Fru talman! Det är ett rikt smörgåsbord av olika frågor som detta betänkande innehåller. Alla är intressanta på sitt sätt, men det är också lätt att raljera över spridningen av intresseområden i de olika motionerna. Jag ska avhålla mig från sådant. Alla motioner i riksdagen ska bemötas med berättigad respekt.
Jag vill koncentrera mig på några frågor som jag uppfattar vara av särskilt allmänt intresse.
Jag börjar med några frågor som inte har föranlett oss att göra särskilda uttalanden. Det är oerhört viktigt att hitta former för att integrera EU-frågor på ett naturligt och logiskt sätt i det ordinarie utskottsarbetet. Vi har alla anledning att med högt ställda förväntningar avvakta Riksdagskommitténs arbete i detta avseende. Personligen vill jag också uttala min uppskattning av de försök som pågår i syfte att göra riksdagsdebatterna mera levande och intressanta. Alla de nya formerna kommer naturligtvis inte att överleva, men den sökande attityden är både positiv och nödvändig för att få det politiska intresset att i någon mån återvända från presskonferenser och debattartiklar hit till kammardebatterna. Det vore en god pedagogisk och demokratisk insats för att betona det logiska sambandet mellan valda ombud och riksdagens beslut och därmed också ledamöternas personliga ansvar för vad riksdagen beslutar.
Det som nu väckt mest uppmärksamhet i detta betänkande är utan tvivel behovet av klara regler för hur stödet till riksdagsledamöterna och partigrupperna ska hanteras. Även detta är en fråga om ledamöternas personliga ansvar för sitt förtroendeuppdrag. Utgångspunkten för detta är naturligtvis de motiv som anfördes när dessa stöd inrättades. De motiven utgör grund för på vilket sätt och till vilka ändamål medlen ska kunna användas. Otydligheter på den punkten kan endast leda till tveksamheter och utvecklande av en svajande praxis. Sådant kan med rätta uppfattas som tecken på bristande respekt och moral hos dem som har den löpande beslutsrätten över de aktuella pengarna. Och det är inte små summor det rör sig om.
Missbrukstendenser måste förebyggas redan innan de fått fotfäste. Vi har haft för många affärer den senaste tiden. Det förebyggande arbetet bör ske med hjälp av tydliga regler för hur ledamöter och partier får använda de medel som enligt motiven inrättats för att underlätta ledamöternas arbete i riksdagen.
Som framgår av handlingarna har det varit ambitionen att med dessa stöd underlätta ledamöternas arbete i riksdagen och effektivisera kontakten mellan riksdagsledamoten och allmänheten med organisationer, företag och andra kontakter, som är naturlig i en demokrati. E-posten nämns som ett särskilt exempel.
Riksdagsbesluten från 1999 och 2004 är också inriktade på direkt handläggarstöd till ledamöterna. År 1999 siktade man på en politisk sekreterare per två ledamöter. Arbetet förväntades i första hand utföras i riksdagen. I 2004 års beslut siktas det på att det år 2006 ska finnas 349 sekreterare. Summan per sekreterare är högre, och förändringarna förväntas också öka riksdagens kostnader för lokaler, IT och förbrukningsmateriel. Arbetet, fru talman, förutsattes ju i första hand bedrivas här i huset.
För partiernas kanslikostnader i riksdagen utgår särskilt stöd, som framgår av handlingarna.
Riksdagen bör föregå med gott exempel när det gäller regler för hur ekonomiska medel får användas, inte minst när det gäller riksdagens stöd till den egna verksamheten. Därför, fru talman, får jag yrka bifall till den gemensamma fempartireservationen nr 7 i detta betänkande.
Och, fru talman, jag vill hoppas att jag från talarstolen senare i dag får höra hurusom de socialdemokratiska ledamöterna sväljer prestigen och i stället ansluter sig till yrkandet som vi från de fem partierna lägger fram. Man kan ha svaga förhoppningar på den punkten: Att svälja förtreten och ansluta sig till detta yrkande vore bra för riksdagens arbete.