Fru talman! Den brottslighet som är knuten till
vissa motorcykelklubbar är av mycket allvarligt slag.
Det är delvis fråga om grov och organiserad krimi-
nalitet som måste bekämpas med kraft. Det förtjänar
dock att betonas att det är fråga om vissa klubbar. Det
finns också ett stort antal klubbar som bedriver en
seriös verksamhet. Dessutom förekommer motsvaran-
de brottslighet i andra gäng utan anknytning till mo-
torcyklar.
För att motverka denna brottslighet måste vi arbe-
ta engagerat och på bred front. Det som i första hand
krävs är polisiära resurser och väl utvecklade arbets-
metoder hos såväl polis som åklagare. Men det är
naturligtvis också nödvändigt att vi ser till att vi har
en lagstiftning som medger ett effektivt arbete. Det är
regeringens och denna riksdags ansvar att så är fallet.
Insatser mot bl.a. mc-gäng med kriminell inrikt-
ning har hög prioritet inom polisen. Bekämpandet av
brottsligheten äger framför allt rum på lokal och regi-
onal nivå. Som exempel på polisens insatser de senas-
te åren kan följande nämnas: arbetsmetoderna har
utvecklats, riktad spaning sker, extra personal har
avsatts för såväl punktinsatser som längre aktioner,
piketstyrkorna har fått ett speciellt ansvar i dessa
frågor, länskriminalavdelningarna har fått samord-
nande ansvar, underrättelseinhämtning har förbättrats,
förundersökningar pågår ständigt och straffproces-
suella tvångsmedel har använts i den omfattning som
har varit möjligt.
De här insatserna har givetvis gett resultat. Men
arbetet kräver långsiktighet och ytterligare utveckling
av arbetsmetoderna. Därför har man inom polisen
enats om en gemensam och fördjupad strategi mot
sådan brottslighet. Den strategin innebär bl.a. insatser
för utbildning och metodutveckling. En samordnings-
grupp har bildats med representanter för Rikskrimi-
nalpolisen, polisen i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Värmlands län, Uppsala län och Riksåklagaren.
Gruppen påbörjade sitt arbete i januari i år.
De kriminella gängen rör sig ofta utanför den egna
etableringsorten och ibland utanför landets gränser.
Av den anledningen är det självfallet viktigt med ett
nära samarbete mellan olika polismyndigheter. Runt
om i landet pågår också en uppbyggnad av särskilda
kriminalunderrättelseenheter, som kommer att få en
nyckelroll vid bekämpande av den här kriminaliteten.
Ett fördjupat samarbete mellan polisen i övriga nor-
diska länder har också inletts. Det innebär bl.a. att
poliser från olika nordiska länder kommer att skickas
som observatörer vid alla större mc-evenemang som
kan ha anknytning till brottslig verksamhet.
Jag vill också nämna att polisen sedan flera år har
genomfört en kartläggning av de gäng vi nu talar om.
Förutom att bidra till utredning av brott är det huvud-
sakliga syftet med kartläggning att enskilda län så
tidigt som möjligt skall få kunskap om förekomsten
av eller planerad nyetablering av gäng med en krimi-
nell inriktning.
Den senaste tidens utveckling har lett till en ökad
polisiär insats. Som exempel kan jag nämna att polis-
myndigheten i Malmöhus län har satt in ytterligare ett
tjugotal poliser i kampen mot mc-relaterad brottslig-
het.
Den lagstiftning vi har ger polis och åklagare stora
möjligheter att bekämpa brottslighet av det här slaget.
Detta konstaterades också vid den debatt som senast
fördes om mc-anknuten brottslighet här i kammaren.
Låt mig ändå nämna följande.
När det gäller de straffprocessuella tvångsmedlen
har lagändringar nyligen genomförts beträffande
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
som innnebär en anpassning till ny teknik och den
avreglerade telemarknaden. Tillsammans med de
förslag till ändringar i telelagen som nyligen överläm-
nades till riksdagen ökar bl.a. möjligheterna att av-
lyssna mobiltelefoner och telefonsamtal som har vida-
rekoppling.
Från den 1 februari i år finns vidare en möjlighet
att, när det finns misstanke om allvarliga brott, bedri-
va spaning med hjälp av fjärrmanövrerade övervak-
ningskameror. Denna möjlighet innebär att polisen
kan utföra spaningsuppgifter mot mål där det tidigare
inte var möjligt. Polisen kan vidare utföra en effekti-
vare spaning med större precision och, vilket är vik-
tigt i dessa sammanhang, frigöra spaningspersonal för
andra insatser.
