Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr
18, som vi nu debatterar, behandlas 35 motionsyrkan-
den om fiske från allmänna motionstiden.
Det finns två frågor som är ständigt återkomman-
de vid våra fiskedebatter, nämligen laxfisket i Öster-
sjön och moderaternas ständiga tjat om det fria hand-
redskapsfisket. Jag skall återkomma till dessa frågor,
men först vill jag säga något allmänt om fisket.
Tyvärr har vi här i kammaren för litet debatt om
fiskets utveckling. Hur skall det yrkesmässiga fisket i
Sverige bedrivas i framtiden? Skall vi ha några stora
fartyg som skall klara det svenska yrkesfisket, eller
skall vi ha ett mindre fartygsbestånd som skall kunna
bedriva ett kustnära fiske? Hur skall vi kunna utveck-
la vattenbruket i vårt land utan att på något sätt förstö-
ra miljön? Hur skall sportfisket och turistfisket ut-
vecklas? Det skulle vara intressant att höra de politis-
ka partiernas syn på dessa frågor, för inom samtliga
områden skulle det kunna skapas betydligt fler ar-
betstillfällen.
I stället för att se in i framtiden håller vi på med
samma frågor år ut och år in. Nu är vi medlemmar i
EU. Det innebär att utvecklingen till stor del bestäms i
Bryssel. Men vi kan påverka EU:s fiskepolitik. Det
har vi bevis på. Trots detta är det mycket utöver detta
som kan beslutas på det nationella planet.
Tekniken rusar framåt, så även inom fisket. Miljön
för fisken i våra hav är ju inte den bästa. Därför har vi
alla ett stort ansvar att hushålla med havets möjlighe-
ter.
Laxfisket i Östersjön har under mina tolv år i riks-
dagen alltid varit föremål för debatt när fisket har
debatterats. Och visst är det oroande när den naturre-
producerade laxen utgör endast 7 % av den totala
mängden i Östersjön. Det var därför som Warszawa-
kommissionen beslutade att minska den totala kvoten,
alltså TAC, i Östersjön. Den har minskats från
600 000 till 410 000 laxar om året. Innan vi gick över
till TAC efter antal räknades kvoten per ton, och då
var den betydligt större. Med andra ord har uttaget i
Östersjön årligen minskat.
Därutöver har Warszawakommissionen beslutat
om en aktionsplan för den vilda laxen i Östersjön,
som går ut på att skapa bättre balans mellan vilda och
odlade laxbestånd. Sveriges andel av den totala kvo-
ten är drygt 100 000 laxar. Det är Fiskeriverket som
har det beståndsvårdande ansvaret för fisket i Sverige
och beslutar därför hur, när och var fisket av lax i
Östersjön får ske.
Moderaterna tar just upp denna fråga i sin reser-
vation nr 1. Fiskeriverkets beslut om laxfisket för
detta år har förändrats väsentligt i jämförelse med
förra året, allt i syfte att skydda laxen. Eftersom beslu-
tet är överklagat av flera organisationer och kommu-
ner, vill jag inte närmare gå in på och kommentera
det. Men jag är övertygad om att oavsett vilket beslut
Fiskeriverket hade fattat, hade kritik kommit. Vi skall
också ha i åminnelse att Fiskeriverkets styrelse var
fullt enig i detta beslut.
Eva Björne säger här i debatten att beslutet har
drabbat yrkesfisket i norr på ett mycket besvärligt
sätt, samtidigt som hon i sin plädering säger att man
skall vara rädd om den naturreproducerade laxen. Det
är ju det Fiskeriverket har varit genom att fatta det här
beslutet.
Sedan förra året, då man fiskade 25 % ovan den
59:e breddgraden och 75 % på den södra delen, har
man förändrat fördelningen i årets beslut till 40 % i
den norra delen och 60 % i den södra. Det innebär att
kvoten för Norrlandsfisket är högre i år än förra året.
