Herr talman! Jag tycker att det är välgörande att få
diskutera den här frågan med tre personer. Det är inte
vanligt. Någon gång har Juan Fonseca och jag disku-
terat det här med någon annan, men i dag är det tre.
Kan vi hålla den här takten framöver blir vi fler och
fler. Snart fyller vi den här salongen med människor
som är intresserade av integration och hur vi skall
lösa våra gemensamma problem i landet för att skapa
ett vi-samhälle av det vi-och-de-samhälle som vi lever
i. Då kan vi lösa diskrimineringsproblemen.
Jag tycker att det är bra att Juan Fonseca tar upp
frågor till debatt och diskussion. Sedan kan man ha
olika uppfattningar om dem - inte om grundproblemet
utan om själva metoden för att försöka lösa proble-
met. Jag delar inte Juan Fonsecas uppfattning i den
här frågan. Jag tror inte på metoden. Med min erfa-
renhet från industrin - jag har jobbat fackligt i många
Herrans år - tror jag inte att det går att hitta arbetsgi-
vare som gärna anställer folk anonymt för att sedan se
vad man får. Det här är inget lotteri. Det är viktigare
än så.
Den dagen när vi har en öppen och ärlig debatt
och dialog i samhället kommer arbetsgivarna se förde-
larna med en person som Juan Fonseca från Colom-
bia, människor från Afrika, Asien och andra delar av
världen. Vi har 155 nationaliteter i det här landet. Det
är en enorm rikedom som vi har att ta vara på i vårt
land, i mångfaldens Sverige. Jag tror att vi skall vara
öppna för detta. Jag tycker att det är viktigt att man
stolt kan bära att man är färgad, och man skall kräva
rätten att få bli behandlad som alla andra. Där skall
samhället ställa upp, jag som minister, regeringen,
riksdagen och alla människor ute i samhället. Vi skall
ta ansvar för att föra dialogen och debatten och ge-
nom detta påverka människors attityder. Där sitter
problemet, och inte minst i huvudet på många besluts-
fattare som inte vågar möta olikheter och inte kan
acceptera dem. De är rädda för dem och tänker: Vad
skall kunderna säga?
Det är detta vi måste påverka. Det är också min
drivkraft när vi pratar om staten som förebild. Det
gäller att påverka cheferna, förändra rekryteringsfilo-
sofin, se fördelarna, öppna ögonen. Då går vi en bätt-
re framtid till mötes. Vi kanske kan få ett vi-samhälle
ändå. Det är min långsiktiga ambition.