Regeringen skall, som jag tidigare har uppgivit,
fortsätta att utveckla reglerna för straffprocessuella
tvångsmedel, vilket bl.a. innebär att frågan om an-
vändning av dolda mikrofoner kommer att utredas.
Polisen måste också ges möjlighet att på ett effek-
tivt sätt systematisera och bearbeta information som
kommer fram vid den spaning som bedrivs. Som ni
känner till gav regeringen under förra våren en utreda-
re i uppdrag att lämna förslag till ett särskilt register i
vilket uppgifter om sådan spaningsverksamhet kan
sammanställas och bearbetas med hjäp av ADB. Ut-
redarens uppdrag, som också innefattar att lämna
förslag till ett DNA-register för polisen, kommer att
överlämnas till mig i morgon.
Ett annat område som aktualiseras i samband med
gängbrottslighet är skyddet för vittnen och målsägan-
de mot olika former av hot och påtryckningar. Jag är
säker på att vi alla är eniga om att det är avgörande
för en fungerande rättskipning att de som bevittnat
brott, eller blivit utsatta för brott, också vågar berätta
om detta för polisen och i domstol.
Vi har i dag flera möjligheter att skydda vittnen
och målsägande. Möjligheter att under förundersök-
ningarna hålla målsägandes och vittnens personupp-
gifter hemliga och att under domstolsförhandlingen
hålla dem åtskilda från de tilltalade och åhörare är
betydelsefulla åtgärder. När det är fråga om de riktigt
allvarliga hoten finns möjlighet till livvaktsskydd och
till att få använda fingerade personuppgifter, s.k.
identitetsbyte. I andra fall kan mindre omfattande
åtgärder vara tillräckliga såsom trygghetspaket och
skyddade personuppgifter genom s.k. spärrmarkering
eller kvarskrivning.
På det här området kan vi göra mer. Ett arbete på-
går också för att åstadkomma de förbättringar som
kan behövas. För närvarande ses lagen om fingerade
personuppgifter över av en särskild utredare. Vidare
har Brottsofferutredningen i uppdrag att undersöka
frågan om hot mot målsägande och vittnen och se
vilka åtgärder som kan krävas.
Hot mot vittnen är ett mycket allvarligt brott som
dessutom utgör ett hot mot rättssystemet. I promemo-
rian Vittnen och målsägande i domstol har det före-
slagits straffskräpningar för övergrepp i rättssak.
Regeringen kommer att för riksdagen förelägga för-
slag till skärpningar av straffet för övergrepp i rätts-
sak.
Sverige deltar också i internationellt arbete om
skydd för vittnen, både i Europarådet och inom EU.
Användning av videoteknik har uppmärksammats
särskilt i dessa sammanhang. Videoteknik kan använ-
das både för att göra det möjligt att genomföra förhör
med hotade personer och för att spela in förhör under
förundersökningen.
Jag tror att det i det här sammanhanget är viktigt
att så tidigt som möjligt skaffa ett så bra utrednings-
material som möjligt. Hot mot vittnen är i första hand
intressant om hotet leder till ett försämrat bevisläge
för åklagaren.
Arbete pågår med att ge de legala förutsättningar-
na för en användning av videoteknik vid domstol. På
förundersökningsstadiet är sådan användning möjlig
redan i dag.
Vidare har riksåklagaren som ett led i arbetet med
att utveckla metoder för att utreda och lagfara organi-
serad brottslighet tagit fram rapporten Säkerhet och
skydd för bevispersoner.
Med bl.a. den rapporten som underlag genomför
riksåklagaren ett tiotal seminarier runt om i landet.
Seminarierna, där poliser och åklagare deltar, kom-
mer att avslutas under april månad och därefter utvär-
deras. En mera praktiskt inriktad handbok med åt-
gärdsförslag kommer också att tas fram.
Fru talman! Hos såväl polis som åklagare finns
alltså utarbetade strategier för bekämpning av grov
och organiserad brottslighet med mc-anknytning.
Genom olika reformer har polisen också getts tillgång
till effektiva redskap i kampen mot denna typ av
brottslighet. Ändringar för att åstadkomma ytterligare
restriktivitet och för att öka skyddet för målsägande
och vittnen är dessutom föremål för beredning.
Jag vågar påstå att viljan och engagemanget för att
stoppa det hot mot rättssamhället som den här typen
av brottslighet utgör är stort inom rättsväsendet och i
det övriga samhället. Det finns en djup insikt om att
samhället med kraft måste motverka uppkomsten av
kriminella grupper som hotar såväl enskilda som
själva rättssystemets funktion. Det visar inte minst
denna debatt i kammaren.
Vi har med andra ord en god beredskap inför den
fortsatta kampen mot den här typen av brottslighet.