Herr talman! Problemet är omfattande. Vi behöver
inte vara oense om att det är otroligt omfattande. Det
finns på bordet. Vi diskuterar faktiskt ett omfattande
problem som landet Sverige är drabbat av.
Mitt förslag bygger på frivillighet, och på att man
i ett företag inom den offentliga sektorn t.ex. inte
riktar sig till en viss kategori av människor, utan be-
höver en bred kategori. Där skulle man kunna titta på
just metoden att kodifiera dem som i dag över huvud
taget inte kan komma till någon intervju. Om ett före-
tag behöver kulturkompetens från Polen skall det
självfallet rikta sig till dem som är födda i Polen, som
bor i Sverige och som kan göra en insats i Polen. Det
är ju självklart.
Men de andra, som inte är polacker, eller som vill
söka jobb i Sverige men som inte ens kommer till
intervju - vad gör ministern med dem? Det är det
stora problemet. I övrigt är vi fullständigt överens.
Det handlar om kampen mot diskriminering, kampen
mot rasism och mot alla onda krafter som över huvud
taget finns. Men det gäller återigen att hitta metoder
för att komma dit. Lagen som sådan kommer natur-
ligtvis att förbjuda diskrimineringen. Men det gäller
att hitta tusentals olika metoder så att människor med
invandrarbakgrund över huvud taget kan komma till
en intervju.
Ministern talar om referenser. Jag skall berätta om
poängen med mitt förslag, som ministern kanske inte
riktigt har förstått. En person tar emot ansökningarna,
referenserna och allt. Men anställaren tar inte emot
alla papper, utan bara vissa koder och nummer. Men
den person som har tagit emot ansökningshandlingar-
na vet vilka referenser personen i fråga har. Poängen
med detta är att den som anställer direkt inte vet vem
personen i fråga är och vilken hudfärg han har. När
personen kommer dit möter anställaren en person som
är svart.