Herr talman! Det finns, som invandrarministern
underströk, en bred enighet i den här frågan, och det
är ett ämne som lämpar sig bättre för ett lågmält,
resonerande samtal än för försök att ta partipolitiska
poänger. Men det är också ett svårt problem. Många
olika faktorer bidrar till att många människor - det
svarthåriga Sverige, för att använda Juan Fonsecas
träffande uttryck - behandlas illa i Sverige. Det beror
ibland på rasism och renodlade fördomar, men ibland
beror det på rädsla och osäkerhet. Det finns visserli-
gen, som statsrådet säger, många skäl som talar för en
etnisk blandning och en etnisk mångfald därför att det
stimulerar kreativiteten. Men det finns också en seriös
debatt som hävdar att kulturkompetensen gör att
människor med en annan kulturell bakgrund kan ha
svårare att göra sig gällande i vissa avseenden på en
modern arbetsmarknad. Det är också ett problem som
vi måste ta med i beräkningen.
Jag tror att en lagstiftning är bra och nödvändig.
Jag tror att vi kan gå längre med den än vi gör i dag,
och jag ser fram emot de förslag som ministern skall
komma med. Men jag tror aldrig att vi kan förvandla
alla anställningsförfaranden på den svenska arbets-
marknaden till en renodlad rättsprocess där alla, oav-
sett kön och etnisk bakgrund, kan räkna med att i
domstolsmässig mening bli opartiskt behandlade. Det
kommer att finnas, och det måste finnas, subjektiva
moment i anställningsförfarandena. Därför tror jag att
det är bra att prova många olika metoder.
Vi kan diskutera hur stor den statliga sektorn skall
vara. Men nu är den tämligen stor och tämligen varie-
rad. Därför tycker jag att vi som arbetsgivare för hela
denna stora sektor skall använda instrumentet och på
några ställen och i några moment prova olika typer av
anställningsförfaranden för att se om detta leder vä-
gen fram. Det finns ingen som sitter inne med en
färdig och perfekt lösning. Det kommer inte att finnas
några sådana lösningar.
Låt oss ta Juan Fonsecas förslag på allvar, och låt
oss prova det någonstans i den statliga sektorn!