Fru talman! Vi har alltså att ta ställning till trafi-
kutskottets betänkande nr 26 om Statens järnvägar.
Birgitta Wistrand talade mycket om anpassningen till
EU och hur den kommer att påverka den svenska
trafikpolitiken. Jag håller mig i huvudsak till SJ och
de svenska förhållandena.
När järnvägen introducerades i vårt land för drygt
100 år sedan innebar den en revolution för såväl re-
sandet som godstransporterna i landet. Men som
många revolutioner kom den så småningom av sig.
Det som var en högteknologisk framtidsbransch på
1800-talet blev mot mitten av 1900-talet snarare be-
traktat som ett utdöende trafikslag. De pengar som
staten ändå satsade på järnvägen betraktades av
många som en oförsvarligt dyr kulturhistorisk insats
snarare än som en framtidsinvestering.
Med 1988 års trafikpolitiska riksdagsbeslut sked-
de ett trendbrott. Nu började järnvägstrafiken att
utvecklas igen i Sverige precis som skett nere på
kontinenten under senare år. Och de förändringar som
vi redan sett i vårt land under de sju år som gått sedan
dess kommer säkert att överträffas av den utveckling
som vi kommer att få se under de kommande sju åren.
Utöver den person- och godstrafik som bedrivs av
SJ har vi också fått se en utökad trafik på järnväg med
länstrafikbolagen som huvudmän. Vi har fått se lokala
tågåkerier växa upp på flera håll och ta över godstra-
fik som länge varit olönsam för SJ. Förebilden har
ofta varit den framgångsrika amerikanska "shortline"-
modellen. Med sin lokala förankring, sin obyråkratis-
ka och flexibla organisation och sin direkta kundkon-
takt kan dessa företag ofta få lönsamhet på verksam-
het som tidigare bedömts som omöjlig att driva eko-
nomiskt.
Parallellt med denna positiva utveckling äger ty-
värr en annan negativ utveckling rum. Fortfarande har
många företag bekymmer med att få bra järnvägslös-
ningar till rimliga priser på sina godstransportbehov.
Nattågstrafiken har inskränkts på sina håll och funge-
rar inte tillfredsställande på andra linjer. Fortfarande
läggs också järnvägar ner och rivs upp, precis som
före 1988.
Det kan tyckas självklart att banor som inte längre
trafikeras eller där trafiken är alltför gles och olönsam
skall läggas ner. Men att lägga ner och riva upp järn-
vägar i dag är mycket kortsiktigt. Mot bakgrund av
den snabba utvecklingen, inte minst av lokala tågåke-
rier, är det svårt att med någon säkerhet bedöma vilka
järnvägar som på några års sikt faktiskt har möjlighe-
ter att utvecklas till lönsamma banor.
Fru talman! 1988 års trafikpolitiska beslut innebar
inte bara nya banor för tåg utan även nya tankebanor
när det gäller järnvägstrafikens utvecklingsmöjlighe-
ter. I och med att persontrafiken på länsjärnvägarna
konkurrensutsattes visade det sig att det gick att be-
driva tågtrafik både bättre och billigare än man tidiga-
re hade påstått. Samma fenomen har kunnat iakttas på
godstrafikens område, precis som Birgitta Wistrand
tidigare nämnde när det gällde malmtransporterna.
Men var går gränserna för möjligheterna att ut-
veckla järnvägstrafiken är det fortfarande svårt att
säga något säkert om. Vi vet t.ex. att det fortfarande
finns en hel del i övrigt att önska när det gäller tekni-
kutvecklingen inom järnvägen. Enligt min mening
finns det dock anledning att tro att med en fortsatt
avreglering och med en trafikpolitik där alla trafikslag
får bära alla sina verkliga kostnader inklusive miljö-
kostnader, så kan oerhört mycket ännu göras för att
utveckla järnvägen inför framtiden.
Med det omfattande infrastrukturprogram som
riksdagen fattat beslut om och där nära 40 miljarder
är avsett för att utveckla järnvägen under de närmaste
tio åren förbättras förutsättningarna ytterligare för en
bra järnvägstrafik i framtiden. Det visar att regering
och riksdag faktiskt förstår betydelsen av ett väl fun-
gerande framtidsinriktat och miljöanpassat transport-
system, som järnvägen i ännu högre utsträckning kan
bli.
Hur de olika trafikslagen på bästa sätt skall ut-
vecklas och avvägas mot varandra blir det nu Kom-
munikationskommissionens uppgift att utreda närma-
re, men vi i Centern är övertygade om att järnvägen
kommer att ha en mycket central roll i framtidens
trafiklösningar.
När det gäller dagens betänkande finns det anled-
ning att inte överdriva de skillnader mellan partierna
som är redovisade i de fem reservationerna och i de
två särskilda yttrandena.
Utskottets majoritet understryker i fråga om mål
för SJ angelägenheten av att "SJ:s ekonomi kan kon-
solideras för att möjliggöra en angelägen utveckling
av järnvägstrafiken". Detta torde vara samma syfte
som Miljöpartiet - som har reserverat sig - har, men
här skiljer sig utskottsmajoriteten från Miljöpartiet i
bedömningen av vilka ekonomiska krav på SJ som är
förenliga med detta mål.
När det gäller frågan om avreglering där Centern,
Moderaterna och Folkpartiet har en gemensam reser-
vation, nr 3, som jag härmed vill yrka bifall till, vet vi
ju att det inom någon vecka kommer en departe-
mentsutredning som efter remissbehandling skall leda
till ett regeringsförslag i frågan under hösten. För-
hoppningsvis kan vi med en viss tidsförskjutning
landa på samma ståndpunkt under hösten och därmed
få en bred majoritet bakom ståndpunkten att avregle-
ringen skall fortsätta.
I ytterligare en fråga, nämligen när det gäller kra-
vet på att skapa smidiga och rationella trafiklösningar
över länsgränserna som aktualiserats i motionsförslag,
understryker utskottet att detta är angeläget och förut-
sätter att denna fråga vägs in i regeringens bedöm-
ningar. Inte heller där är det alltså någon avgörande
skillnad i synsätt mellan utskottsmajoriteten och mo-
tionären. Vi är alla lika angelägna om att detta skall
fungera bättre.
Fru talman! Till sist vill jag ta upp frågan om
godstrafikfrågor som föranlett många motioner som
vittnar om ett ganska utbrett missnöje med SJ:s sätt att
klara av en väl fungerande godstrafik till rimligt pris.
Trots att SJ Gods fått utmärkelse som ett bra trans-
portföretag och trots att godstrafikvolymerna ökat på
järnvägen, finns det grava exempel på där SJ Gods
inte lyckats särskilt väl. Jag har själv motionerat i
frågan om SJ och godstrafiken.
Utskottet har i starka skrivningar understrukit
vikten av att SJ utvecklar sin godstrafik. Det är av
strategisk betydelse för den fortsatta trafikutveckling-
en, som utskottet skriver. Man måste forma ett effek-
tivt och konkurrenskraftigt trafiksystem så att gods-
trafiken kan öka i volym. Det förändringsarbete som
pågår skall fortsätta att ske i samråd med berörda
godskunder. Utskottet konstaterar också att syftet med
en stor del av motionsyrkandena i denna del torde
komma att tillgodoses.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
hemställan i trafikutskottets betänkande nr 26, så när
på den del som berör avregleringsfrågorna, där jag
yrkar bifall till reservation nr 3.