Herr talman! Ledamöter! Så här i förkylningstider är jag lite anfrätt - det vill säga min röst är anfrätt. I övrigt är jag det inte, tror jag. Det är mycket på gång nu när det gäller riksdagens arbetsformer och ledamöternas villkor.
Herr talman! Hur arbetsvillkoren för folkvalda riksdagsledamöter ser ut är en demokratifråga. Vilka arbetsförhållanden som råder kan tänkas påverka inte bara vilka personer som rekryteras till politiken utan också vilka som stannar kvar. Hur ledamöterna väljer att utforma sitt uppdrag och sina arbetsuppgifter säger också något om demokratins arbetssätt.
Detta läste jag ur inledningsdelen av den färska studierapporten om riksdagsledamöternas arbetssituation. Det är en väldigt spännande studie, som har ett 30-årigt perspektiv där man har följt utvecklingen. Man säger till exempel att den statsvetenskapliga forskningen inom det här området, riksdagsledamöters villkor, både nationellt och internationellt är väldigt begränsad. Som det ser ut står det riksdagsledamoten tämligen fritt att själv specificera och utforma uppdraget, sägs det bland annat i den här rapporten.
Herr talman! Det är kanske så att de flesta av oss kan känna igen en del av det, att vårt arbete, vårt uppdrag, i rätt stor utsträckning blir vad vi gör det till i den meningen att vi profilerar oss. Vi bygger olika nätverk. Vi positionerar oss. Likaväl vet vi att vi i vår vardag är knutna till traditionsbärande former och också till rutiner och regelverk såväl här i riksdagen som i våra respektive partier.
Men nu, herr talman, var det inte den här studien vi skulle utgå från i vår riksdagsdebatt i dag, utan utgångspunkten är KU:s betänkande. Då har vi andra upphetsande frågor om till exempel budgetprocessen, inkomstgarantin och arvodet, förstås, sådant som har föranlett reservationer i betänkandet.
Herr talman! Jag vill också nu få markera att utskottet är överens om att många frågor med rätta lever vidare, ska göra det och bereds för fullt i den process som är i gång antingen i en utredning, hos talmannen, i riksdagsstyrelsen eller i parti- och gruppledarkretsen.
En het och högaktuell fråga i betänkandet, att den är het har vi ju hört i de tidigare inläggen, är stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen. I betänkandetexten hänvisar vi till den diskussion som pågår mellan företrädare för partigrupperna. Sakfrågan hanteras där. Därför har vi socialdemokrater gjort den fördelningen att Britt Bohlin Olsson, s-gruppens ordförande, tar just den delen av debatten här i dag. I den meningen är jag väl just nu ett förband. Hon kommer som nästa talare efter mig att helt ägna sig åt just den frågan, och jag förstår att förväntningarna skruvas upp ett snäpp ytterligare nu.
Jag ska bara kort kommentera något omkring de frågor som har tagits upp tidigare av reservanterna. Det gäller till exempel budgetprocessen. Det är en återkommande reservation från framför allt Kristdemokraterna, men det är flera som har hakat på nu. Det är riktigt att riksdagen har beslutat att en ytterligare utvärdering ska göras. Utskottet sade då att det skulle göras inom några år, för vi var överens om att man behövde mer erfarenheter av den här budgetreformen, av processens verkan under olika ekonomiska förutsättningar, för att göra en andra utredning. I betänkandet säger utskottet nu att man gör bedömningen att regeringen inom en snar framtid kommer i gång med det här. Och det är sant att det nu har gått några år.
Efter kontakter som jag har haft häromdagen med Finansdepartementet kan jag ge besked om att man därifrån kommer att ta initiativ till att påbörja ett utvärderingsarbete. Man har sagt att man hoppas komma i gång före sommaren.
Nu tänker jag mig att några kan dra lite grann på mungiporna i alla fall eftersom det måste vara ett bra besked att få.
Jag ska kortfattat säga några ord om arvodesfrågan som det var en stor debatt om vid behandlingen av förra årets KU-betänkande. Utskottet har i tidigare års betänkanden, till exempel i 2002/03:KU19, ett gediget material med bakgrund och utveckling. Jag tror att det är sex sidor långt. Och utskottets ledamöter har ägnat mycket tid åt att debattera just dessa frågor.
Som Gustav Fridolin sade återkommer han ständigt i dessa frågor. Jag minns - jag har faktiskt läst på - att han förra året sade: Jag kommer att tjata på om det här.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet har reservationer där de lyfter fram sina respektive motionsförslag till förändringar när det gäller arvodesfrågan. Reservanternas förslag är kända sedan tidigare och har inte väckt något gensvar i utskottet. Vi säger att vi har fått Översynskommitténs förslag. Det överlämnades den 31 mars i år. Den har lagt fram ett förslag till förändringar som omfattar arvodet, inkomstgarantin och kostnadsersättningen. Den har gett ett helhetsperspektiv. Det förslaget bereds nu i partigrupperna som har fått det för yttrande. Och frågan återkommer till oss.
Men Gustav Fridolin han tjatar på, och det tycker jag att han kan få fortsätta att göra. Men ursäkta om jag åtminstone uppfattar det lite grann som just tjatigt.
Förresten, Gustav Fridolin, när du förra året berättade den här historien sade du att den där flickan var från Östersund. Men i år sade du att hon var från Strömsund. Men det spelar ju ingen roll. Men enligt protokollet var hon från Östersund.
Jag tycker att en hel del av dina inlägg i den här frågan blir lite raljerande. Du citerade även i fjol Václav Havel. Och du sade att vi riksdagsledamöter skulle vara i en värld av privilegier och kommunistpampar som inte kan köra bil och som inte kan handla.
Mats Einarsson sade i fjol att Gustav kan ha en poäng men att han överdriver. Och han överdriver sannerligen. Han fortsätter att vattna politikerföraktet. Jag tycker att Gustav Fridolin har utvecklats till politikerföraktets trädgårdsmästare här i kammaren. Han för alltid upp dessa frågor med dåliga exempel och i ett tonläge som inte är trevligt. Den frågan återkommer helt enkelt.
Herr talman! Till sist yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande på alla punkter utom när det gäller punkt 14, som gäller stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen. Och jag yrkar avslag på alla reservationer, utom till reservation 7 som gäller samma fråga. För ögonblicket avstår jag alltså från att yrka vare sig det ena eller det andra beträffande punkt 14.