I moderaternas reservation nr 2 kräver man inter-
nationell samordning. Det är nödvändigt med interna-
tionella förhandlingar för att komma överens om
kvoter, och det är precis vad som sker i dag. I och
med att vi är medlemmar i EU är det inte längre vi
som förhandlar om kvoter, utan det är EU som för-
handlar för Sverige. Ett exempel är ju Warszawa-
kommissionen, som jag tidigare har nämnt.
I den tredje reservationen efterlyses också fiske-
tillsyn. Vi delar naturligtvis uppfattningen att tillsynen
av yrkesfisket skulle kunna vara bättre. Men vi skall
vara medvetna om att fusket här är litet i jämförelse
med många andra länder. Det system som vi använder
oss av är rapportering av både yrkesfisket genom
loggböckerna och av förstahandsmottagarna, som
skickar in rapporter till Statistiska Centralbyrån.
Därutöver gör Kustbevakningen kontroller ute på
havet. EU har ju beslutat om satellitövervakning på de
större fartygen, inte för att se storleken på fångsterna
utan närmare för att se var fisket bedrivs.
Om jag har förstått det rätt har moderaterna lik-
som vi varit tveksamma till detta kontrollsystem. Det
skulle därför vara intressant att höra vilket kontroll-
system som moderaterna vill införa för yrkesfisket i
Sverige.
I den andra delen i samma reservation säger man
att problemet med tjuvfiske och olaga fiske skulle
kunna få en bättre lösning om kontrollsystemet hade
varit effektivare. Jag vill då säga till Eva Björne att
om vi hade fått införa en fiskevårdsavgift, som ni var
starka motståndare till, så skulle en del av medlen
användas till just fisketillsynsmänniskor ute i landet.
Sedan riksdagen i mars 1985 beslutade om ett fritt
handredskapsfiske längs ostkusten, från Östhammars
kommun i Uppsala län till sydkusten i Blekinge, längs
kusten på Öland och Gotland samt de stora sjöarna
Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön,
har moderaterna årligen återkommit och protesterat
mot beslutet. Det finns i dag också en reservation som
gäller det fria handredskapsfisket.
I debatten i mars 1985 sade bl.a. den moderate re-
presentanten - jag har just läst det - att det var ett
skamligt beslut och att det var ett övergrepp som ni
skulle riva upp om ni fick chansen. Ni har ju haft
chansen under perioden 1991-1994, men ni gjorde
ingenting. Varför?
De farhågor som målades upp 1985, och som ni
årligen återkommer med, har ju inte besannats. Natur-
vårdsverket och Fiskeriverket har utrett konsekven-
serna av beslutet och kan inte se några negativa verk-
ningar. Därför borde ni i fortsättningen använda era
krafter till tänkande och motionsskrivande om framti-
dens fiske vad gäller såväl yrkesfiske, sport- och
turistfiske som vattenbruk.
Fru talman! Gudrun Lindvalls reservation nr 5 tar
upp säsongsindelning av kvoter samt regionala kvoter.
Vi hörde också Gudrun Lindvall prata om detta. Detta
sker ju delvis i dag. Torskfisket i Östersjön är ju inde-
lat i vår- och höstfiske. På samma sätt är det med
laxfisket, som jag tidigare berört. Men det viktiga är
bakgrunden till beslutet. Hur sker beslutet, och vad är
det som ligger bakom?
SFR, Sveriges Yrkesfiskares Riksförbund, har
konferenser vid ostkusten, sydkusten och västkusten
med sina medlemmar. Det är medlemmarna som får
vara med och tycka och säga sitt om hur man vill att
fisket skall bedrivas. Sedan lägger SFR fram förslag
till Fiskeriverket, och Fiskeriverket beslutar. Det är
därför ett mycket stort samförstånd med näringen,
med yrkesfiskarna, om hur fisket skall bedrivas. Där-
för tycker jag inte, Gudrun Lindvall, att vi här i kam-
maren skall stå och vara bättre tyckare än näringen
själv som skall bedriva fisket.
Fru talman! Därför yrkar jag avslag på samtliga
reservationer och bifall till hemställan i utskottets
betänkande.