Fru talman! Vi Socialdemokrater vill investera i kunskap. Vi är övertygade om att det är genom investeringar i kunskap som vi stärker vår konkurrenskraft och skapar fler jobb och växande företag. Vägen framåt in i kunskapssamhället stavas inte låga löner eller sämre arbetsvillkor.
Vi som vill forma ett modernt och jämlikt land inser att vi då måste investera mer i barns och ungdomars uppväxtvillkor. Redan i förskolan måste alla barn ha goda möjligheter till utveckling och lärande. Vi vill stärka förskolans kunskapsuppdrag och ge alla barn en mer jämlik skolstart.
Skolans centrala uppgift är att ge varje barn gedigna kunskaper och lust att ständigt vilja lära mer. Det livslånga lärandet fortsätter sedan till gymnasium, högskola, vuxenutbildning och forskning. För oss är denna vision om det livslånga lärandet central. Vi vill ge alla människor den bästa starten men också chansen att starta om igen, växla spår och utvecklas även senare i livet.
Jag är övertygad om att ett samhälle som tar vara på människors växtkraft utvecklas bättre än de samhällen som ransonerar utbildning och kunskap.
Fru talman! Den ekonomiska krisen drabbar nu kommuner med full kraft. Minskade skatteintäkter hotar att drabba skolan och förskolan hårt de kommande åren. I detta läge diskuterar Sveriges riksdag grundskolebetänkandet - men Sveriges skolminister, Jan Björklund, är inte här. Han prioriterar tydligen andra saker. Jag tycker det är märkligt. De vägval vi gör i dag kommer att avgöra hur krisen slår mot den svenska skolan de kommande åren.
Fru talman! Med detta sagt går jag tillbaka till den viktiga skolpolitiska diskussion vi har i dag.
Den ekonomiska krisen har många förlorare. Särskilt utsatta är naturligtvis de hundratusentals människor som har förlorat eller kommer att förlora jobbet de närmaste åren. Det är en personlig tragedi, både ekonomiskt och socialt.
Det finns en mängd olika åsikter om vilka som är skyldiga till krisens uppkomst och utveckling och om hur krisen bäst kan bekämpas. Men en sak borde alla partier kunna vara överens om: Barnen har ingen skuld till den ekonomiska krisen. Därför borde vi alla kunna göra en prioritering och freda barnen från krisens verkningar.
Men sanningen är att den växande arbetslösheten nu riskerar att växla över i en växande skolkris. Vi kan läsa om det i tidningar runt om i hela Sverige.
Konjunkturinstitutets senaste prognos visar att den växande arbetslösheten kommer att dramatiskt minska kommunernas skatteintäkter samtidigt som kostnaderna för försörjningsstöd skjuter i höjden. I detta läge har staten, menar vi socialdemokrater, en skyldighet att ingripa och stötta kommunerna som annars tvingas till stora besparingar i skolan.
Jag är uppriktigt förvånad över att regeringen i detta allvarliga läge inte är beredd att garantera kvaliteten i skolan. Sedan ett par år tillbaka ökar barngruppernas storlek redan i förskolan - ett trendbrott sedan regeringen i förtid avskaffade det specialdestinerade statsbidraget - samtidigt som många skolor redan i dag brottas med uppenbara ekonomiska problem och planerar att ytterligare minska antalet lärare.
Att regeringen i detta läge förklarar att kommuner och landsting inte får en enda krona extra för år 2009 och tillskjuter ungefär hälften av det som KI krävt för att under de kommande åren undvika uppsägningar av 30 000 lärare, sjuksköterskor och socionomer och sedan kallar detta för en välfärdssatsning är, tycker jag, lite oseriöst.
Vi socialdemokrater anser att alla politiker på både riks- och kommunnivå måste förbinda sig att försöka minimera jobbkrisens konsekvenser för barnen och ungdomarna.
