Herr talman! Vi fyra som diskuterar den här frå-
gan verkar vara rörande överens om att mångfald
innebär möjligheter och lönar sig. Det är väldigt vik-
tigt att vi är överens, därför att då kan vi med öppna
ögon gå in och se hur vi på bästa sätt kan ta till vara
denna samhällets mångfald.
I dag lever vi i ett samhälle som är präglat av en
vi-och-de-mentalitet. Det är förödande att se varandra
som vi och de i kollektiv. Vi måste alltså se varandra
som subjekt och som ett vi i samhället. Vi måste ska-
pa förutsättningar för alla att kunna leva på lika vill-
kor och bli lika behandlade i det svenska samhället
även om vi råkar vara olika till det yttre och det inre.
Där olikheter möts i ett samhället - det kan vara i
politiken eller på arbetsplatsen - skapas en kreativitet
och idéer föds. Det kan också skapa motsättningar
som kräver sin lösning, och ur det växer någonting
nytt fram. Det är viktigt att vi har de insikterna.
Det förekommer dessvärre ganska mycket av dis-
kriminering också i det svenska samhället i olika
avseenden, inte minst på arbetsmarknaden. Den inter-
nationella arbetsorganisationen har i ett antal länder
försökt få ett grepp om den här frågan, och man har
konstaterat att runt en tredjedel av människorna som
inte är födda i respektive land känner sig diskrimine-
rade och har blivit utsatta för diskriminering vid olika
tillfällen. Olika undersökningar gjorda i Sverige pekar
på att det ser ungefär likadant ut här. Alltså har vi
gemensamt ett stort problem i samhället och för en-
skilda individer.
Min uppfattning om det förslag som Juan Fonseca
har tagit fram är att det inte är något bra förslag. Det
är ingen bra metod, utan vi måste hitta andra vägar.
Juan Fonseca menar att allt jag säger bara är löst prat,
att det inte finns något konkret i det, men att han
verkligen har något att komma med. Det är egendom-
ligt att Juan Fonseca mot bättre vetande ägnar sig åt
en sådan diskussion. Han vet att vi har lagt fram för-
slag till en ny lagstiftning som inte bara ser till om
man finns med vid anställningstillfället utan till om
man finns med i rekryteringsprocessen. Har du sökt
skall du också bli föremål för en intervju om du har
kvalifikationer för att kunna få jobbet. Sker inte det,
bryter arbetsgivaren mot lagen. Det är alltså en kraftig
framflyttning av lagstiftningen för att kunna ge indi-
viden bättre förutsättningar att komma till en position
där ett möte kan åstadkommas med arbetsgivaren för
ett tilltänkt jobb.
Vi har i det här landet under årtionden jobbat med
jämställdhet mellan könen. Vi har mycket att lära av
det när det gäller mångfaldens Sverige. Vi bör ta de
metoderna till oss och i allt väsentligt jobba som vi
gör i jämställdhetsfrågorna: skapa opinion, förändra
attityder och beteenden. Det är vad det handlar om -
att långsiktigt få människor att ändra inställning.
Den dagen vi för att få en bra utveckling avkodifi-
erar människornas identitet och skall anställa någon
utan att ha setts öga mot öga vid en anställningsinter-
vju eller på annat sätt kunnat bedöma den sociala
kompetensen så har vi också gömt undan problemet.
Vi har inte förändrat någonting, och det viktiga är att
förändra synsättet på andra människor, även om man
inte alltid är lika. Vi måste se fördelarna i det.
Det är otroligt viktigt att vi inte kapitulerar inför
de problem vi har i samhället utan i stället mobiliserar
alla de goda krafter som trots allt finns. Det finns
goda krafter. Vi jobbar frenetiskt med staten som
förebild i syfte att påverka cheferna i deras rekryte-
ringsprocesser. Inom Telia börjar det hända saker,
liksom inom Roxtec och Ericsson Software i Blekinge
och en rad andra företag. Man har börjat se detta. Det
har börjat röra sig. Det är den processen vi skall
"pusha på" allt vad vi kan, så att alla goda krafter kan
enas.