Fru talman! Ekonomin har varit i fokus i denna debatt som i så många andra, och det är viktigt att den är det. Det är en bekymmersam situation Sverige befinner sig i just nu.
Många kommuners ekonomi är väldigt bekymmersam. Det svåra ekonomiska läget är en följd av den internationella finanskris som har drabbat Sverige väldigt hårt. En slutsats som jag tycker att man bör dra är att det ledde till en svaghet för svensk skola att kommunalisera den. Många kommuner har en finansiell bas som är alldeles för bräcklig. De har för få finansiella verktyg för att hantera sådana här situationer och se till att skolan klarar sig ur finansiella kriser och skarpa lågkonjunkturer. Till och med under en stark högkonjunktur, som vi hade tidigare, var det många kommuner som hade svårt med ekonomin.
Som bekant var Folkpartiet emot kommunaliseringen av skolan. I dagarna har den arbetsgrupp inom Folkpartiet som har hand om skolpolitiken presenterat ett förslag på att staten åter ska ha huvudmannaskapet för skolan. Det är viktigt för att säkerställa likvärdigheten i svensk skola och ge varje elev en chans att få en bra utbildning och god kunskap oavsett var man bor.
Det frågades tidigare i den här debatten var utbildningsministern är. Han är i Nederländerna för att där diskutera med sin motsvarighet om hur man tillsammans kan komma på nya sätt att lyfta upp skolan i Europa och i de olika länderna. Jag tror att det är viktigt att man använder sig av den möjligheten att se på andra länder och lära av varandra. Ska vi lyfta upp Sverige som kunskapsnation måste vi också se hur andra gör. För övrigt var han senast i torsdags här i kammaren för att svara på frågor om utbildningspolitik. Jag förutsätter att de i oppositionen som frågade var han var nu tog den möjlighet som fanns då att ställa sina frågor.
Fru talman! På Sandbäcksskolan i Sjöbo konstaterade man för drygt ett år sedan att två tredjedelar av eleverna höll på att missa behörighet till gymnasiet. Det var så många som inte hade tillräckliga kunskaper i svenska, engelska och matematik. Naturligtvis satte man in en lång rad åtgärder. Vid den första extralektionen i matematik kom fem elever. Efter tio minuter reste sig en av dem och sade: Jag har inte tid att vara kvar här för jag måste beställa tid för piercing. Två andra följde med henne ut ur klassrummet.
Rektorn på denna skola konstaterade ganska snart att trots alla insatser man gjorde behövdes det ytterligare någonting. Det fanns en inställning på den här skolan till både skolan och skolarbetet, och det var en av förklaringarna till de dåliga resultaten. Det fanns en antipluggkultur på skolan, och det gör det på många andra ställen också. Det är en situation där de som lyckas på proven får skämmas och där de som har ambitioner är utanför. Inte heller föräldrarna är alltid tillräckligt engagerade.
Men på den här skolan gav man inte upp. När jag kontaktade dem i veckan fick jag besked om att situationen nu ser betydligt bättre ut. Nu är det ungefär 70 procent av eleverna som ser ut att ha behörighet till de nationella programmen på gymnasiet. Det går att göra förändringar.
Den här skolan fick mycket uppmärksamhet i medierna, men situationen är liknande på många andra håll. Det finns flera ungdomsgrupper och kulturer där man har en antipluggkultur. Ska vi lyfta Sverige som kunskapsnation handlar det om att ha rejäla politiska reformer men också om att våga se det som Margareta Pålsson var inne på tidigare, nämligen att det behövs en tydlighet i synen på att kunskap är viktig och att skolan är viktig. Det handlar om samhällets värdering av utbildning, och det handlar om att förtydliga föräldrarnas ansvar. Men det handlar också om att våga säga att eleverna själva har ett ansvar att satsa på skolan.
Fru talman! Vi är nu inne i en reformperiod i svensk utbildningspolitik som i grunden kraftfullt kommer att förbättra Sveriges möjligheter framöver. Det är också en reformperiod som stärker de enskilda individerna, och det är därmed en liberal reformpolitik som vi från Folkpartiet naturligtvis är väldigt stolta över. Vi byter nu ut en flummig skolpolitik mot en politik där man har tydligt fokus på kunskap och där man har tydliga kunskapskrav och höga förväntningar men också hjälper de elever som behöver extra stöd.
Vi lyfter förskolans pedagogiska roll och uppdrag. Vi gör en tidig uppföljning. Vi har fler betygssteg och tidigare betyg, och vi ger tidigare och bättre stöd. Därutöver ger vi extra stimulans för dem som behöver det, för det finns de som vill gå lite snabbare fram.