Erfarenheterna från 90-talskrisen borde stämma till seriös eftertanke. Den viktigaste slutsatsen som vi drar är att vi måste försöka undvika att återigen hamna i en situation där det är barn och ungdomar i skolan som ska betala krisen. Priset för skolbesparingarna på 90-talet betalar vi ännu i dag i form av elever utan fullständiga betyg och en växande ungdomsarbetslöshet.
Jag vill redan nu passa på att fråga de borgerliga ledamöterna i utbildningsutskottet: Hur många tusen lärare räknar ni med att kommunerna kommer att tvingas säga upp under de kommande åren? Hur kommer det att påverka måluppfyllelsen i skolan och kvaliteten i undervisningen?
Dagens betänkande innehåller naturligtvis mycket mer än bara frågan om resurser till skolan. Men jag vill passa på att yrka bifall till reservation 8 under punkt 12 i betänkandet.
Grundskolans viktigaste uppgift är att ge alla elever gedigna kunskaper och lust att ständigt vilja lära mer. För att lyckas med detta är, som vi i dag vet, insatser i förskolan och under de tidigare åren i skolan helt centrala.
Läsa, skriva och räkna utgör på många sätt de grundläggande färdigheterna beträffande den övriga kunskapsinhämtningen i skolan. För att stärka elevernas utveckling inom dessa områden vill vi socialdemokrater satsa här.
Jag vill här i dag speciellt lyfta fram den särskilda matematiksatsningen Räkna med mer! Vi vet att många små barn är intresserade av matematik. Fick storasyster fler godisbitar eller mer saft? Vem står först i kön till rutschkanan? Vad räcker två veckopengar egentligen till?
I tio- till tolvårsåldern händer dock något med elevernas intresse för matematik. Det har Matematikdelegationen visat. Många elever i den här åldern tycker att matematik börjar bli tråkigt. Antingen börjar den bli svår och tråkig, eller också börjar den bli lätt och tråkig. Detta är allvarligt, eftersom vi vet att matematikkunskaper hjälper oss människor att förstå sammanhang när det gäller såväl samhället som den egna privatekonomin.
Vårt förslag innebär att matematiken stärks i förskolan genom matematikverkstäder och utbildning för personalen och att individualiseringen i skolan ökar så att den elev som behöver särskilt stöd i större utsträckning får det. Den som upptäcker matematikens grunder ska inspireras att lära mer, och den som så behöver ska få större matematiska utmaningar och i snabbare takt kunna räkna på.
De lärare som undervisar i matematik ska få särskilt stöd och redskapen bli bättre för arbetet, inkluderande kompetensutveckling. Lärarutbildningen i matematik bör också ses över, kursplanerna i matematik likaså.
Vi vill bland annat ge en särskild stimulans till de gymnasieskolor som relativt sett fått flest elever att välja flest mattekurser och som fått flest studenter med godkända matematikresultat.
Vi vet att studerande med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland dem som har svårigheter med matematiken. Mycket talar för att nyckeln till framgång ligger i språket, inte nödvändigtvis i att förstå matematiken.
Fler personer med utländsk bakgrund borde stimuleras till att utbilda sig till lärare i matematik, eftersom matematiklärare med annat modersmål än svenska har större förutsättningar att förstå de flerspråkiga elevernas situation. Matematikdelegationen fastslog att "matematikundervisning på elevens modersmål . parallellt med undervisning på svenska visat sig vara framgångsrik".
Ämnesundervisning på modersmål sker i dag i mycket liten omfattning, på de flesta håll inte alls. Vi vill se över möjligheten att utöka här och har fler förslag i den riktningen för att stärka matematiken i grundskolan och även dessförinnan.
Svensk skola har mycket att vara stolt över, inte minst de många lärare och skolledare som med engagemang och erfarenhet gör det möjligt för våra barn och ungdomar att växa med kunskap och att utvecklas i skolan. Men skolan har också problem att lösa och utmaningar att anta.
