Herr talman! Till utrikesutskottets betänkande om
vissa anslag inom Utrikesdepartementets område
har vi socialdemokrater fogat två reservationer.
Den första handlar om fredsbevarande verksamhet.
Där har utskottet instämt när det gäller det behov
som vi beskriver i den motion som ligger till grund
för reservationen, men avstrykt att pengar avsätts
till detta ändamål.
Bakgrunden till reservationen och motionen är att
vi anser att Sverige nu behöver ta ett samlat grepp.
Vi har beskrivit detta i ett program för gemensam
säkerhet.
De ändrade utrikespolitiska förhållandena ställer
större och ändrade krav på Sverige. FN, ESK och
framtida Partnerskap för fred är tre stora
organisationer med åtaganden där Sverige kommer
att spela en framträdande roll även i framtiden.
Inom FN och ESK har vi redan fullgjort olika
åtaganden, och inom Partnerskap för fred kommer
vi sannolikt också att göra det framgent.
Vi har beskrivit hur vi vill finansiera vårt program
för gemensam säkerhet. Det behövs inte bara en
ekonomisk samordning utan också en politisk
samordning. Det behövs kort sagt en bättre
beredskap för att kunna möta de högre och
förändrade kraven. De krav som jag talar om har
beskrivits i bl.a. Boutros Ghalis Dagordning för
fred. De finns som en bärande grundtanke i den
internationella kommissionen för globalt
samarbete.
Vi föreslår ett nytt anslag, som skall bära titeln
Säkerhetsskapande åtgärder. Det är på totalt 1,3
miljarder kronor. Vi skapar detta nya anslag delvis
genom en omfördelning av
Försvarsdepartementets budget, delvis genom att
föra över pengar från Utrikesdepartementets
budget. 164 miljoner är nya färska pengar. Om
Sverige med fortsatt anständighet skall kunna tala
om värdet av en alleuropeisk säkerhetsordning får
vi inte agera som om vi trodde att det skulle kunna
växa upp alldeles av sig självt. Vi måste själva verka
för att så skall ske. Med det nya anslaget skulle vi
visa på vad vi har kallat för peace dividend. Vi har
begärt det av många andra länder tidigare, men
Sverige skulle här kunna gå i bräschen och visa att
vi med peace dividend skulle ha en beredskap för
att verka för en ny alleuropeisk säkerhetsordning.
Vi vill ta 1 miljard från försvarsbudgeten, 836
miljoner från Utrikesdepartementet, och 164
miljoner är färska pengar. Detta ger tillsammans
1,3 miljarder kronor. Detta har alltså
utskottsmajoriteten avstyrkt.
Egentligen i samma syfte har vi reserverat oss mot
majoritetens förslag till nedskärningar av F 2-
anslaget. Vi har egentligen två reservationer som
båda främjar säkerheten. F 2-anslaget går till
organisationer för information och studier om
säkerhetspolitik och säkerhetsfrämjande
utveckling. Utan organisationer som informerar
om och engagerar sig för den här utvecklingen kan
inte heller regeringen åstadkomma särskilt mycket.
De är så att säga samverkande faktorer.
Majoriteten vill skära ned F 2-anslaget från 23
miljoner kronor till 13 miljoner. Man motiverar det
med att antalet ansökningar har minskat från 600
till 350 och att det ansökta beloppet minskat på
motsvarande sätt. Nu är det inte riktigt sant, det är
inte riktigt proportionell minskning av
totalsumman av de ansökta bidragen.
Värre är, tycker jag, att man anklagar
organisationerna för och motiverar neddragningen
med att organisationerna ofullständigt redovisat de
bidrag som de fått tidigare. Det har visat sig vid en
granskning att UD inte har särskilt god reda. Flera
av de bidrag som man har räknat in i det icke-
redovisade beloppet har varit sådana som inte har
behövt redovisas ännu. I en del fall har de t.o.m.
varit redovisade, men UD har slarvat bort
redovisningarna.
För övrigt förtjänar UD kanske en viss kritik.
Enligt ett klipp från DN den 16 mars ger
regeringskansliets revisionskontor UD en svidande
kritik för hur man har misskött sin egen
redovisning.
Det kanske inte är så lätt för små
folkrörelseorganisationer med ingen eller väldigt
liten administration att klara det här. Jag tror att
man måste visa en viss tolerans och förståelse för
att det kan bli förseningar. Men det får inte på
något sätt göra att det värdefulla arbetet minimeras
så till den grad att man nästan halverar bidraget.
Det som är märkligt i sammanhanget är att
utskottsmajoriteten skriver mycket väl om
organisationernas arbete. Man lovordar det, man
talar verkligen om hur angeläget det är att detta
arbete genomförs, inte minst i den förändrade tid
som vi nu lever i.
Samtidigt som man föreslår denna stora
nedskärning säger man: ''Utskottet utgår ifrån att
såväl projektstöd som organisationsstöd bör kunna
lämnas på samma sätt som för närvarande.'' Det
här är verkligen en tulipanaros. Det är ungefär som
att säga till en metallarbetare: Vi halverar din lön,
men det gör ingenting. Du kommer att kunna leva
med precis samma standard som tidigare. Det här
är oerhört enkel matematik. Alla förstår att det i
bästa fall är önsketänkande att det skall vara så.
Värre är om detta är ett försök att föra
organisationerna bakom ljuset och låtsas att det
inte kommer att bli någon förändring.
Vi har i vår reservation skrivit att vi anser att det
här anslaget fortsatt bör vara på 20 miljoner kronor.
Vi tycker att det är oerhört viktigt att vi inte nu när
vi har så många utmaningar på det utrikespolitiska
området framför oss drar ned på anslaget.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 2, som handlar om ett program för gemensam
säkerhet och innebär ett betydligt större anslag för
studier och information om fred och
nedrustningsarbete.