Herr talman! För några veckor sedan besökte jag en skola i norra Sverige. Det är en skola där rektorn har arbetat länge, både som lärare och nu som den med ansvar för att leda skolan. Rektorn sade till mig vid besöket: Tänk att det äntligen görs något i svensk skolpolitik! Hon har varit lärare i ungefär 25 år. Hon har varit ledare för skolan i ungefär 8 år.
Det enda hon nu tyckte var bekymmersamt var att det tog tid. Hon förstod att utredning tar tid och att det tar tid att ta fram propositioner, men hon var väldigt glad över det som alliansregerigen gör.
Vi kristdemokrater och alliansregeringen vill något med svensk skola. Vi har en vision och ett mål, och detta arbetar vi med. Det är en skola där kunskap och tydliga värden står i fokus, och det är en skola där både lärare och elever ska kunna känna sig stolta. Det är en skola där man känner trygghet och känner sig respekterad, och där varje elev får möjlighet att utvecklas till toppen av sin förmåga.
Det är en skola som ger eleverna de nödvändiga verktygen för att möta samhällets krav. Jag är fullt medveten om att vi inte kan åstadkomma denna förändring enbart genom politiska beslut, men politikens uppdrag är att ge engagerade och duktiga lärare och elever verktyg för att nå detta mål.
Kristdemokraterna och alliansregeringen får aldrig vara nöjda förrän varje elev går ut grundskolan och har klarat sitt uppsatta mål. Att man har fått de kunskaper man har rätt till måste vara den absolut största och viktigaste uppgiften för varje regering och varje ansvarsfull politiker. Men detta är ett mål som den tidigare socialdemokratiska regeringen aldrig vågade sätta upp och aldrig gav verktyg för att kunna nå. I stället lät man år efter år passera utan att ta tag i det faktum att var fjärde elev lämnar grundskolan utan att ha uppnått fullständiga betyg för att kunna komma vidare. Man accepterade att var tionde elev inte ens var behörig att påbörja ett gymnasieprogram.
Socialdemokraterna tog aldrig tag i de frågorna. Man lyckades inte. I dag säger Mikael Damberg i sitt anförande att Socialdemokraterna värnar det livslånga lärandet och att man vill satsa på kunskap. Men varför gjorde inte Socialdemokraterna det i regeringsställning? Varför väljer man att säga och göra det i opposition? När man satt i regeringsställning kom inte några förslag som tog tag i dessa frågor för att uppnå resultat. Man lät det gå.
Det var precis samma sak som med utanförskapet. Det var ju ett stort faktum när alliansregeringen fick väljarnas förtroende att leda landet. Socialdemokraterna tog aldrig tag i frågan om utanförskap. Det fick ligga. Det fick fortsätta. Enskilda människor for illa. Socialdemokraterna lät det ske.
Alliansregeringen och Kristdemokraterna vågar sätta in åtgärder. Det är en del som var viktig också i valrörelsen. Inriktningen var att grundskolans utmaningar ska lösas i grundskolan och att varje lärare måste få tid, förmåga och verktyg att se varje elevs behov och behov av stöd. Det går inte att göra som den socialdemokratiska regeringen med stöd av Vänsterpartiet och i någon mån Miljöpartiet gjorde, att liksom flytta grundskolans uppdrag till gymnasieskolan och hoppas på att det individuella programmet skulle lösa det som grundskolan inte klarade av. Nationella regler och uppföljningssystem kan aldrig ersätta lärarnas kompetens, men de ska vara ett stöd.
Herr talman! Ingen skola kan fullfölja sitt kunskapsuppdrag om eleverna inte känner sig trygga och uppskattade. Därför anser vi kristdemokrater att värdegrundsarbete vid sidan om kunskapsuppdraget är skolans mest grundläggande uppgift. Värdegrundsarbete är ett ganska krångligt ord, men vi vet alla att det handlar om att förmedla och förankra grundläggande värden och om att skolan tar ställning i frågor som människovärde, demokrati och solidaritet. Det handlar om människors lika värde, om det okränkbara människovärdet, om omsorg om svaga och utsatta, om individens frihet och om integritet. Det är grundläggande värden som har vuxit fram inom många kulturer och traditioner och som ligger till grund för internationella konventioner om mänskliga rättigheter.
