Herr talman! Om en liten stund kommer Kerstin Lundgren och övriga i kammaren att få fortsätta den här diskussionen. Jag utgår från att en hel del kommer att bli klarlagt utifrån de premisser från vilka vi vill gå vidare med frågan. Det är väl inte så väldigt märkvärdigt att man efter en tid kan hitta andra framgångsvägar att arbeta vidare på än de som nyss rådde.
Vårt ställningstagande då var klart, och vi stod bakom det. I fortsatta diskussioner och utifrån hur den här frågan har utvecklats, bland annat genom oppositionens försorg, har vi kommit fram till att det också kan finnas andra sätt att hantera frågan. Vi ska se om det är möjligt att komma vidare den vägen. Där borde vi snarare mötas av positiva hejarop i stället för denna massiva indignation och förvåning över hur vi kan tänka oss att ha funderat ett steg vidare. Det är inte så märkvärdigt, tycker jag.