Herr talman! Jag kan besvara med en motfråga: Kan Gustav Fridolin ange vad som är rimligt?
Det här har vi ju pratat om väldigt många gånger - i fjol, i förfjol och året dessförinnan. Om och om igen har vi haft den här debatten. Jag har tagit varje argument på fullaste allvar och tyckt att det har varit intressant och spännande att lyssna till Gustav Fridolin.
I fjol sade Gustav Fridolin: Jag tjatar på om den här frågan. Javisst, han tjatar på om den här frågan. Argumenten är desamma, och citaten är desamma.
Vi har pratat om att sänka med 10 000 kr, något som Gustav tyckte var en bra idé. Vi har pratat om det som Gustav Fridolin förra året tyckte var en bra idé, nämligen att alla ledamöter skulle ha samma inkomst som ledamöter som de hade när de kom in i riksdagen. En undersköterska skulle alltså ha en sådan lön. En generaldirektör skulle ha en sådan lön och en advokat en sådan lön. Men en arbetslös skulle ha, ja, vadå - a-kassa?
Vi har pratat om detta, och jag har fört fram argument om att det vore väldigt ojämställt, om att lika lön för lika arbete är viktigt och så vidare. Vi har använt argumenten, Gustav Fridolin! Gustav Fridolin har inte anfört några nya argument och tar alltid upp en rad exempel på hur oförtjänta politikernas löner är och hur upprörda väljarna är. Det är det som gjorde att jag, kanske lite oförskämt - men jag tyckte att det också var kul att få säga det - talade om politikerföraktets trädgårdsmästare som hela tiden vattnar och gödslar med den här sortens argument. Bli inte ledsen för det, Gustav, för det var inte meningen. Jag bara kände, och du sade själv, att du var tjatig, och det tycker jag faktiskt.