Herr talman! Juan Fonseca har frågat arbetsmark-
nadsminister Margareta Winberg om regeringen kan
tänka sig att pröva en i interpellationen närmare be-
skriven metod att kodifiera ansökningar om anställ-
ning inom den statliga sektorn i syfte att ge personer
med invandrarbakgrund ökade chanser på arbets-
marknaden.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som skall svara på interpellationen.
Den i interpellationen beskrivna metoden går i
korthet ut på att anställningsansökningarna skall
"kodifieras", dvs. att sökandens namn, adress och
personnummer ersätts av en kod. Detta skall göras av
en särskild person, som därefter skall överlämna den
kodifierade ansökningen till "anställaren".
Att förbättra situationen på arbetsmarknaden för
människor med invandrarbakgrund ser regeringen
som en av sina allra viktigaste uppgifter. Ur både
sociala och ekonomiska perspektiv är det angeläget
att dessa människors kompetens och kunnande tas till
vara. Samhällets mångfald måste genomsyra också
arbetslivet. Negativa attityder och bristande kunska-
per, t.ex. hos arbetsgivare, utgör ett hinder för detta.
Staten har ett särskilt ansvar som föredöme i arbetet
att förändra dessa attityder.
Enligt regeringens bedömning är dock Fonsecas
förslag varken realistiskt eller effektivt. I vissa fall
skulle det t.o.m. kunna sägas vara ett steg tillbaka och
riskera att försämra situationen för människor med
invandrarbakgrund.
Att "kodifiera" anställningsansökningar skulle i
många fall i praktiken innebära att uppgifter om sö-
kandens etniska bakgrund skulle tas bort. Detta skulle
vara liktydigt med att kapitulera inför de diskrimine-
rande tendenser som finns i vårt land. Ett samhälle får
dock aldrig bygga på att människor skall behöva
förneka eller dölja sin etniska bakgrund. Vi måste i
stället på alla sätt och med all kraft verka för att för-
ändra de attityder som ligger bakom den här typen av
diskriminering.
Alltfler arbetsgivare inser att mångfald lönar sig,
dvs. att det kan innebära fördelar för verksamheten att
anställa personer med invandrarbakgrund. Även från
strikt demokratisk synpunkt bör det vara viktigt för
arbetsgivare att eftersträva att samhällets mångfald
avspeglas på den enskilda arbetsplatsen. I detta per-
spektiv skulle förslaget innebära en försämring i för-
hållande till nu rådande situation, eftersom det skulle
försvåra för arbetsgivare att finna en sådan arbetssö-
kande med invandrarbakgrund som arbetsgivaren av
dessa skäl skulle vilja anställa.
Såsom jag förstår Fonsecas förslag skulle det
dessutom försvåra för en arbetsgivare att ta kontakt
med eventuella referenspersoner, såsom tidigare ar-
betsgivare och arbetskamrater, för att underrätta sig
om t.ex. sökandens sociala kompetens och övriga
kvalifikationer. Även detta skulle vara ett steg tillba-
ka.
Vi måste alltså gå andra vägar. För regeringens
del vill jag först peka på den dialog med landshöv-
dingar, generaldirektörer, personalchefer och fackliga
organisationer om personalrekrytering, personalstruk-
tur och kompetensförhöjning som regeringen har
påbörjat under hösten 1997 och som kommer att fort-
sätta under 1998. Det är ännu för tidigt att uttala sig
om vilka resultat denna dialog kan få, men det är
regeringens förhoppning och ambition att den bl.a.
skall kunna bidra till en mer offensiv rekrytering med
avseende på den etniska mångfalden.
Låt mig också peka på det betänkande - Räkna
med mångfald - som i december 1997 lades fram av
utredningen om översyn av lagen mot etnisk diskrimi-
nering i arbetslivet. Förslaget, som i många avseenden
innebär en skärpning av gällande lag, remissbehandlas
för närvarande. Regeringen avser att förelägga riks-
dagen en proposition under maj månad detta år.
Det är i sammanhanget viktigt att också lära av
andra länder. På svenskt initiativ kommer Europarå-
det därför att i mars 1998 arrangera ett internationellt
expertmöte för utbyte av kunskap och erfarenheter
vad gäller åtgärder för att öka den etniska mångfalden
inom den offentliga sektorn.