Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 9 om möjligheten att stänga skolor.
Vi debatterar i dag alla motioner från allmänna motionstiden om grundskolan. Det är egentligen synd att den moderatledda regeringen inte har lyckats komma fram med en skollagsproposition. Då hade denna debatt fått lite fart, och den hade varit meningsfull. Nu är den meningsfull såtillvida att vi på en mer teoretisk nivå kan diskutera hur vi vill ha skolan. Jag misstänker att regeringssidan inte kommer att kunna ge oss några klara besked om vad framtiden innehåller. Det är bedrövligt.
Det är också synd att utbildningsministern inte tycker att det är viktigt att i Sveriges riksdag diskutera grundskolans framtid och att han återigen lyser med sin frånvaro. Jag har svårt att komma ihåg när han senast deltog i en debatt med utbildningsutskottet. Det kanske hände i början av mandatperioden. Jag är inte säker. Han verkar i alla fall vara frånvarande och inte intresserad av att debattera med riksdagen.
Det är bedrövligt att regeringssidan inte lyckas få fram skollagen, vilket man förra mandatperioden sade att man skulle klara. Den moderata skolpolitiska talespersonen, Sten Tolgfors, sade då att alliansen skulle klara av att förhandla fram en sådan på tre månader. Det vore intressant att se vad som har hänt med de tre månaderna.
Vi har ingenting att prata om på den sidan från alliansens sida. Man verkar mest skjuta allt till långbänk. Det är klart att det är svårt att komma överens. Vi får avvakta och se hur man kommer överens och vem det är som vinner. Är det Folkpartiets förstatligande av skolan? Är det Moderaternas mer liberala skolsyn eller är det Centerpartiet eller Kristdemokraterna? Vi vet inte. Det betyder att vi inte kan veta hur skolan går vidare.
I stället är det vi från oppositionen - den rödgröna sidan - som utvecklar våra visioner.
När vi tittar på alla motioner som Miljöpartiet har lagt fram om grundskolan och som vi debatterar här i dag ser vi att det mycket handlar om hur vi får en bättre kunskapsbaserad skola, en modern skola - lite av det vi fick höra på det ytterst intressanta seminarium som utbildningsutskottet och arbetsmarknadsutskottet anordnade i går. Behållningen för min del var att vi hittills har pratat om att kunskap, utbildning och högskolebehörighet är en konkurrensfördel i globaliseringens värld. Nu fick vi, på ett välgrundat sätt, höra att det egentligen inte är en fördel utan en förutsättning. Det är grundnivån i det framtida kunskapssamhället.
Utan detta är risken för arbetslöshet överhängande inom alla samhällsområden. Då måste man fråga sig hur vi arbetar i grundskolan om det, trots att vi i Sverige har en väldigt bred gymnasieutbildning, har ändrats från att vara en fördel till att vara en förutsättning.
Vi måste nu våga diskutera de här viktiga frågorna. Min fråga till allianspartierna är: Vågar ni ta steget att avskaffa timplanen till exempel? Det är något som vi i Miljöpartiet har drivit länge. Det är Sveriges mest välutredda och välutvärderade försök, ett av de allra största försöken som har genomförts inom svensk skola under lång tid. Sedan dras det i långbänk och förlängs för att ingen vågar fatta ett beslut som enligt försöksresultaten skulle ge skolorna större flexibilitet, större möjlighet att anpassa sig till elevernas förhållanden och möjlighet att arbeta vidare mer dynamiskt och mer utifrån elevernas och de lokala förutsättningarnas behov. Att anpassa skolan till individerna tycker vi i Miljöpartiet vore ett bra sätt att få ytterligare fart på skolans arbete med att uppnå bättre resultat.
Hur ser det ut med möjligheten för lärarna att få utbildning utifrån forskningsbaserade metoder? Hur ser det ut med möjligheterna för alla skolor att ha samma villkor och öppna för mer pedagogisk frihet även för kommunala skolor? Vi vet att starkare centralstyrning knappast gynnar den lokala entusiasmen och kreativiteten vare sig hos eleverna eller i skolorna.
Förutsättningen för lika villkor och större frihet är naturligtvis en klar tillsyn och uppföljning av vad som skapas i skolorna. Med andra ord handlar det om att man äntligen, från alliansens sida, vågar sätta ned foten när det gäller att snabbare stänga skolor som inte håller måttet, att avskaffa den automatiska rätten för friskolor att bedriva fortsatt verksamhet under överklagningstiden och att det prövas juridiskt, vilket den motion där vi reserverar oss handlar om. Det handlar också om att äntligen införa vitesföreläggande. Det är något som Skollagskommittén som jag satt i föreslog på förslag av Skolverket 2001, tror jag. Sedan dess har frågan dragits i långbänk. Fortfarande vet vi inte var alla partier står i frågan. Det vore intressant att veta om ni har kommit överens om frågan inom alliansen. Ni har ju fortfarande inte lyckats presentera ett förslag till skollag.
Mycket av detta är förutsättningar för en modern skola i dag.
Jag vill också lyfta fram något som vi i Miljöpartiet har engagerat oss mycket i och som jag själv är engagerad i på grund av att jag bor i Södertälje, nämligen undervisning på elevernas modersmål. Till oss i Södertälje kommer flera hundra elever om året direkt från Bagdad till förberedelseklasser. De har svårt att klara all undervisning på svenska från början. Det är, rättare sagt, omöjligt.
Ska de kasta bort tiden medan de lär sig svenska? Ska de vänta med att gå vidare i matte, engelska, fysik etcetera tills de har lärt sig svenska perfekt eller ska vi utnyttja möjligheten att det är elever som kommer från storstadsmiljöer och ofta är välutbildade? Ska de inte få gå vidare i ämnesutvecklingen parallellt med att de lär sig svenska genom att vi har ämnesundervisning på modersmålet?
Det är något som vi i Miljöpartiet också tycker är kunskapsfrämjande. Vi får bättre resultat genom det. Man möter på sikt det gemensamma målet genom att både lära sig svenska och utvecklas i ämnet.
Det är sådana frågor som är viktiga när det gäller att se vart grundskolan är på väg. Hur utvecklar vi den svenska skolan på ett konstruktivt sätt för att nå kunskapsmålen? Jag kan konstatera att allianssidan passar eftersom man inte har lyckats komma överens ännu. Det är beklagligt. Vi behöver faktiskt nya förslag. Vi behöver en utveckling av den svenska skolan som inte går tillbaka till att försöka begränsa kunskaper utan utvidga dem med större individualisering, större möjlighet till lokala utvecklingar och mångfald. Det är där vi växer.