Herr talman! Nu är det inte korrekt att vi inte har tagit debatten seriöst och att vi inte har ägnat tid åt att diskutera rimlighet och orimlighet i ledamöternas arvoden. Det visar den genomgång som KU gjorde inför 2002/03 i sitt sexsidiga material om utvecklingen av riksdagsledamöternas arvoden. Man har provat och utrett och analyserat. Det finns exempel på hur ledamöterna har avstått från att höja lönen. Det finns massor av argument för och emot vad som är rimligt och orimligt. Så har Arvodeskommittén kommit till och sköter det oberoende av riksdagsledamöterna. Kommittén har fått i uppdrag att göra en översyn.
Den som jämför med näringslivet, eller vad det nu är, är alltid Gustav Fridolin. Jag har inte hört att man skulle ha plockat fram sådant från Arvodeskommittén, utan man har värderat riksdagsledamotens roll och ansvar i ett demokratiskt samhälle. Man har prövat sig fram till en nivå och en utveckling.
Rimligt och orimligt kan vi diskutera tills vi blir 100 år, och vi kommer inte fram därför att vi kan ha olika ingångar och utgångar. Det kan vara orimligt för en ung människa som Gustav Fridolin att ha den inkomsten, jag vet inte. Men nu har vi översynskommitténs material. Varför kan inte Gustav Fridolin tycka att det är bra att vi har fått ett underlag att diskutera omkring? Jag vet att i min partigrupp går det här ut för en bred diskussion där vi får tycka till. Vi vet inte riktigt vad det ändar i. Reagera på det materialet, Gustav Fridolin, så kan vi återkomma.