Lösningarna borde vi inte söka genom att försöka återskapa 50-talets skola. Framtidens utmaningar måste mötas med en modern skolpolitik, med en skolpolitik för kunskap, respekt och lust att lära som står i tydlig kontrast till den gamla tidens sorteringsskola.
För att en modern skola ska lyckas med sitt kunskapsuppdrag måste den fånga lusten att lära och utmana varje elev att vilja utvecklas maximalt efter sin förmåga. Så är det inte i dag.
Alltför många elever får inte med sig nödvändiga kunskaper, och brister upptäcks ibland för sent. Elever som redan lärt sig grunderna måste utmanas och kunna känna glädje i fortsatt lärande. Elever bromsas i sitt lärande om det är stökigt i klassrummet eller otryggt i skolan. Problemen finns inte överallt, men de är verkliga för tillräckligt många barn och unga och för att vi måste ta frågan på största möjliga allvar.
Rätten till kunskap får aldrig bli en klassfråga där föräldrarnas bakgrund eller var du bor avgör dina livschanser. Målet för oss socialdemokrater är en jämlik skola där varje elev ges en möjlighet att växa och bli sedd. På senare år har vi tyvärr sett en växande skolsegregation som utmanar visionen om den likvärdiga skolan. Det nationella mål- och uppföljningssystemet för grundskolan behöver därför utvecklas.
Det krävs ett nationellt ansvar för både kunskapsuppföljning och resursfördelning. Ett program för kvalitetssäkring av den svenska skolan måste tas fram - ett program som innehåller tydliga kvalitetsmått för alla skolor, system för uppföljning av elevernas kunskapsutveckling och även stödåtgärder så att alla skolor ges reella möjligheter att leva upp till kraven.
För elever i behov av särskilt stöd måste det finnas mer stöd att tillgå. En del barn behöver extra undervisning. Men det kan också handla om andra lärare eller om mindre undervisningsgrupper i vissa ämnen eller vid vissa tillfällen.
För att höja kvaliteten i den svenska skolan måste lärarna sättas i främsta rummet. Alla lärare i den svenska skolan - oavsett om de arbetar i en kommunal skola eller om de arbetar i en friskola - ska vara välutbildade, kompetenta och behöriga.
Lärarna måste bli medvetna om sina egna styrkor och svagheter, utveckla sina undervisningsmetoder och vara motiverade att kontinuerligt utveckla sina kunskaper. Varje skola måste bli en lärande organisation där kolleger lär av varandra och utbyter erfarenheter. Rektor och skolledning har det yttersta ansvaret för att skapa ett sådant lärande klimat och för att ge lärarna förutsättningar att utvecklas i sin yrkesroll.
Sedan våren 2008 har vi socialdemokrater sökt en blocköverskridande överenskommelse med regeringen om skolan. Ett barn som går i skolan i tolv år kan få uppleva fyra olika regeringar med helt olika skolpolitik - alltså bara under sin skoltid! Detta är inte rimligt.
Lärare och elever borde ha rätt att få veta vad som gäller. Hittills har den moderatledda regeringen varit helt avvisande till att försöka skapa en långsiktig skolpolitik i Sverige. Det beklagar jag. Jag tror att vi har mycket att lära av Finland i detta avseende.
Vi öppnade för en överenskommelse exempelvis om betygssystemet för att göra detta stabilt över tid. Tyvärr har vi en skolminister som verkar vara fixerad vid konfrontation och retorik. Men vår förhoppning är fortfarande att vi kan nå överenskommelser till exempel om gymnasieskolan, lärarutbildningen och skollagen. Under tiden som regeringspartierna förhandlar och taktiserar går vi vidare med våra konkreta förslag om hur vi kan utveckla och förbättra skolan för alla.
Sveriges elever och lärare förtjänar bättre än att bli behandlade som partitaktiska slagträn i valrörelser.
(Applåder)