dessutom har kontakterna mellan prospektörerna, gruvnäringen och markägarna förbättrats avsevärt. Exempelvis ska markägarna få information om ansökan om undersökningstillstånd redan i ett tidigt skede och ges rätt att framföra sina synpunkter i samband med att en arbetsplan formuleras.
Fru talman! När man diskuterar gruvbrytning är det ofrånkomligt att komma in på ämnet uran. Det har vi också gjort här i dag ett antal gånger.
I Sverige förekommer uran i många områden i såväl urberg som i yngre bergarter. Halterna av uran i den svenska berggrunden är dock väsentligt lägre än i de stora uranproducerande länderna. Det innebär att de kända svenska tillgångarna är ekonomiskt mindre brytvärda.
I Sverige får inte uranbrytning ske utan tillstånd utfärdat enligt minerallagen, miljöbalken samt kärntekniklagen. Dessutom ska anläggningar för brytning, bearbetning eller anrikning av uranhaltigt material tillgänglighetsprövas av regeringen.
Även om regeringen säger ja till en sådan anläggning har kommunen slutordet. Kommunen där en uranfyndighet hittas har helt enkelt ett kommunalt veto.
Detta veto gäller dock inte själva prospekteringen, det vill säga undersökningstillståndet för uran. Vid första anblicken kan det verka ologiskt. Varför kan kommunen säga nej till att bryta uran men inte till en undersökning som föregår en sådan brytning?
Svaret på denna fråga är att uran visar vägen till andra fyndigheter. Hittar man uran är sannolikheten stor att man hittar andra mineraler och omvänt. Så enkelt är det.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i propositionen och avslag på samtliga motioner.