Herr talman! Vem det är som vattnar, vem det är som gödslar och vad det är som vattnas och vad det är som gödslas, däri har vi olika åsikter. Jag är rädd att det är den här något arroganta inställningen till diskussionen om riksdagsledamöternas arvoden som göder politikerföraktet.
Det är lite spännande. Jag har efterfrågat argument och i stället fått recensioner av de senaste årens debatter. Varför såg motionen ut som den gjorde förra året? Det var därför att jag året innan hade fått argumentet att så kan det inte vara därför att också de med väldigt höga löner ska kunna komma in i riksdagen utan att behöva sänka sin lön. Jag tyckte att det var ett dåligt argument. Jag sade att jag inte tror att vi får de bästa politikerna genom att locka med höga arvoden. Men jag sade att låt oss prova det. I första hand vill vi sänka lönen, men om nu inte kammarens majoritet vill godta det, då kan vi prova ett system där man får samma lön som man hade innan man hamnade i riksdagen. Ingenting av det godtar ni i år.
Jag försökte svara upp mot ett argument jag hade fått året innan, ett av de senaste argument jag fått, för varför det skulle vara rimligt med så pass höga arvoden som vi har. Det går inte att hitta en speciell nivå där det skulle vara mest rimligt. Men jag tycker att arvodena är orimligt höga. Jag vet att det finns många andra också som tycker det. Låt oss ta den diskussionen.
Jag tycker att det är farligt att kollegerna, när de försöker berättiga arvodena, jämför sig med näringslivets toppar i stället för att jämföra sig med dem man representerar. Därför vill jag ta den diskussionen. Jag tycker att det är tragiskt att man inte vill ta en diskussion utan i stället försöker recensera tidigare debatter.
Jag hoppas därför att man har samma öppenhet inför den här diskussionen som man uppenbarligen har i en annan fråga och kanske till och med röstar för den miljöpartistiska reservationen lite senare - vad vet jag.