Fru talman! Trots den enorma tillväxtperiod som vi var inne i under 2006 hade vi den högsta ungdomsarbetslösheten i Sverige på många, många år. Vi hade en skola där utslagningen var stor. Det individuella programmet var det största eller näst största. Ungdomar klarade sig inte igenom grundskolan och gymnasieskolan utan gick direkt ut i arbetslöshet. Det var under socialdemokratiskt styre i en period av tillväxt utan like i Sverige. Om det är några som står för det kalla, kyliga klimatet så är det Socialdemokraterna som inte rådde på ungdomars möjligheter, chanser, i skolan eller på arbetsmarknaden. Det var Socialdemokraternas ansvar, och nu försöker vi bygga någonting annat.
Jag förstår inte riktigt hur Socialdemokraterna tänker. Vi befinner oss i en global finanskris. Den drabbar inte bara Sverige, för då vore det någonting helt annat. Det är en global finanskris. Stora delar av världen är i en recession. Den kommer inte att gå obemärkt förbi någon - ingen kommun, inget landsting, ingen region och inte heller den svenska staten. Vi måste se till att dämpa verkningarna så gott det går och ge förutsättningar under tiden, muskler i form av resurser men också redskap.
Även om vi från statens sida delade ut alla pengar vi kunde skulle det inte spela någon roll, för krisen skulle ändå inte gå obemärkt förbi. Om Socialdemokraterna tror det har de inte riktigt koll på ekonomin och politiken. Vi ger redskapen och resurserna för att så bra som möjligt hantera detta, och när det vänder ska den svenska skolan vara redo.