Fru talman! Jag vill börja med att tacka Folkpar-
tiet för att de har begärt dagens debatt. Detta är ett
mycket viktigt ämne ur flera aspekter. De föregående
talarna har tagit upp flera av dessa aspekter, och de
har gjort det på ett mycket bra sätt. Jag kan i långa
stycken instämma till fullo, så jag skall bara beröra
dessa områden i korthet.
Det handlar om vilka insatser polisen kan göra och
om hur polisen bättre kan användas. Det handlar ock-
så om hur man kan förstärka polisens möjligheter till
bättre spaning och om att samordningen mellan
myndigheterna - inte bara polismyndigheterna, utan
också skattemyndigheter och kronofogde - måste bli
bättre.
Ett eventuellt användande av sådana resurser som
anti-terroriststyrkan skulle också kunna vara en tänk-
bar möjlighet. Frågan om lagstiftning har också be-
rörts. Bl.a. har frågan om en skärpning av straffen för
hot mot vittnen varit uppe. Det skall givetvis vara
fängelse för hot i rättssak.
Men de områden jag vill lyfta fram, och som inte
har berörts så mycket, är samhällsaspekterna. Detta
handlar faktiskt om framväxten av en stat i staten och
om hur USA-influenserna har ökat genom åren. Man
brukar säga att Sverige ligger ungefär tio år efter USA
i utvecklingen. Hells Angels och de andra motorcy-
kelgängen är en del av detta samhällsfenomen.
Vi kan se det på andra områden också. Vi ser den
ökade segregationen i storstäderna, vi ser invandrar-
gäng och ungdomar som i dag står emot varandra och
vi ser framväxten av våldskultur som inte har funnits
tidigare i Sverige. Detta är en del av en samhällsut-
veckling som borde få många varningsklockor att
börja ringa hos oss alla.
I sådana här debatter blir det ganska lätt att se på
någon slags särlagstiftning. Vi ser lätt på lagstiftning
och skärpta straff som ett medel att komma åt dessa
grupper. Dessa bitar måste givetvis finnas med, men
de kan aldrig bli några medel mot våldet, utanförska-
pet och uppbyggandet av en stat i staten.
Det är också viktigt att man i denna debatt inte ger
signaler om att polisen på något sätt skulle stå makt-
lös. Jag tror att det var Siw Persson som i talarstolen
sade att 150 medlemmar av 300 har suttit i fängelse
för grova brott. Det visar att polisen faktiskt är effek-
tiv i sin spaning. När brott begås beivras och bestraf-
fas de enligt den strafflagstiftning vi har. Polisen och
rättsväsendet tar tag i de kriminella handlingar som
begås, och de bestraffas på samma grunder som alla
andra kriminella handlingar. Det är viktigt att vi inte
har någon särlagstiftning som gör skillnad i detta
avseende.
När vi talar om strafflagstiftningen är det viktigt
att säga att vi givetvis skall skärpa lagstiftningen när
det gäller hot mot vittnen. Däremot ser vi att fängel-
sestraff inte är något som avskräcker de här gängen
från att begå kriminella handlingar. Vi kommer inte
att lösa problemen med hot mot vittnen genom en
lagskärpning. Det är en viktigt markering från samhäl-
lets sida, och det är ett sätt för rättsväsendet att svara.
Men de här gängen säger sig som kollektiv grupp vara
outlaws. De ställer upp för varandra och skyddar
varandra. De vet att om en åker in så ser resten av
gänget till att ta hämnd. Gängen bygger mycket av sitt
hot- och skräckvälde på en kollektiv sammanhållning
där man gemensamt ställer upp för varandra i ett
mycket negativt syfte.
Det är dags att också samhälle, politiker och
människor på olika ställen gemensamt ställer sig upp
och kraftfullt tar avstånd från detta. Det är dags att vi
slutar tänka att det är bra att det finns människor som
vågar gå ut och ta kampen, och att det är bra att jour-
nalister skriver och granskar. Det är ju de som blir
hotade - vi skulle inte våga göra något, för tänk om
de skulle hota oss?
Vi måste få ett samhällsklimat där vi gemensamt
står upp mot gängen och inte låter dem dominera. De
kan inte hota resten av samhället om vi gemensamt
står emot. Vi har ett gemensamt ansvar. Vi löser var-
ken detta med polisresurser eller med lagstiftning,
även om de bitarna också är viktiga.
I detta anförande instämde Ulla Hoffmann (v).