Herr talman! Det är lite svårt att genomskåda den
anslagskarusell som Socialdemokraterna vill
genomföra för att visa handlingskraft när det gäller
frågan om gemensam säkerhet. Viola Furubjelke
sade i sitt anförande att anslaget på 164 miljoner
kronor utgjorde nya och friska pengar. Det är något
som är lätt för ett oppositionsparti att föreslå. Men
när jag läser reservationen uppfattar jag det som att
pengarna för detta ändamål skall omdisponeras
inom Försvarsdepartementets anslag på förslag av
ÖB. Men på denna punkt kanske vi kan få en
ytterligare förklaring.
Föreställningen att tillskottet på 164 miljoner
kronor skulle utgöra den stora skillnaden för om
Sverige skall kunna göra insatser när det gäller att
skapa säkerhet i Europa eller inte är att hårdra det.
Naturligtvis skall vi diskutera finansieringen av
''Partnership for peace''; den frågan återkommer vi
till. Men jag konstaterar att det som
Socialdemokraterna gör i allt väsentligt är en stor
omflyttning av anslag inom UD och
Försvarsdepartementet, detta för att enbart
åstadkomma en verksamhet som redan bedrivs.
Det tycker jag inte är så oerhört heroiskt.
Vi är säkerligen ganska ense om vikten av att stödja
den verksamhet som bedrivs av de enskilda
organisationerna. Jag noterar att det inte längre
handlar om att minska anslagen till de enskilda
organisationerna, utan det handlar om att höja
dem. Det är väl bra. Men jag tror att vi kan
åstadkomma det även på den väg som
utskottsmajoriteten anvisat, nämligen genom att i
större utsträckning än hittills utnyttja exempelvis
katastrofanslaget och demokratianslaget för den
internationella delen av de enskilda
organisationernas verksamhet. Om vi tar hänsyn
till den prutning på katastrofanslaget som
Socialdemokraterna vill göra kanske vi vid en total
sammanställning skulle upptäcka att
utskottsmajoriteten får mer resurser till att stödja
denna verksamhet än Socialdemokraterna med sitt
alternativ.