Herr talman! På grund av det kalla kriget har
säkerhetspolitiken och även studierna i
internationell politik ofta begränsats till att
huvudsakligen gälla frågor som rör öst--väst-
konflikten. Också den s.k. svenska
neutralitetspolitiken var en produkt av sin tid,
eftersom den fokuserade på risken för militär
invasion. Men det statiska tillstånd som
karakteriserade det kalla kriget har upphört. I
stället har vi fått en dynamisk process, där världen
söker efter en ny ordning -- en ordning som i mina
ögon just nu verkar ganska kaotisk.
Världen har således lämnat bakom sig en situation
med en stor, polariserad konflikt, som hölls i schack
med hjälp av terrorbalansen. I stället har vi nu
hamnat i en situation med en rad globala problem
och konflikter av varierande intensitet. Jag tänker
särskilt på kriget i Bosnien-Hercegovina, Kosovos
utsatta läge och situation och de fruktansvärda och
provocerande handlingar som folket där är utsatt
för.
Herr talman! En dynamisk omvärld kräver ett
dynamiskt angreppssätt för att på rätt sätt fånga
innehåll och färdriktning i olika länders politiska
utspel och handlande. Ländernas ömsesidiga
beroende av varandra har ökat dramatiskt under
detta århundrade och kommer att öka, dels på
grund av ett stigande antal transnationella länkar --
EU, ESK och PFP kan nämnas som exempel --,
dels på grund av samhällsproblemens tilltagande
globala karaktär. Jag tänker bl.a. på frågor om
arbetslöshet, utbildning, narkotika, hiv/aids,
prostitution, mänskliga rättigheter, kvinnors och
barns utsatta läge vid konflikter av olika slag,
etniska gruppers situation -- för att nu nämna några
frågor.
De studier som har finansierats via F 2-anslaget --
information, studier och forskning samt
nedrustningssträvanden -- har vid närmare
granskning inte riktigt hängt med i denna
dramatiska förändring och präglas i vissa fall av
förlegat tänkande från det kalla krigets dagar. I
detta läge är det viktigt att se över verksamheten,
för att se om den kan bedrivas i någon annan form
och på ett annat sätt. De olika organisationernas
studieresultat behöver också granskas
noggrannare, för att visa vilka organisationer som
skall premieras framför andra. Kds har i detta
sammanhang pekat på att Liv och fred är en
organisation som bedriver ett seriöst arbete. Men
det finns också andra.
I sammanhanget vill jag också peka på det som
omnämns i betänkandet, dvs. att det finns
möjlighet att söka bidrag från SIDA, det s.k.
demokratianslaget, och från anslaget som gäller
bistånd genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer. Där föreslås att det skall finnas
ungefär 85 miljoner kronor att hämta.
När det gäller aktiviteter i krigshärjade områden
skall frivilligorganisationer dessutom efter ansökan
kunna få ökat stöd över katastrofanslaget eller
andra anslag.
Såvitt jag kan förstå, är inga dörrar stängda för
seriöst arbetande organisationer, utan tvärtom
öppnas nya vägar för frivilliga och enskilda
organisationers aktiviteter i den föränderliga och
oroliga värld som vi lever i.
Herr talman! Socialdemokraterna vänder sig i
motion U403 mot att F 2-anslaget överförs till
Civildepartementet. Enligt min mening bör det
genomföras, eftersom det främst är
Civildepartementet som har hand om folkbildning.
Det är inte UD:s uppgift.
Ett ytterligare skäl att flytta över verksamheten till
Civildepartementet är att man skall undvika att,
som Socialdemokraterna önskar, ta medel från
utrikesförvaltningens drift för att finansiera F-
anslaget. Det får inte ske. UD:s verksamhet blir än
mer värdefull i framtiden och behöver alla medel
för sin verksamhet. Där finns t.ex. den sämst
betalda departementspersonalen. Utrikespolitiken
blir alltmer viktig, i den internationaliserade värld
vi går till mötes. Därför är det bra med ett starkt
UD.
Herr talman! Den s.k. tvärpolitiska barngruppen
har väckt en motion som behandlas i betänkandet.
Motionen handlar i korthet om behovet av en
översyn av olika yrkesgruppers utbildning i
barnkunskap. Motionen har blivit välvilligt
behandlad, och jag har inga invändningar.
Jag vill ändå lyfta fram det angelägna i att barnens
situation inte glöms bort i de sammanhang då olika
länders problem och situation fokuseras. Det är
därför mycket viktigt att personal inför
utlandstjänstgöring har och får en gedigen kunskap
om hur olika länder lever upp till
barnkonventionen, som de kanske undertecknat.
Personalen vid ambassader, konsulat och
biståndskontor måste också ha kunskaper om vårt
lands lagar, som antiagalagstiftning och andra
familjeärenden. Det är därför viktigt att se över
deras utbildningar när det gäller barnen och
barnens situation.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
betänkandet UU14.