En ny skollag är på gång som bland annat kommer att se till att lärare och rektor får större chans att etablera arbetsro på skolan. En trappa av åtgärder kommer att finnas där en av åtgärderna är att man ska kunna stänga av eller flytta de elever som stör andra men också förstör för sig själva.
Vi gör detta därför att vi vet att en bra arbetsmiljö är helt avgörande för bra arbetsresultat. Det gäller i arbetslivet, och det gäller också i skolan. Särskilt vet vi att de som behöver skolan allra mest också är de som behöver arbetsro allra bäst.
Mina kolleger har presenterat en hel del av de reformer som är på gång. Jag tänkte därför bara fördjupa mig i två av dem. Det som avgör hur det går för svensk skola och den reformpolitik vi just nu driver handlar om hur lyckosamma vi är och hur duktiga vi är på att se till att de bäst lämpade lockas till läraryrket. Det handlar delvis om att locka dem dit, men också om att därutöver ge dem en bra utbildning och kontinuerlig fortbildning med goda förutsättningar i klassrummet i vardagen.
Att höja läraryrkets status är kanske den allra viktigaste delen av skolpolitiken framöver om man ska sikta högt. Antalet förstahandssökande till lärarutbildningen har sjunkit drastiskt de senaste tio åren, men det går att vända. Det finns andra länder som har lyckats vända en sådan liknande trend, till exempel England. Norge är nu också på väg att ha ett program för att locka fler till läraryrket. Det måste vara mer poppis att söka till lärarhögskolan än att söka till
Idol
på tv.
Under 2009 kommer vi därför att presentera en ny lärarutbildning. Vi tycker att det behövs ökade krav och kvalitet men också att studietakten kan höjas. Vi vill ha lågstadielärare som ska vara experter på att lära barn att läsa, skriva och räkna. Vi ska ha gymnasielärare med djupa ämneskunskaper, och vi ska ha en förskolelärarutbildning som har en tydlig egen profil som därmed också stärker förskollärarnas status.
Vi måste också fortsätta med våra fortbildningssatsningar. Vi måste införa lärarlegitimation, tydligare behörighetskrav och bättre karriärvägar än vad som finns i dag. Detta är en av de allra viktigaste strategiska sakerna ett land kan göra för att höja sin skola men också för att därmed se till att man kan konkurrera i kunskapssamhället. Vi måste förmodligen också vara beredda att se till att lärarna får betalt för det de gör.
Fru talman! En annan fråga som ligger mig varmt om hjärtat är hur skolan kan användas för att förbättra integrationen och bryta segregationen. Många har säkert en bild av att vi i Sverige är väldigt duktiga på att ta emot nyanlända elever. På många håll är vi det, men det finns också många exempel på motsatsen. Bland de elever som kommer till Sverige efter grundskolans start är det väldigt många som inte klarar behörighetskraven till gymnasiet. Det är uppemot hälften av dem som inte gör det.
Om man gräver lite djupare i den senaste PISA-undersökningen om 15-åringars matematikkunskaper ser man att Sverige är ett av de länder som har störst skillnad i matematikkunskaper bland 15-åringar när man jämför inrikes och utrikes födda. Bilden är inte riktigt den att vi är bäst i Sverige.
Det är viktigt att man har höga förväntningar på
alla
elever. Därför måste man säga nej till de experiment som går ut på att sänka ambitionerna för nyanlända elever. Tvärtom ska vi ha höga ambitioner och se till att Sverige blir bland de bästa på att ge utrikes födda elever en bra utbildning. Kvaliteten skiftar väldigt mycket ute i kommunerna. Framför allt skiftar kvaliteten när det gäller förberedelseklasserna. Vi tror att det behövs ett kvalitetslyft för förberedelseklasserna med tydligt fokus på inlärning av det nya språket men också där man får ämnesundervisning efter den nivå man är på. Det behövs en bättre validering av elevernas förkunskaper.
Att lyfta skolan i utanförskapsområdena är en av de viktigaste politiska åtgärderna som vi har framför oss de närmaste åren inom skolpolitiken. Det behövs att vi lyfter fram de goda exempel som finns, att vi sprider de saker som fungerar, att vi premierar framgångsrika skolor i utanförskapsområden och ser till så att fler lär sig av dessa så att de kan lyckas. Vi tror att det behövs magnetskolor i socialt utsatta områden där man faktiskt använder skolan som en effektiv murbräcka mot segregation.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Karin Granbom Ellison (fp).