Fru talman! Jag skall ägna ett kort anförande åt re-
servation nr 1 som gäller östersjöfisket och kanske
framför allt fisket utefter den norra delen av kusten.
Jag har engagerat mig i dessa frågor som rör fisket
utefter Norrlandskusten under ett antal år, och jag har
sett hur antalet yrkesfiskare har decimerats undan för
undan. Sedan 1983 har olika förbud, fredningstider,
gällt. Och det har ökat mest hela tiden. År 1996 var
det totalförbud. Nu har man en fredningstid för 1997
som är en månad och åtta dagar längre än tidigare.
Det är riktigt, som Kaj Larsson sade, att Fiskeri-
verket har ökat kvoten för fisket utefter Norrlandskus-
ten från 25 % till 40 %. Men då uppkommer en fråga:
Hur kan man tro att man skall kunna öka fisket till
40 % utefter Norrlandskusten när man samtidigt ökar
fredningstiden, förbudstiden? Det säger sig självt att
någonting haltar. Det har tidigare inte varit möjligt att
klara 25 %. Hur skall det då vara möjligt att klara
40 % med en ökad förbudstid? Det är en omöjlighet.
Det fåtal yrkesfiskare som nu finns kvar kommer
att decimeras ytterligare om det fortsätter på det här
sättet. Laxfisket utgör faktiskt ungefär hälften av den
normala årsomsättningen - den som var under den tid
då fisket var fritt. Det innebär ju att fiskarna inte har
en möjlighet att leva på sitt yrke och sina företag.
Numera måste de också göra stora investeringar. På
grund av nya bestämmelser skall de ju ha fryshus,
vakuumpackmaskiner m.m. förutom båtar och fiske-
redskap. Vi har diskuterat detta med jordbruksminis-
tern i interpellationsdebatter, och då sägs det: De har
ju möjlighet att få ersättning för det här.
Ersättningen har baserats på 1992 och 1993 års
loggböcker, men eftersom det även då var frednings-
tid, förbud, finns det självfallet inte något laxfiskere-
sultat i de loggböckerna. Alltså har ersättningen varit i
stort sett obefintlig.
Om man fortsätter med det här kommer yrkesfis-
ket utefter Norrlandskusten om något år mer eller
mindre att slås ut. Man kan ju fråga sig om det är så
det är tänkt. Eller handlar det bara om att man tror att
det skulle bli bättre när det gäller just den vilda laxen
för att man reglerar så hårt i norra delen av landet?
Över 90 % av all lax har ju under många år fiskats
upp i Östersjön, även huvuddelen av vildlaxen. Då är
det ju självklart att regleringen måste ske där. I varje
fall skall det regleras minst lika mycket där som i
norra delen.
Jag har mycket svårt att förstå att Fiskeriverket så
envetet förhindrar möjligheterna för det fåtal fiskare
som nu finns kvar. Dessutom är det anmärkningsvärt
att man gör det. Man kan ju ifrågasätta om det inte
strider mot både regeringsformen och Europakonven-
tionen när man förhindrar företagare, yrkesutövare, att
utnyttja sin egendom och mer eller mindre gör den
värdelös. Det har ju också med fiskerättsägarnas möj-
ligheter att göra, om de har möjlighet att arrendera ut
sina fisken eller inte och vad de är värda.
Totalt sett menar jag att det är viktigt att vi politi-
ker tar tag i dessa frågor. Det är därför som jag har
motionerat och interpellerat. Nu yrkar jag naturligtvis
också bifall till reservation 1, liksom Eva Björne har
gjort.