Fru talman! Jag tycker nog att Elisa Abascal Rey-
es buntar ihop Centern och Folkpartiet på ett litet
ovarsamt sätt när det gäller synen på avreglering. I
Centern har vi en synnerligen pragmatisk inställning
till avregleringsfrågorna. Det finns absolut inga ideo-
logiska övertoner i detta.
När man ser tillbaka några årtionden och konstate-
rar hur SJ har utvecklats tror jag också att Miljöpartiet
är berett att gå med på att det är just ett nytt mark-
nadsorienterat synsätt som har lyft järnvägstrafiken i
det här landet. Tänk om SJ hade fortsatt att lunka på i
det synsätt som man hade på 50- och 60-talet. Då är
jag rädd att vi knappast haft några järnvägar kvar på
90-talet.
Tack vare att SJ blev mer marknadsorienterat och
fick ett mer kundorienterat synsätt har faktiskt mycket
hänt. Jag kan ta två exempel. När det gäller godstrafi-
ken har vi under senare år sett lokala short-line-bolag
växa upp med en flexibilitet och ett helt annat synsätt,
obyråkratiskt, osv. De har kunnat ta marknadsandelar
över till järnvägstransporterna, och det är väl bra? Det
borde också Miljöpartiet tycka.
Det andra exemplet är den kollektivtrafik som sto-
ra länshuvudmän svarar för. Där har också avregle-
ringen inneburit att vi har fått en helt annan utveck-
ling. Vi har faktiskt fått tågtrafik i ökad utsträckning,
bl.a. i mitt eget hemlän Gävleborg, där man nu fram-
gångsrikt kör tåg mellan Ljusdal och Gävle. Det hade
aldrig varit tänkbart om SJ haft monopol på det områ-
det.
Det är viktigt att kunna utnyttja marknaden och
konkurrensen där det ger bra effekter. Men det är
viktigt att se till vad man får betala och väger in mil-
jöhänsyn, regionala hänsyn och sådana saker. Då blir
marknaden och avregleringen någonting bra.