Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation 5 mom.
11. Av reservationen framgår att en positiv utveckling
av järnvägens godstransporter är av strategisk bety-
delse för en bra fortsatt trafikutveckling. Godstrans-
porter på järnvägen kan klara de ökade kraven på
miljövänliga transporter, regional balans och ett håll-
bart resursutnyttjande. I det ingår t.ex. att statliga
bolag och verk i så stor utsträckning som möjligt skall
samarbeta för att välja miljövänliga transporter.
I reservationen betonas också vikten av att ha rätt
sorts ekonomiska incitament för att få fler att välja
godstransporter på järnväg i stället för på landsväg.
Det är därför som vi riktar kritik mot att trafikutskot-
tets majoritet avstyrker motioner som går ut på att
förhindra en nedläggning av godshanteringen i Mor-
järv och Älvsbyn och mot att inte vilja vidta åtgärder
för att återuppta verksamheten på bangården i Ånge.
Det här kan tyckas vara regionala och lokala frågor,
men de har också rikspolitiska dimensioner. Vem är
det som har ansvaret för hur Statens järnvägar drivs?
Jo, det måste vara vi i riksdagen.
SJ är ett statligt ägt affärsverk som driver sin verk-
samhet. Regeringen styr genom att fastställa mål och
krav. Men det handlar också om trafikpolitik, miljö-
och regionalpolitik. Man kan inte bara hänvisa till att
den enda garantin för uthålliga miljövänliga järnvägs-
transporter är att SJ är ett effektivt och ekonomiskt
starkt järnvägsföretag. Den socialdemokratiska rege-
ringen tycks i dessa frågor ha gett upp politiken som
ett styrmedel för att utjämna skillnaderna mellan olika
regioner i landet eller för att styra trafiken från lands-
väg till järnväg, som ett viktigt politiskt styrmedel för
att skapa arbetstillfällen och ge företag bra förutsätt-
ningar för transportmöjligheter. Motivet för att SJ
planerar att lägga ner dessa godsterminaler hänger
antagligen ihop med ett riksdagsbeslut om lönsam-
hetskrav. Konsekvensen blir då att nedläggningar blir
aktuella. Hur ser verkligheten ut i Morjärv och Älvs-
byn? I Morjärv lastas timmer och trävaror från stora
delar av Tornedalen. Transporterna riskerar nu att få
gå en omväg på landsväg via Haparanda. I Älvsbyn
har flera av ortens företag anpassat sig till transport-
fördelar som järnvägen ger. Ortens största företag
Älvsby Hus och Polarbageriet har t.o.m. stickspår in
på sina industritomter. Om dessa godsterminaler läggs
ned innebär det ökade transportkostnader, alltså vä-
sentliga fördyringar. Det innebär också längre le-
veranstider eftersom godset från Älvsbyn på sin väg
till exempelvis Linköping först måste norrut till Bo-
den och därefter söderut till Kalmar. Det är omvägar
som tillsammans med de ökade transportkostnaderna
försämrar inlandsföretagens konkurrensvillkor. Det är
viktigt med tanke på att de gärna vill börja exportera.
Den här typen av nedläggningar är tydliga exem-
pel på vad som inträffar när helhetssynen försvinner i
regional-, miljö- och trafikpolitiken. Man kan inte
gömma sig bakom lönsamhetskrav, rationaliserings-
krav och effektivitetskrav. Det innebär inte att Väns-
terpartiet tycker att SJ skall drivas olönsamt, oratio-
nellt och ineffektivt. Det innebär att SJ:s verksamhet
inte enbart kan redovisas i strikta affärsmässiga ter-
mer. De är för begränsade. Man måste redovisa SJ i
ett infrastrukturellt sammanhang. Dit hör själva verk-
samheten i företaget, affärsidé, kommunikationer,
transportmöjligheter, den offentliga servicen, utbild-
ningsnivån, kulturlivet, kvinnors villkor etc. Om alla
faktorer samverkar får vi en positiv utveckling. Om
några faktorer försämras, exempelvis offentlig service
eller transportvillkoren, riskeras den positiva utveck-
lingen. I värsta fall kan t.o.m. regionalpolitiska stöd-
pengar i praktiken vara bortkastade.
Det har talats mycket om avregleringar. Faktum är
att de genomförda avregleringarna av transport- och
kommunikationsväsendet i landet har med få undan-
tag gynnat storstadsområden och befolkningscentrum
i södra Sverige på Norrlands bekostnad. Att flyga från
Kiruna till Stockholm kostar lika mycket som att flyga
från Stockholm till New York. Där ser man hur gynn-
samma avregleringarna är.
Ofta har avregleringen motiverats som en anpass-
ning till EU:s regelverk som föreskriver fri rörlighet
och fri konkurrens och förbjuder subventioner som
anses snedvrida konkurrensen. Medlemskapet i EU
kommer att förstärka denna inriktning. Ökat utrymme
för marknadskrafterna missgynnar inlandet i Sverige.
Det gynnar i stället koncentrations- och centralise-
ringstendenserna.
En helhetsyn innebär i stället att man ser till de
behov som finns i en region eller på en ort när man
utformar politiken. Trafikutskottets majoritet tycks
hysa alltför stora förhoppningar om att beslutsord-
ningar, SJ:s överläggningar med godskunder eller
pågående utredningsarbete om kommunikationspoliti-
ken i slutändan kommer att resultera i att t.ex.
godsterminalerna i Älvsbyn och Morjärv inte läggs
ned.
Fru talman! Jag ringde i går till Älvsbyn och
Morjärv för att höra om SJ:s överläggningar hade gett
några positiva löften om att godsterminalerna skulle
få vara kvar. Svaren var tyvärr entydiga. SJ kommer
att besluta om deras framtid senast i augusti i år. Ing-
enting pekade på att SJ ändrat sina planer. Detta
kommer att bli ett dråpslag för näringslivet i Norrbot-
tens inland.
Slå inte undan fötterna på näringslivet i Norrlands
inland genom att passivt se på när SJ lägger ner
godsterminalerna i Morjärv och Älvsbyn! Här krävs
mer än fromma förhoppningar. Här krävs aktiva poli-
tiska insatser för att rädda jobben och för att satsa på
miljövänliga och kostnadseffektiva godstransporter.