Fru talman! Jag vill ta upp två punkter i Ulrica
Messings anförande. Den ena är frågan om vilka
konsekvenser en avreglering kommer att få och att
man kan tro att man på ett par månader kan ta reda på
vad som kommer att hända om man avreglerar järn-
vägen. Det kommer att hända många saker.
Erfarenheten från all annan avreglering visar att
man först får en stökig tid men att det sedan ordnar
upp sig. Det är väl kanske den här stökiga tiden som
socialdemokraterna tror att de skall kunna förhindra,
eftersom man då blir rädd för avreglering.
Det är oerhört viktigt att vi slutar tro att man i
riksdagen eller regeringen kan sitta och bestämma och
reglera hur människor och företag skall göra. Jag tror
därför att det är oerhört viktigt att vi låter marknaden
- detta förhatliga ord -, nämligen människor och
företag själva få bestämma vad de skall göra. Vi skall
inte låta storebror eller i det här fallet storasyster
bestämma över oss.
Jag vill också ta upp att Ulrica Messing säger att
man gärna skulle vilja subventionera mera. Jag tycker
inte att vi skall subventionera alls. Utgångspunkten
måste vara att varje trafikslag och varje resa skall bära
sig själv. På vissa sträckor kan man inte klara av det,
men utgångspunkten måste vara att man bär sina egna
kostnader.