Herr talman! Skolan ska förbereda barnen för ett liv som vuxna. Grundskolans uppdrag är - det vet vi - att förmedla kunskap och värderingar för ett gott liv. Det är lätt att låsa sig vid att skolan ska ha ett framåtsyftande arbete och uppdrag.
Jag tyckte att vi fick en bra genomgång i går, när vi hade en hearing i utskottet. Men vi ska också komma ihåg att skolpolitiken måste utgå från både elevernas framtid och deras nutid.
Herr talman! Jag är glad över att vi kristdemokrater tillsammans med våra kamrater i alliansregeringen tar frågor inom skolan på stort allvar. En lång rad nya reformer har vi redan föreslagit, och de är på väg att genomföras. Mina partikamrater har på ett mycket bra sätt gått igenom ett antal av de reformerna. Men jag vill ändå lyfta fram Lärarlyftet som en mycket viktig reform som nu utökas till Förskolelyftet. Det görs en läsa-skriva-räkna-satsning, och det kommer en ny skolinspektion. Vi kommer också att förbättra lärarutbildningen. En ny skollag är på väg inom kort. Det blir ökad status för läraryrket, och det kommer en värdegrundsstrategi, för att nämna några reformer. Allt detta var helt nödvändigt för svensk skola och sådant som den tidigare socialdemokratiska regeringen aldrig orkade genomföra.
I debatterna tidigare och i dag har jag och mina allianskamrater gång efter annan efterfrågat oppositionens utbildningspolitik. Jag förstår att hela oppositionen i dag väljer att debattera finanskrisen, en mycket viktig fråga. Men det är alldeles uppenbart att skafferiet är tomt. Den egna politiken lyser med sin frånvaro. Var är era förslag?
Herr talman! Jag har noterat, precis som Margareta Pålsson tidigare, att det är två reservationer som är gemensamma. Jag håller med om att genuspedagoger är viktigt. Att kunna ompröva betyg tycker jag också är viktigt. Men är det dessa två frågor som ska bära hela oppositionens utbildningspolitik?
Jag tycker att det är väsentligt och intressant att se att det i dag inte har kommit ett enda konkret förslag eller initiativ från Mikael Damberg, som ändå är representant för det största partiet i oppositionen. Rossana Dinamarca använder gamla retoriska grepp. I betänkandet säger hon och hennes parti nej och åter nej, men man säger ja till allt som handlar om att förstatliga.
Var finns då Mats Pertoft i det här? Var finns Miljöpartiets ändå något mer flexibla och mer individanpassade synsätt i skolfrågorna? Min förhoppning är att vi ska få se något mer av Miljöpartiets och Mats Pertofts skolpolitik när det, måhända, kommer en oppositionspolitik. Men att få se Rossana Dinamarcas och Vänsterpartiets avtryck i oppositionens politik framöver hoppas jag att vi i Sverige inte ska behöva vara med om.
Herr talman! Det finns mycket att säga, inte minst när det gäller fristående skolor och när det gäller ett antal förslag som alliansregeringen lägger fram, som jag skulle vilja utveckla. Men jag hoppas att vi ska få höra något om vad oppositionen gemensamt har att leverera inför valet när det gäller den oerhört viktiga frågan hur våra barn, våra elever, ska få möjlighet och rätt till den här utbildningen. Det handlar om att läsa, räkna och skriva och om att lärare får de verktyg de har rätt till och om att rektorer känner att de är oerhört viktiga i skolans fortsatta arbete.
Hur ser era förslag ut? Det är min stora fråga.
Herr talman! Jag vill med det här yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet.
(Applåder)