Fru talman! Ni som deltar i debatten! Att brotts-
lighet och våldsdåd skall bekämpas råder det ingen
politisk oenighet om. Det råder inte heller någon
oenighet om den nya polisorganisation som håller på
att utformas med närpolisen, som har ett problemori-
enterat och förebyggande arbetssätt, och med speciel-
la enheter som har ett direkt riktat arbetssätt, t.ex.
kriminalavdelningar. Denna organisation är, tror vi,
den bästa för ett långsiktigt arbete.
När det utbryter akuta kriser, som nu i fråga om
striden mellan två mc-grupper, är det med övervak-
ning och kontroll som det tillspetsade läget får be-
mästras. Men detta ger också utrymme till analyser
och eftertanke när det gäller hur polisen skall arbeta
med den här sortens organisationer i framtiden. Har
dessa organisationer fått vara i fred för mycket? Or-
ganisationer vilkas medlemmar vill avskärma sig från
samhället och skapa egna regler där de värnar om sig
själva och där andra samhällsmedborgare ses som
fiender om de ingriper i organisationens värld måste
alltid uppmärksammas. De får inte lämnas i fred.
De mc-klubbar som nu är på tapeten är organise-
rade efter den amerikanska förebilden Hells Angels
och är en relativt ny företeelse i Sverige. De kom i
början av 90-talet och har alltså hunnit strukturera sig
på ett sådant sätt att de är ett hot mot demokratin. Det
allvarliga är att de här klubbarna påminner om maffi-
aorganisationer. Klubbarna har även ett samarbete
med likasinnade i andra länder.
Den fråga som vi har att debattera i dag är: Hur
skall polisen arbeta mot dessa etablerade strukturer?
Enligt Miljöpartiets synsätt gäller det att se till att
de män som det är tal om följer den svenska lagen och
att inte ge efter en tum.
Det påpekades här att de kör omkring på sina
motorcyklar utan hjälm. Där har polisen tydligen gett
sig, eller också har man fått särskilda regler. Men det
gäller att börja redan där och följa upp. Jag kan inte
se att det i dag behövs några större lagändringar för
att klara den här brottsligheten.
Enligt brottsbalken finns fängelsestraffet vid hot
av vittnen, liksom vid hot av tjänstemän. Det är bara
att tillämpa lagen. Vidare måste domstolen hjälpa till
med att sätta gränser här och utdöma straff.
Vittnen måste naturligtvis få skydd. De frågorna
har vi redan diskuterat i justitieutskottet. Vissa saker
kan göras. T.ex. kan det handla om skilda väntesalar
vid rättegång eller att namn och adress inte lämnas ut.
Den nya videotekniken kan också skydda. Vidare
gäller det att polisen ställer upp hela vägen och skyd-
dar dem som vågar vittna. I dag finns det ett utrymme
för detta.
Vapeninnehav utan licens är brottsligt. Sådant fö-
rekommer i dessa klubbar, men också det kan vi in-
gripa mot.
Beträffande handel med knark, liksom innehav av
knark, finns det också regler.
Indrivningsverksamheten har det också pratats om.
Sådan verksamhet förekommer alltså i detta samman-
hang, och även den kan vi kontrollera och förhindra.
Det finns medel för det. Vidare gäller det hur de här
medlemmarna får sina inkomster.
Vad vi kan göra, och som framkommit här, är att
polisen både i Sverige och i de andra nordiska län-
derna samverkar. Det gäller också att omfördela re-
surser och att ha bevakning av de kriminella mc-
gängen.
Men nu, efter de aktuella händelserna, höjer
många rösten och vill ha mera ingripande lagregler.
Detta med buggning poppar upp - nu skall vi införa
buggning. Men det finns redan ganska många hemliga
tvångsmedel i samhället. Vi i Miljöpartiet vill inte
införa ytterligare sådana medel.
I ett tillspetsat läge där kvällspressen skriver om
sådana här händelser är det lätt att tala om vad som
skall införas. Likaså läggs förslaget om ett hemligt
spaningsregister, men vi har ju redan register i data-
system som kan kopplas ihop. I EU-sammanhang är vi
livrädda för att man ytterligare utökar detta och tar
chansen i ett tillspetsat läge.
Alla medlemmar i mc-gäng är inte kriminella. Det
har talats om antalet medlemmar, men bara ett fåtal av
dem är kriminella. Det allvarligaste är organisations-
strukturen. Ett problemorienterat arbetssätt att nå alla
andra mc-gäng och förebygga, så att man inte ansluter
sig till organisationer som redan finns, är nog vad vi
bör inrikta oss på.
På 70-talet var det oro i Göteborg mellan mc-
gängen. Polisen och kommunen inledde ett samarbete
för att reda ut problemen. Detta gav ett positivt resul-
tat. Det handlar alltså inte bara om att utryckning och
kontroll!
Jag bagatelliserar inte de senaste händelserna, vil-
ka är mycket allvarliga, men det är ju vid sådana
tillfällen som det gäller att tänka långsiktigt och att
avstå från att i den allmänna upprördheten införa lagar
som i andra sammanhang utvecklar ett kontrollsam-
hälle.