Herr talman! Det har varit en intressant debatt med många angelägna frågor om hur vi ska få en bättre grundskola. Jag tänker enbart ta upp en fråga, och det gör jag utifrån att jag har skrivit en motion om åtgärder mot hedersrelaterat förtryck.
Hedersrelaterat förtryck måste angripas från många håll, och skolan är en del i det arbetet.
Förra veckan presenterades det en kartläggning av hur flickor och pojkar i Stockholm lever under hedersrelaterad kontroll. Den bygger på en enkätstudie där ca 30 procent av alla elever i årskurs 9 deltog och är gjord av Stockholms universitet.
Visst visste vi tidigare att många ungdomar i Sverige lever med hårda begränsningar i sin vardag, men nu har vi det alltså svart på vitt och kan i klartext läsa om detta.
Enkäterna visar att var tionde 15-årig flicka och 4 procent av pojkarna lever med hedersrelaterad kontroll och begränsningar.
De får inte ha pojk- eller flickvänner och förväntas lyda andras åsikter om vem de ska gifta sig med. De får inte delta i vissa skolinslag och har restriktioner beträffande vanliga fritidsaktiviteter.
Mer än en tiondel av dem som har svarat på enkäten förbjuds av sina föräldrar att delta i all skolundervisning. Vanligast är att de inte får delta i undervisning om sex och samlevnad, i simundervisning och i idrott. Framför allt är det flickor som svarar att de inte tillåts delta för att det strider mot familjens religion eller kultur.
Anmärkningsvärt är att enkätsvaren visar att lärarna oftast eller alltid accepterar om föräldrarna inte vill att deras barn ska delta i olika skolinslag.
I skollagen finns det en paragraf som kan ge befrielse från skyldigheten att delta i obligatorisk undervisning, om så kallade särskilda omständigheter föreligger. Möjligheten att slippa undervisning kom till för att barn som inte bekände sig till den lutheranska läran skulle kunna slippa den kristendomsundervisning som fanns i Sverige fram till år 1969.
Den här paragrafen har blivit kvar trots att kristendomsundervisningen försvann. Nu nyttjas den alltså för andra ämnen.
Herr talman! Så här kan det inte fortsätta. Ytterst handlar frågan om jämlikhet och jämställdhet och om att motverka utanförskap. Det är inte acceptabelt att vissa ungdomar utestängs från undervisning och kunskap som samhället anser är viktig att ge till barn.
Alla barn bör till exempel ha rätt att få kunskap om människokroppens byggnad och funktion och att få information om preventivmedel och hur de kan främja hälsa och motverka sjukdom. Alla bör också få lära sig att simma, vilket kan vara en livsavgörande färdighet.
Det är sådana moment som ingår i skolundervisningen, biologi, sex och samlevnad och idrott. I dag är det alltså många barn som nekas och stängs ute från denna undervisning.
Nu när skollagen ska ses över bör därför regelverket på denna punkt stramas upp. Alla barn bör ha rätt och ges stöd för att delta i all undervisning. Att förstärka skolplikten innebär att ge enskilda elever ökat stöd för rätten att delta i all undervisning.
I arbetet med en lagändring bör det förstås finnas med en skyldighet för skolorna att föra en dialog med elever och föräldrar för att kunna hitta lösningar som fungerar bra, för att uppfylla alla obligatoriska moment och samtidigt visa respekt för religiösa och kulturella skillnader.
Avslutningsvis vill jag uppmana skolor att snarast se över sina rutiner för hur befrielse från undervisning går till. Jag är övertygad om att skolorna själva kan komma långt genom tydlighet och dialog med föräldrar och elever. Men på längre sikt behövs det en lagändring som ger rektorer, lärare och elever större kraft att hävda alla barns rätt till all undervisning.
(Applåder)