Fru talman! De allra flesta som åker motorcykel är
skötsamma personer. Det är inte lätt för dem just nu.
De blir ofta sammankopplade med de kriminella mc-
gängen, med dem som har motorcykel och motorcy-
kelklubb som en kuliss för kriminell verksamhet.
Det startade en gång med hemvändande stridsfly-
gare från andra världskriget. Deras första klubb lade
grunden till den största av alla outlaw-klubbar, Hells
Angels.
Våld i alla former är ledstjärna i deras verksamhet.
De har bestämt sig för att leva utanför lagen, vara s.k.
outlaws.
Rikskriminalen har gjort en utredning av 30 av de
ca 70 svenska motorcykelklubbar som finns polisiärt
registrerade. Av dessa ca 300 män är över hälften
dömda för brott där fängelse ingår i straffskalan. En-
dast en femtedel av personerna har inkomst. Påfallan-
de många har inregistrerarde företag, men de deklare-
rar inte någon inkomst. 60 % har körkort för motor-
cykel. Medlemmarna i Hells Angels har till 80-90 %
körkort medan medlemmarna i Bandidos undantags-
vis har körkort.
Vi måste klart och tydligt markera att vi alltid tar
avstånd från dessa outlaw-bikers.
Lagstiftningen måste skärpas så att det kostar att
hota vittnen, målsägande, poliser och andra tjänste-
män i deras yrkesutövning.
Vittnen och målsägande måste få ett bättre skydd
på alla sätt. Samhället måste i handling visa hur
mycket de betyder för rättssamhället.
Den svenska rättsordningen bygger på att vittnen
och målsägande fritt och utan påtryckningar kan läm-
na sin berättelse för domstolarna. Ett angrepp mot ett
vittne eller en målsägande kan därför sägas vara ett
angrepp på rättsordningen och ytterst på samhället.
Polisen kan använda sig av lagen om hemlig tele-
avlyssning och telelagen. Men den tekniska utveck-
lingen har gått så fort att telelagen måste ses över trots
att den bara är några år gammal. Då tänker jag på den
lagstiftning där det gäller att gå in och titta på faktu-
ror.
Sekretessen inom sjukvården är också ett hinder
för att få fram uppgifter om inlagda personer som är
misstänkta för försök till t.ex. mord. Lagen bör ändras
så att det inte enbart är misstanke om brott utan även
försök till brott som häver sekretessen.
Och så var det då hjälmtvånget och alla konstiga
dispenser. Motorcykel och hjälm hör ihop. Hjälm är
en billig men avgörande livförsäkring. Om man av
någon anledning inte kan ha hjälm skall man inte
heller köra motorcykel. Så enkelt är det, tycker jag.
Polisen måste nu en gång för alla bestämma sig
för att försöka knäcka dessa kriminella mc-gäng.
Tyvärr har dyrbar tid redan gått förlorad.
Det måste göras kontinuerliga, strukturerade insat-
ser mot mc-klubbarna.
Utredningar där mc-klubbars medlemmar är
misstänkta måste samordnas. De måste få högre pri-
oritet än andra brottsutredningar. Regionala polisstyr-
kor måste sättas in för att målinriktat arbeta mot såda-
na medlemmar. Självfallet är det varje polismans
uppgift att arbeta även med dessa frågor. Men det
fordras specialistkunskap tillsammans med de all-
männa kunskaperna. Därför räcker det inte att enbart
närpolisen bekämpar dem, utan därför måste det till
speciella regionala enheter.
Den s.k. insatsstyrkans utbildning, utrustning och
särskilda kompetens inte bara kan utan bör också tas
till vara i detta arbete.
Men polisen klarar inte att själv bekämpa dessa
problem. Skattemyndighet, kronofogde, tull, kom-
mun, landsting och allt vad det kan vara måste samar-
beta på ett sätt som de aldrig har gjort tidigare.
Vi måste äntligen bemöta dessa kriminella utma-
ningar på ett kraftfullt sätt. Vi måste ta konsekvenser-
na av vad vi säger och se till att det äntligen blir tydli-
ga prioriteringar och bättre samordning inom alla
berörda myndigheter.
Men vi får inte glömma bort att ställa oss frågan:
Varför?
Varför tar man steget över? Varför har man vänt
samhället ryggen? Varför är det häftigt att vara med-
lem i en kriminell mc-klubb?
Vi föräldrar har ett stort ansvar att ge våra barn en
god start i livet. Utan kärlek och omsorg orkar ett
barn inte känna solidaritet med den som gör dem illa.
Föräldrarna har tillsammans med barnomsorg och
skola ett stort inflytande på hur barnen ser på vuxen-
världen. Men filmer, TV-program och leksaker har
också stor påverkan. Därför blev jag mycket beklämd
när jag såg senaste nytt på våldsleksaksfronten, en -
som jag skulle vilja säga - till tänderna med vapen
belamrad motorcykel-parker.
Vi måste alla ta aktiv del i våra barns värld, bry
oss och bry oss hela vägen, även när det är struligt
och svårt.
Vi måste hjälpas åt för att få ett samhälle där det
är inne att vända våldet ryggen, där det är ute att vara
macho och slåss med vapen, knivar och andra tillhyg-
gen.
Vi måste komma ihåg att alla vill vi vara något,
alla vill vi bli sedda på något sätt.
Hjalmar Söderberg har på ett alldeles utmärkt sätt
skrivit ned det som jag har försökt att säga.
- Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags
känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt
till vad pris som helst.